<p style="text-align: center"><i>Åhhhh! Det gör så ont?</i></p> <p style="text-align: center"><i> Idag är en tung dag. Det är grått, kallt och tomt!</i></p> <p style="text-align: center"><i>Igår eftermiddag fick vi säga hej då till våran älskade Tezz. Mitt hjärta blöder!!!! </i></p> <p style="text-align: center"><i> Vi spenderade eftermiddagen utomhus i trädgården... Innan jag senare på kvällen behövde åka in och låta avliva henne. </i></p> <p style="text-align: center"><a href="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/57/2017/10/bild-9577.jpg" rel="attachment wp-att-28534"> </a></p> <p style="text-align: center"><i>Lilleman är född och uppvuxen med henne.</i></p> <p style="text-align: center"><a href="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/57/2017/10/IMG_7526.jpg" rel="attachment wp-att-28539"> </a></p> <p style="text-align: center"><i> Jag minns hur Tezz kom in i badrummet när jag fick mitt positiva graviditetstest med Lilleman. Jag skrek högt av glädje och Tezz undrade vad jag höll på med.... Jag minns första gången vi kom hem ifrån BB och Tezz försiktigt gick fram för att nosa på Ludvig då han satt i bilbarnstolen fastspänd. Hon la tassen på stolen som rörde sig och hoppade en halvmeter och med skräckblandad förtjusning la sig på "säkert" avstånd ca en halvmeter och iakttog våran nya familjemedlem. Under kommande år har dom blivit ett "team" Lilleman och Tezz. Han har matat henne med maten han själv inte orkat äta upp (bakom min rygg) han har försökt lägga skulden på henne inför mig om han tex, råkat haft ner något... (Vilket jag ALLTID genomskådade) plus att han då viskade till Tezz, "våran hemlis Tezz, säg inget till mamma".... </i></p> <p style="text-align: center"><i>Tezz skällde och signalerade till mig när han försökte krypa iväg för långt bort innan han lärde sig gå... Hon var den bästa nannyn jag kunnat haft! </i></p> <p style="text-align: center"><i>Varje morgon, varje dag har Tezz varit med mig och öppnat butiken My's Blommor. I tio år gick hon vid min sida på plats bland blommor, medarbetare, kunde och allt som pågick i butiken... Jag minns när hon fick sin första kull.</i></p> <p style="text-align: center"><i>-HERREGUD 7 valpar, ÖVERALLT! </i></p> <p style="text-align: center"><i> Jag har så många vackra, roliga och unika minnen med fina Tezz. Hon har varit med mig i med och motgång... sida vid sida. Pussat på mig varje morgon och sagt till mig "Matte, nu ska vi gå ut". Tröstat mig när jag varit ledsen. Lekt med Ludvig tills han inte orkat springa mer. Tezz ÄLSKAR att kasta boll/pinne. Hon kunde hålla på i evigheter... Tills Lilleman inte orkade mer ☺️</i></p> <p style="text-align: center"><i>-Tezz är min absolut BÄSTA vän! ❤️</i></p> <p style="text-align: center"><i> Lilleman frågar om hundhimmlen..... Han låg vaken brevid mig och grubblade till strax innan midnatt. </i></p> <p style="text-align: center"><i>Jag förklarar att Tezz är där nu, jagar Pinne leker med boll och tittar ner på oss ❤️ </i></p> <p style="text-align: center"><i>Han frågade hur hon kunde springa efter pinnen, när hon tidigare inte orkade det längre? Jag berättade att i hundhimlen känna man ingen smärta, man är stark, frisk och mår som man gjorde när man mådde som allra bäst. Man sover på en rosa bädd av fluffiga moln. </i></p> <p style="text-align: center"><i>-Jaha, svarade han lättat, då kan Tezz leka för alltid nu... Sen somnade han, i min famn.</i></p> <p style="text-align: center"><i>Då bröt jag ihop! Jag smög bort ifrån sängen och satte mig på balkongen. Där satt jag i timmar, grät, mindes... Tittade upppå "hundhimmlen" och försökte intala mig att det är precis så som jag beskrivit det för Lilleman. </i></p> <p style="text-align: center"><i>Jag ljög inte.... Men jag har heller inga garantier för hur det verkligen är. Vem har det? Men jag försöker starkt att intala mig att det är precis så som jag beskrev det... </i></p> <p style="text-align: center"><i>Jag förknippar hela mitt gamla liv med Tezz. På något konstigt sätt var detta ett avslut... På flera saker.... Jag är just nu helt knäckt! </i></p> <p style="text-align: center"><i>Även om Tezz var 14 år, och jag hunnit förbereda mig lite på detta.... så är det ändå svårt att förlika sig med! Jag vill inte!!!!??