Dagen som aldrig tog slut, med läkarbesök och apoteksesök om vartannat..... -SUCK! Idag tog jag sats. Som sagt feberfri sedan igår förmiddag ca. Jag kände mig piggare och jag hade två VIKTIGA läkarbesök. (Vilket någon gnällde om i kommentarsfältet, för att jag inte specat upp mer noggrant. För det första så har jag ingen redovisningsplikt. Jag väljer själv vad jag delar med mig av.... Så de som försöker att ”tillrättavisa” mig UTAN att ha hela bilden klar.... -Lägg ner! ) En parentes...... Nog om det! Nu är jag mer grinig än normalt, som jag skrev igår ”Sur som ättika”? Dagen började med att jag plockade upp Bobby. Vi hade ett ärende och sedan skulle jag till första läkarbesöket. Efter det möten. (Jag trodde att jag skulle orka med detta) Men redan INNAN jag var hos första läkaren så kände jag hur jag blev sämre igen.... Mycket sämre! Men fokuserade på läkarbesöken. Jag bet ihop. Till jag kommer till andra läkaren. Provtagning på båda ställena. Den ena husdoktor. Den andra min överläkare inom psykiatrin, ( utmattningsdepressionen) Men jag kände hur jag började kallsvettas, må lätt illa och halsen la av helt! Den smärta jag kände i halsen började likna en slingrandes taggtråd. Att svälja finns inte på värdskartak! Jag tyckte att jag kraxade som en kråka imorse.... det var ingenting mot nu! ??? så efter dessa läkarbesök, mötet och in och ut på apoteket så åkte jag hem istället. Ställde in kontoret, bonde bilen halvvägs dit. Rädd att smitta kollegorna och att bli ännu sämre. Rasslade av några timmar vid datorn. Ni vet, när den där ”duktiga flickan” inom mig vill visa alla att jag kan jobba undan inför att jag ska bli sjuk igen! ??♀️ -Jag lär mig tydligen aldrig! Varför lägger jag mig inte bara och vilar!? Hur svårt ska det va? Att bromsa är min största svårighet/svaghet. Jag måste ha någon som säger till mig. Vilket den sista doktorn gjorde ifyllt av en vän som med kärlek skällde ut mig❤️ Då blev jag stum... och tacksam. Men det var ju en liten detalj till. Lilleman skulle landa. Självklart mitt i rusningstrafiken mär allt har dubbel så lång tid. När man bokat för ensamåkande barn, så fyller man i papperna redan innan, med info om vem som lämnar och hämtar osv. Personuppgifter m.m Så det kunde jag ju inte heller leja bort på Jonas. Men Jonas skjutsade mig så jag slapp köra själv ... -tack och lov?? Dubbla alvedon, en treo Comp så tog jag sats igen! Mot flygplatsen. Jag fick en uppdatering av Ludvigs pappa att Lilleman kände sig hängig och var hes och hade lite i halsen. (Nähä tänkte jag..... ?, ska stackarn också bli sjuk nu! ) Jag blev ju sjuk strax efter att jag lämnade av honom i söndags..... MEN, när Lilleman kom av planet så hade det brutit ut. Antagligen acn på planet som satt fart. För han klev av med glansiga ögon, feber och utan röst. -Stackars liten! ?? Flighten är ju bara 50 min. Men det räckte! Raka vägen åkte vi till ”lätt akuten” i Täby centrum. Husläkarejour. Efter x-antal timmar, köande, och nya provtagningar på oss båda. ( jag lämnade några till) så konstaterar vi att jag jag en på tok för hög snabbsänka. Och att vi båda har streptokocker?? Jag kan svära på att jag ALDRIG i hela mitt liv haft såhär ont i halsen..... någonsin! Satan i gatan vad jag är svag nu. Men nu, med varsin 10 dagarskur och lite annat smått och gott så har vi äntligen landat hemma??♀️❤️?? Heeeelt slut! Ja.... det var en liten status uppdatering från oss....... ?? -Gonatt! /My Martens
