Hej! Idag har jag varit helt sänkt. Gjort ingenting. Jag har knappt kommit upp ur soffan. Idag har varit en riktig SKITDAG! Inatt drömde jag om min butik. jag drömde att jag skulle ha personalmöte, med tjejerna. Jag stod i rummet, pratade och gestikulerade men ingen kunde se eller höra mig. Drömmen var SÅ verklig, jag vaknade av mitt egna skrik, av förtvivlan. Jag var genomsvettig.... Det vara bara en dröm, klockan var 03:37. Jag saknar min butik, väldigt mycket. Den var en stor del av "mig", min identitet. jag försöker hitta mig själv utan den. Jag har gråtit som ett barn, rensat mina tankar, blivit så illa tvungen att inse saker som jag blundat för. Saker som gjort för ont för att förstå. Saker jag aldrig förväntade mig skulle hända. Ibland måste man dessvärre se sig själv i spegeln. Jag mötte min egen blick, jag bestämde mig för att sluta hänga kvar i ett destruktivt förhållande. jag bestämde mig för att sluta blunda för det som händer, acceptera det faktum att jag inte kan påverka dom rykten som cirkulerar, dom pikar och falska påståenden som diverse bloggare slänger ut sig till höger och till vänster. Jag väljer ännu en gång att stå över och inte bemöta varken rykten eller inlägg. 90% av ryktena saknar helt substans utan är rena och skära lögner. Lögner som jag anser att MINA vänner, som känner MIG på riktigt borde synat. Sett igenom lögnerna som används för att förstöra för mig och samtidigt då ta "ryktesspridarna" både ett, två och tre steg framåt i denna ytliga, smutsiga och ganska pinsamma bloggvärld. Jag hade önskat att man tagit upp detta med mig personligen, som riktiga vänner gör. Som jag själv hade gjort. Jag förlikar mig med att släppa taget om någon/några jag håller av och älskar av hela mitt hjärta. Jag accepterar att mitt hjärta blöder. Jag förbarmar mig själv för att jag släppt någon/några så pass nära, och faktiskt tagit till mig. Det är få människor som kan såra mig på just det sättet, jag nu blivit sårad på. Jag accepterar läget, får lära mig att leva med det... hitta ett sätt att förlika mig och distansera mig från smärtan. För det ska du veta, att släpa taget om "dom" som jag just n gör, är bland det värsta jag gjort. Det gör så in i helvetes ont! samma känsla som när jag separerade från min sons pappa. Jag tillåter mig att sörja, känns en besvikelse och vara besviken. För jag är besviken, och GRYMT sårad! Jag känner mig "dömd utan rättegång". Chockad över hur viskleken, och ytliga bloggkollegor lyckats planera frön som blivit värre en ett envist ogräs! chockad över hur man kan tror på när någon säger "han sa, att hon sa, att han hade hört" osv... Att släppa tage behöver inte betyda att det är så för alltid, men det behöver vara så just nu. Några kloka citat... Tänkvärt.... bättre att inte lägga någon energi överhuvudtaget på det som jag själv inte kan påverka. Sorgligt men sant... När jag är i skolan så distraheras jag, det är väldigt intensivt och fullt fokus behövs. Då skingras mina egna tankar och jag "pausar"bearbetningen av mina känslor. Jag är lite upp och ner just nu. För två nätter sedan hade jag en riktig panikfångst attack igen. Jag valde att inte skriva om det. jag är lite trött på mitt "neggiga"jag. MEN, det är en ärlig blogg. Jag är en ärlig person. Ofta är det just sanningen som gör ont. Även i verkliga livet. Varje gång jag får en panikångest attack, så blir jag så ledsen och besviken på mig själv. Jag är så glad över alla dagar där jag skrattar, ler och har börjat fungera igen. Så kommer det där bakslaget igen. MEN, jag fick ett sms av en god vän: "Två steg fram och ett steg tillbaka är fortfarande ett FRAMSTEG... glöm inte det <3 " Jag VET att jag fortfarande är trasig, och har sjukt mycket att jobba på. Jag har levt med ångest till och från hela mitt liv. Jag kan fortfarande inte ta bort det. men jag kan stundvis hantera det något bättre.... Jag går i KBT, jag tar emot hjälp. Idag knackade det på dörren, där stod min Växjö-fru Åza. Hon har varit i Sigtuna på utbildning och vi träffades häromdagen. Åza skulle vidare på festligheter. Men kom förbi för att ge mig en kram. DEN kramen är värd mer än tusen falska leenden från folk som finns vid min sida när det passar.... Tack Åza <3 Ja, detta var väl kanske inte det roligaste "happy feeling" inlägget som du hittar på blogg-himmeln ikväll. Men detta är inte en feel-good blogg. Detta är MIN lifestyle blogg, där du följer mig, och min vardag. Mitt liv är långt ifrån perfekt. Jag mår inte 100, och det står jag för. Jag försöker inte låtsas vara någon eller någonting som jag inte är. Jag kämpar. jag står inför stora förändringar och har antagit utmaningen att skapa det liv som jag vill ge både mig själv och min Lilleman. Jag är målmedveten och ska hitta ett sätt att ta mig dit jag vill. Men jag ska laga mig själv, inifrån och ut..... Och där tog orden slut..... Kram / My Martens
