Hej fina! Idag smäller det?? Idag kommer min pappa med trailer och hämtar mitt flyttlass. ??❤️ Gårdagen, kvällen OCH natten spenderade jag tillsammans med roligt underbara, fantastiska, genuina vänner. Vänner som både nu och innan hållet mig över vattenytan. Ingen nämnd ingen glömd.... ni vet vilka ni är, TACK❤️ Jag är banne mig stark som en oxe. Nu strider jag mot jantelagen och säger det högt. -JAG ÄR STARK?? Motgång på motgång. Privat och jobb. Årsdagen för konkursen närmare sig. Känslorna stormar. TROTS allt jag varit med om under ett års tid. Konkurs, sjukdom, svek, dödsfall, utreseförbud, boendetvist, en tuff utbildning, nytt jobb, nytt liv, ny vardag. Ekonomiskt bakslag. Stora beslut. TROTS allt detta, så försöker jag le, le mot omgivningen, vara fokuserad, resa mig, vara stark, analysera... vara självkritisk och lära mig. Utvecklas och växa som människa. Ett riktigt j*vla mardrömsår, som satt sina spår både fysiskt och psykiskt har ändå givet mig en hel del. För att nämna några av dom positiva bitarna. En tydlig kvittens på vilka som är mina RIKTIGA vänner. Vilka som bara funnits där i medgång, vilka som försvann lika snabbt som konkursförvaltaren tog över nycklarna och låste dörren till My's Blommor. Den käftsmällen där och då när jag redan var skör, bräcklig och indirekt kravlade på djupet. Jag var deep down. Obehagligt nära att tappa det helt. Den käftsmällen önskar jag inte min värsta ovän. MEN med distans till det.... med andra ögon och nya perspektiv så är jag idag TACKSAM över den ofrivilliga "utrensning" som det blev??❤️ Hur många av dom som jag trodde var mina närmaste visade sig vara allt annat än just det. Alltifrån privata vänner, till leverantörer, anställda, holländare, bransch kollegor, samarbetspartner, kollegor m.f. (Som jag haft en relation med i 10-14år) Jag är OTROLIGT tacksam över den självinsikt jag fått, tack vare både den situationen där jag kände mig enormt sviken... och konkursen. Den självinsikten har jag fått jobba hårt för. Med hjälp av KBT, nära och kära. Det som jag uppfattade som svek ifrån vissa, det krossade mitt hjärta ? Fullständigt! Jag kände mig förtvivlad, ensam och övergiven. Men samtidigt så klev andra människor in, som jag iof kännt i flera år, men inte varit "så" tight med. Människor kom in i mitt liv, sträckte ut en hand och har funnits och finns fortfarande vid min sida även idag ❤️ Jag är inte felfri. Jag är långt ifrån perfekt. MEN, jag har aldrig sagt eller gjort något för att såra någon. Jag står för det jag säger och gör, jag har valt att "svälja" och ta enormt mycket skit för att skydda dom som en gång betytt extremt mycket för mig. Konsekvensen är på bekostnad av mig själv. Men det är Okay..... Jag kan ta det. Jag har utvecklats enormt under detta året. Jag har lärt mig att tycka om mig själv. Med fel och brister. Jag är STOLT över vad jag har åstadkommit och hur jag sakta men säkert börjat landa i mig själv, och nu är redo för nästa steg. Ett steg i att skapa liv jag vill kunna ge min Lilleman ❤️ Stora förändringar igen.... flytten såklart. Att flytta är alltid jobbigt, men att flytta åt "fel" håll är extremt jobbigt och känns rent av surrealistisk? Jag ska bygga upp en vardag där jag kommer pendla mellan Öland & Stockholm. Hitta en balans där det fungerar för oss. Jag VET att det kommer att bli bra. Vänta bara tills i höst... då kommer du förstå vad jag menar. Bakslag kommer då och då. Du vet... "tre kliv fram, två kliv tillbaka" -Det ÄR Okay! Det ÄR livet! Alla bär vi på ett bagage, alla stöter vi på både med och motgångar... Vissa här inne tycker att jag ältar när jag tex skriver och berättar tex, en panikångest attack som jag fick för ett tag sedan. Men att "älta", bearbeta och falla dit ibland. Det är helt Okay. För sig som inte vill läsa mina långa inlägg, gör inte det. Svårare än så är det inte ☺️ Så dom "anonyma" små troll som kliver fram och skriver elakheter.... ni kommer bara åka rakt ner i papperskorgen ?? Här inne ska vi hålla en god ton? Jag är inte "DÄR" än, men jag är närmare idag.... än vad jag var igår☺️ Ett citat jag tucker mycket om☺️ Jag har VALT att bli offentlig. Jag har VALT att blogga. Jag brinner för det jag gör och jag har ingenting emot att dela med mig. Men det är inte samma sak som att förlika sig med att "anonym" ska få sätta sig och skriva vad som helst och hur som helst och vara rent av elak. -Inte Okay! För vet DU vad. När jag skriver mina öppna låååånga ärliga och ganska "nakna" inlägg där jag blottar mig själv och mina känslor. Där jag visar mig sårbar. Då får jag många människor respons genom igenkännande faktorn. Alltifrån bloggläsare som känner igen sig i konkursen, rosacea sjukdomen, sveken, livet som ensamstående småbarnsmamma osv.... Jag blir så otroligt glad över ditt mail, din kommentar. Jag blir glad av att kunna inspirera och visa att allting går......☺️ För om jag kan hjälpa någon där ute, att känna sig mindre ensam, att känna inspiration, tröst eller bjuda på ett gott skratt. Genom att förmedla mina tankar, känslor och ord... Då mår jag bra ❤️☺️ Nu ska jag kavla upp ärmarna. Min pappa är snart här ☺️ Hörs sen! Kram ? /My Martens
