Vilken dag! Min stackars lilla Lilleman råkade illa ut igår. När vi kom hem från flygplatsen så visade han att han fått en myggbett. Mitt på snoppen ? Men det såg ändå ”okay” ut.... inte svullet. Än. När han duschade någon timme innan läggdags så ropade han på mig. Då hittade vi en fästing mellan pungen och snoppen ? -HUR är detta möjligt!?! Maximal otur! Helt klart för och nackdelar att vara nakenfis på sommaren! En fripassagerare med sig från öland helt enkelt. Jonas fick rycka in och göra en insatts. Han lyckads få bort hela fästingen på ett försök. Jag pratade lite med Lilleman pappa och allt var i sin ordning. Ingen svullnad, eller reaktion från varken myggan eller fästingen...... -So far! MEN. Inatt vaknade Ludvig. Han skrek i sömnen. Vi sprang in i varandra i hallen och krockade. Han var ledsen och vi tittade på snoppen som börjat svullna. Den gjorde ont..... Jag sköljde av den, och han tog av sig kallingarna och gick och la sig.... Nästa gång han vaknade var smärtan enormt, och det var snoppen också! -Jösses!? Efter samtal med vårdguidem på 1177 så fick vi rekommendation att åka in. Så vi åkte till Astrid Lindgrens barnsjukhus och kom in till barnakuten imorse. Vilken vård vi ändå har i Sverige ?? Sen har turerna varit många. -Vems fel, myggan eller fästingen?! Vi fick åka hem igen vid lunchtid. Med smärtstillamde och för att avvkta. Väl hemma tog det ca en halvtimme sen skrek han rakt ut av smärtor! Han vred sig på ett fruktansvärt sätt??? krampade och hade panik! Han kräktes nästan av smärtan! Ingen ”normal” smärta, för en stackars pojke!!!!! Där emellan mår han nästan helt bra.... konstigt, och svårt att lokalisera. Alltså DEN känslan när man ser sitt egna barn ha så fruktanvärt ont, utan att kunna göra någonting. Jag kände mig så hjälplös i situationen.... ?? Efter ytterligare ett samtal så åkte tillbaka in till sjukhuset. Nu var den ännu mera svullen. (Hur nu det är möjligt) och vi beskrev smärtan och situationen.... Det var Njursten! I en dålig kombination med en svullnad efter myggbett?? -Stackars Ludvig! ?? Han somnade emellan attackerna.... Han fick röntgas och göra ultraljud för att leta efter fler njurstenar. Man hittade inga stora stenar på röntgen TACK & LOV! Nu ska han kissa ut de sista njurstenarna som doktorn jämför med smågrus i urinröret. Samt invänta att svullnaden efter myggbettet ska gå ner..... och försöka låta bli att klia, inte lätt!!!! Han kämpar på med förhållandevis glatt humör. Mellan varven är han pigg och glad. Men just när det för ont, så gör det sådär j*vla ont!!! ? Fan, jag har haft njursten själv. Vid flera tillfällen. Jag sprängde sista gången. Det är verkligen inget roligt. Jag har jämfört det med att föda barn, och tycker smärtan är värre vid njurstensattack! Ingenting jag önskar min värsta fiende. Och absolut inte min egen Lilleman! ? Vi bor ca 15 - 20 min från sjukhuset. Och hoppas att detta går över och ger med sig fortast möjligt. I annat fall får vi såklart åka in igen. Vilka fantastisk läkare och sköterskor vi fått träffa, stort TACK till er ??❤️ Men nu håller jag tummarna för att det där ”gruset” tar sig ut, så smärtfritt som möjligt.... ?? Nu i skrivande stund, är vi hemma.... Vi sitter alla 3 hemma i soffan efter en lång dag. Jonas & Lilleman spelar. Tv-spel. Jag tittar på dom. Inser att vi verkligen är en familj. Lilleman sitter naken och ”luftar” och är helt bekväm brevid Jonas. Jonas är helt ny i rollen med barn, och gör det så naturligt och bra att man kunde tro att han inte gjort annat ❤️?? Han var med oss på akuten från början imorse. Han körde före med sin egna bil för att visa vägen. Han åkte vidare till jobbet efter en stund. När läget var lugnt och vi träffat läkaren.... När vi sedan åkte in för andra gången så ringde Jonas mig. När vi pratade , så svarade jag tjurigt och irriterar mot honom, för att jag var orolig för Lilleman. Typ, Jobba du så hörs vi sen... (med en sådär lagom anklagande ton, som bara jag kan ha ibland ??♀️ ?) Då ringde han upp -”MY, du missförstår mig..... jag är hos er strax ” Sen kom han in med en kasse bra-att-ha grejer till oss båda som var hungrig. Och stannade vid våran sida ❤️ -Det betyder SÅ mycket! Att ha honom vid min sida. Vid våran sida. Efter att varit ensam med Lilleman sedan han var bara några veckor gammal... så har jag lixom vant mig vid det. På ren (o)vana så stänger jag ute alla andra ibland. Men Jonas han har tålamod, och lyckas ta sig igenom mina murar ändå ❤️ Deras relation är helt fantastisk. Naturlig, ömsesidig och med en massa kärlek! ❤️ Nu ska jag pyssla om min lilla kille och hoppas att natten inte eskalerar ?? Kram sålänge /My Martens