</i></p> <p style="text-align: center"><i> Huvudvärk from hell! Kräktes på sjukhuset... ångest inombords. Jag är helt upp och ner.</i></p> <p style="text-align: center"><i>Jag lämnade Lilleman hos barnvakt Igårkväll medan jag åkte in till veterinären i Läckeby. </i></p> <p style="text-align: center"><i>Jag sa förlåt till Tezz. Förlåt för att jag lämnade henne för ett år sedan... Jag höll om henne, klappade henne och förklarade hur mycket jag älskar henne av hela mitt hjärta.</i></p> <p style="text-align: center"><i> Jag lät henne flytta till Lothar för ett år sedan, då det inte fungerade med mina jobb när vi alla bodde i Sigtuna, efter konkursen...</i></p> <p style="text-align: center"><i>Jag minns hur jag övervägde där och då att sätta henne på ett hunddagis i Märsta. Men TACK och LOV så ringde farbror Lothar och talade mig till rätta! </i></p> <p style="text-align: center"><i>-TACK farbror Lot</i><i>har för att du gav Tezz ett sista år med möjlighet att bo och gå fri på landet tillsammns med dig, TACK!??❤️</i></p> <p style="text-align: center"><a href="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/57/2017/10/bild-9659.jpg" rel="attachment wp-att-28535"> </a></p> <p style="text-align: center"><i><em>Hon var så trygg i min famn, hon slappnade av när jag kom hem igår. Veterinären berättade att hon förmodligen inte klarat mer än någon dag till... och att det är vanligt att dom väntar på matte/husse innan dom ger upp...</em></i></p> <p style="text-align: center"><i><em> Väl framme på Läckeby djursjukhus fick jag fick bära henne. Till bilen, från. Bilen... in i det där hemska rummet.....Hon orkade inte gå själv.<br /> <em>25kg hund på axeln, ändå låg hon tryggt mot min hals.....</em></em></i></p> <p style="text-align: center"><a href="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/57/2017/10/bild-9679.jpg" rel="attachment wp-att-28536"> </a></p> <p style="text-align: center"><i>Det var precis som att hon väntat på just att vi skulle komma hem igår. Hon var MYCKET piggare sist vi hälsade på för bara några veckor sedan. </i></p> <p style="text-align: center"><i> Men igår slappnade hon av på ett annat sätt. Som att hon kände detta på sig . Hon ville inte mer. </i></p> <p style="text-align: center"><i>Hon blev sämre när hon låg i min famn, men jag kände samtidigt att hon var trygg. Jag grät tyst.. men mina tårar blötte ner hennes päls. Hon tröstade mig som vanligt och försökte slicka mig i ansiktet, (som hon alltid gjort). Men hon orkade lixom inte ens det... hon tittade på mig, jag tittade på henne.... Vi mötte varandras blickar och Jag kände hur vi förstod varandra, hon vet hur ledsen jag varit/är över att vi inte fick vårat sista år tillsammsn som vi brukat. Men hon vet också att jag gjorde det av ren och skär kärlek. </i></p> <p style="text-align: center"><i>Jag var med henne, och även om hela mitt hjärta krampade och mina tårar aldrig slutade rinna så var jag lugn, min puls var låg, jag kände hennes puls mot min egen. Jag höll om henne hela vägen..... </i></p> <p style="text-align: center"><em>Hon var så trygg i min famn.... </em><em>Hon somnade in i min famn.... drog en sista suck och jag såg hur hennes blick försvann..... </em></p> <p style="text-align: center"><em>fina fina Tezz ❤️ Jag älskar dig, nu och för </em><i>alltid! </i></p> <p style="text-align: center"><i>Jag ska alltid minnas alla härliga år som vi fick tillsammans med dig!!!!</i></p> <p style="text-align: center"><a href="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/57/2017/10/P5292943.jpg" rel="attachment wp-att-28533"> </a></p> <p style="text-align: center"><i>Det var en "fint" avslut, men ack så ont det gör! </i></p> <p style="text-align: center"><i>Jag försökte resa mig och gå ifrån henne, när hon "gått vidare" men det gick inte. Jag sa åt benen att resa mig, men kroppen lyssnade inte. Jag låg kvar vid hennes sida tills man skulle flytta henne.... Hon blev kall så fort. På ett obehagligt sätt. Bara en liten stund innan så var hon ju sitt varma "vanliga" jag ...... </i></p> <p style="text-align: center"><i>Personalen var väldigt omtänksamma. Dom behandlade henne så fint??</i></p> <p style="text-align: center"><i>Jag har förött skriva detta inlägget sedan imorse, men tårarna fortsätter rinna och jag avbryter det om och om igen......</i></p> <p style="text-align: center"><i> /My Martens</i></p>
