Foto: Herman Caroan? Hej fina! Mer höstkänsla. Med DET leendet på läpparna? Jag, framför ett fantastiskt blomsterarrangemang md en uppsättning blommor som börjar blomma efter att sommarblommorna slutat blomma?? NU är jag "hemma" på Öland. Lilleman och han har bilat hela dagen. Känns dock inte som att jag åker hem. Det känns som om jag åker "bort". Knepigt det där... ? -Jag är HELT slut!? Det tar på krafterna att köra så långt. "Tant" orkar inte med denna typ av pendling längre! Jag veeeet att jag är långtifrån äldst här inne. Men någonting har hänt med mig senaste året. Energin är inte densamma. Jag behöver sova mer. Jag är generellt tröttare. Jag känner av min tidigare utbrändhet/depression och känner mig inte fullt så stark som vanligt. MEN, mycket, MYCKET bättre än tidigare. Jag tror nog att jag bara behöver några månader till på mig för att bli helt återställd kanske.... Men i vilket fall som helst så MÅSTE börja flygpendla snart! -PUNKT! ?✈️ Att aktivera Lilleman under tiden som jag kör är en utmaning. Nu hade Jonas fixat film på datorn, "lagat" paddan och skaffat längre ladd-sladd?? Men jag försöker även köra lite lekar och ord-lekar där vi övar på höger vänster, plus och minus osv... Dessutom stannar vi flera gånger och kör gympa längsmed vägen. Hmm, jag undrar vad folk tänker när dom ser mig köra igång och börja leda honom, ( upp, ner, höger, vänster böj på knäna osv... ) -Jag i klackar och kjol... ?? Fniss! Men det är viktigt för kroppen att man stannar korta stunder och rör på sig när man ska köra så långt. -Så det så! PTn inom mig hävdar det bestämt! ???? Idag hände något märkligt. Jag stannade som vanligt vid Nyköpingsbro. Ett av våra vanliga stopp. Jag tog en kaffe, vi gick på toaletten och gick bort till en lekplats intill parkeringen som Lilleman tycker är rolig. Då kom Madeleine Ilmrud med flera av banen. Min föredetta bloggkollega och föredetta vän. Jag har inte sett henne sedan vi skiljdes åt efter New York. Vad som egentligen hände kommer jag inte att gå in på. Varken då eller nu. Men efter hennes uttalande via sin blogg om att hon inte vill ha med mig att göra så vet dom flesta av er om att vi inte längre umgås. Spontan som jag är så hörde jag mig själv ropa "Madde" när jag fick syn på henne.Vi skiljdes knappast åt som vänner sista gången vi pratades vid, och det som har hänt är definitivt inte uppklarat. Jag har varit både sårad, ledsen.... men framförallt besviken. Hon såg pigg och fräsch ut☺️??? Vi kramades, sa hej och stod och pratade en stund medan barnen såklart började leka tillsammans. Det var riktigt trevligt faktiskt... Hon var påväg till Stockholm, vi ifrån Stockholm. Tanken slog mig. Att trots allt som har hänt, trots allt drama och intriger som varit mellan vissa bloggare (inkl mig själv) så var det precis som om vi setts igår. -Lite konstig känsla trots allt... Hon hade sin lilla bebis med sig, nr tio i ordningen. ( shiiiit alltså, cred för det! ✨?? TIO barn hade jag aldrig orkat med!) Men det klarar Madde galant! Jag frågade om jag fick hälsa på henne, det fick jag. -Sååååå söt liten tjej? Det som slog mig när vi sagt hej då och vi båda körde vidare åt varsitt håll. Det var det att jag har "förlåtit" (nu menar jag generellt i hela situationen med övriga inblandade också ) Jag har släppt taget och gått vidare. Jag tyckte att det var kul att träffas trots allt ☺️ Du anar inte hur ledsen jag varit över hur jag känt mig sviken av vissa av mina tidigare vänner. Hur jag verkligen varit förkrossad när jag förlorat dom som jag trodde var mina närmaste. Frustrerad över hur jag aldrig fått komma till tals eller egentligen fått möjligheten att förstå vad det egentligen var som gick snett. Falska rykten som sa att "hon sa att han sa, att hon gjorde, som hen sa" Ja du fattar helt surrealistiskt. Sånt som inte borde förekomma bland oss vuxna mammor! Jag blev hacke hackkyckling deluxe! Jag fick ta enormt mycket skit för ANNANS skit! ? Det är aldrig ens fel att två träter. Det vet jag mycket väl. Men jag fick lixom halva blogg sverige emot mig, ett gäng starka kvinnor som totalt krossade mig internt och även till viss del utåt genom bloggar/sociala medier. Jag har inte vetat hur jag skulle reagera när jag möter vissa av dom. Men helt ärligt så blev jag glad över att träffa Madde, jag blev verkligen det. Jag tar med mig både det ena och det andra genom det som har hänt. Jag VET vad jag sagt och gjort och står för det. Jag går med rak rygg och har accepterat att jag aldrig kommer att kunna påverka vissa saker. Vad folk tycker och tänker det skiter jag faktiskt i. Jag har lärt mig att det är ytterst få som man kan lita på och som verkligen finns där när det gäller. Jag har också lärt mig att det finns några personer som styr och ställer genom att använda sin härskarteknik och det är deras lag som gäller. Man följer dessa som små patetiska "ja-sägare", och hoppas på att bli accepterad och vara inne bland "rätt" folk. (INTE Madde, bara för att vara tydlig här och inte skapa fler intriger!!! ) -Bloggvärlden är grym, ytlig, falsk och riktigt skitig!???? När jag väl insåg det, när jag accepterade det och tog ett kliv ifrån det. Då slutade det att göra ont. För vet man vad man dealar med, då blir man heller inte sårad i slutändan....... Jag kommer inte att se bakåt. Det som har hänt har hänt. Jag är själv en bloggare.... men sköter mig själv och håller mig långt bort ifrån drama och intriger! Jag ser väldigt ljust på framtiden, jag har jobbat hårt med mig själv sista året. Konkursen, dödsfallen och privata svek slog undan benen på mig jag blev gravt deprimerad och fick söka professionell hjälp. Tack var den hjälp jag fått och att jag varit mottaglig för att jobba med mig själv.... Så har jag sakta men säkert kunnat komma tillbaka. Kunnat resa mig. Fokuserat på mig själv, och "de mina". Skitigt i "alla andra". Lagat mig själv. Jag är långt ifrån "hel". Men jag har kommit en bra bit på vägen. Jag ser ljust på hösten. Spännande projekt på gång. Både jobb och studie mässigt. Ludvig mår bra och har börjat skolan på Öland, precis som han önskade ☺️ Jag har skaffat pojkvän. Jonas, min fina Jonas❤️ Ett nytt kapitel har börjat för mig sista året, Jag har stängt och avslutat det gamla...... Kram & Gonatt / My Martens
