från stolen till golvet...... Borde banne mig vara en självklarhet! Efter mysiga juldagar var det dags att kramas hej då <3 Alltid lika jobbigt för mamma hjärtat! Men det är "bara" för mig att ta på sig mitt inövade pokerface och INTE visa Lilleman min separationsångest! Sagt och gjort! :) Vi var låååååångt ifrån ensamma på flygplatsen! Jösses vad folk! Det borde jag kunnat räkna ut iof. Vi var där i god tid. Satte oss ner och pratade. Tittade på folk. Det fylldes på mer och mer. Några förseningar utropades. Inte Kalmar flyget som Lilleman skulle med. Östersund och Umeå var försenade... Mer och mer folk kom in. Många barnfamiljer. Vi iakttog andra människor. På samma plan som Lilleman skulle med så skulle även 11 personer med rullstolar/rullatorer med. Vi pratar lite om just handikapp. Samtidigt så började det bli extremt (!!) mycket folk i vänthallen och vid gaterna. Vi satt tillsammans på varsin stol. Många människor som också satt rikt omkring oss var från mi ålder upp till 40. INGEN reste sig upp för dom äldre som kom. (?!!) stappliga, ostadiga och synligt i behov av sittplats! Alltså den som påstår något annat gjorde ett medvetet val att ignorera situationen.. En dam stod några meter ifrå oss och andades ganska Häftigt och man kunde tydligt läsa av på hennes kroppsspråk hur jobbig denna situationen var för henne. Jag förklarade kort för Ludvig vad vi skulle göra. SAMTIDIGT som jag reser mig för att erbjuda henne min plats så ordagrant trycker sig en stressad kvinna ner med sina shoppingpåsar ner på min plats, och hamnar brevid en förvånad Ludvig! -nej du! Sa jag artigt men bestämt. Jag reste mig för att erbjuda dom som verkligen behöver en sittplats våra sittplatser. Hon tittade sig förbryllat omkring.. Rafsade ihop sina grejer och gick högröd iväg. Damen jag hade tänkt he platsen, tackade flera gånger.. Nästa dam fick Ludvigs plats. Sen gick vi båda fram till gaten och satte oss på golvet, jag på golvet och Lilleman i mitt knä. Damerna vinkade till oss. Dom var genuint glada och tacksama. Vi pratade lite om situationen och jag är väldigt söker på att mitt budskap till Lilleman gick fram. Dom små är trots allt nästa generation. En klok man sa en gång till mig -My, barnen gör inte som du säger. Dom gör som du gör. Några dagar kvar på detta året. Nästa gång Lilleman kommer är det kallas. Han fyller nämligen år den 4:e januari :) kraaaaam /My Martens
