"Älskar dig Från månen och tillbaka ❤️ Det finna inga ord i världen som rättvist kan beskriva min kärlek, min lycka och min tacksamhet över att få vara DIN mamma. ❤️ Fina, älskade "Lilleman", Ludvig. Jag är så stolt över dig. Du har blivit en liten mini-man. Trygg i dig själv, med sunda värderingar, en nyfikenhet, en drivkraft och en envishet som kommer ta dig långt. Men framförallt har du en genuin omtanke för människor i din närhet, och ett hjärta av guld ❤️ Att vara varannan vecka mamma sliter sönder mig. Det äter upp mig inifrån och ut. Jag biter ihop, och visar givetvis inte det för Ludvig. Han kommer alltid i första hand... Men det tär på mig, det gör ont. Det finns nog inget mer provocerande än när vissa människor säger "är det inte skönt med varannan vecka liv?" eller "du lever det perfekta livet, lite av båda världar" eller värst av allt jag hört. "Jag skulle aldrig palla att ha barnen på heltid, varannan vecka är grymt?" FAN ta alla som tar sig friheten att lägga orden i min mun, eller tar sig rätten att "känna" åt mig. Jag tycker inte så, jag känner inte så! Jag skaffade inte barn för att leva tillsammans varannan vecka. Jag och Ludvigs pappa planerade Lilleman. Vi var förlovade och skulle gifta oss. Det slutade inte om jag tänkt mig. Jag blev ensam med Ludvig redan efter några veckor... sedan dess har det varit "vi mot världen". med åren blev det varannan vecka, och det är ingenting som jag kan förlika mig med! Det bara går inte! SJÄLVKLART försöker jag att se till dom positiva bitarna, han har trots allt en närvarande pappa. Det är heller inte en självklarhet för alla. , jag skulle aldrig visa Ludvig mina känslor kring detta. Aldrig. Men det gör ont! Ikväll gör det extra ont... Jag saknar, längtar och försöker att distrahera mig under min "barnfria" vecka. Dubbla jobbpass, träning, möten, vänner.... Allt för att minska den tomhet, den saknad och dem sorg jag känner över att inte få vara delaktig i min Lillemans vardag till 100% ? Ikväll är en sådan kväll... Kram /My Martens
