Lilleman: I min famn ❤️ Nu och för alltid.... du & jag mor världen! Älskar dig från månen och tillbaka! Jag skulle kunna rabbla varenda klyscha. Jag menar det av hela mitt hjärta! Att vara varannan vecka förälder är en utmaning. På all plan. Praktiskt, logistik osv... men framförallt Känslomässigt! Känslan av att vara otillräcklig, inte till freds. Att alltid känna sig halv, eller påväg. Att bäva inför högtider så som jul och födelsedagar. Att hitta en balans. Jag är ett skilsmässobarn. Jag har alltid rest mellan man föräldrar. Det gjorde mig rotlös. En känsla jag fortfarande dealar med. Det sista, det absolut SISTA jag ville var att bli en varannan-vecka förälder. Jag ville skapa en kärnfamilj, en trygghet, en lugn tillvaro och låta mitt barn växa upp med båda föräldrarna. -Ack så fel det blev! På alla plan! Lilleman. Var så liten ca 12 veckor när allt blev som det blev. Så han "vet" ingenting annat. Med facit i hand, Kanske tur att han fick slippa vara medveten om en separation... Han har två familjer som älskar honom. Han har blivit en trygg kille, som är framåt och driven. Alla mina tankar, fulla av rädsla över hur detta skulle påverka honom..... om att han skulle påverkats på ett negativt sätt. Bli rotlös och splittrad som ja själv. Alla dessa tankar kommer och går. Man kan inte få garantier för någonting.....Men en sak vet jag. Det är att jag kommer att fortsätta överösa honom med kärlek, fortsätta att göra mitt bästa för att uppfostra honom till en trygg pojke och göra mitt yttersta för att förbereda en väg in i det kommande vuxenlivet och ge honom dom bästa förutsättningarna som bara går❤️ Påväg hem från BB 2011 Amsterdam på mitt jobb 2011 Det är mitt mission. /Mamma My
