Inlägget innehåller reklam. Godmorgon! klockan är strax efter snart 09:00 och jag har varit vaken länge. Jag ska snart väcka dom andra och packa ihop oss inför våran vadstena tripp. Mot min egen Mamma❤️ Tror inte att ni kan förstå hur stort det är för mig☺️ Men, nu vill jag snacka kroppsfett, kroppshets, träning och psykisk (o)hälsa. Hur det ena hänger ihop med det andra. Som vanligt när jag lägger denna sidan till, så blir det längre inlägg. Ha gärna överseende med det ? Ta en kaffe och luta dig tillbaka så ska jag försöka komprimera detta så gott jag kan.... Många ställer frågor om min vikt. Några exempel. "Oj, har du böjat träna igen" "kul att se att du är smal igen" osv. Inget fel på frågorna☺️ Men min träning hade ingenting med min viktuppgång att göra. Egentligen tycker jag inte om att tjata om just vikt!!!! Men idag gör jag ett undantag och kommer visa resultat i kilon. Jag kraschade. Rakt in i vägen, långt innan jag förstod det själv. Långt innan kroppen la av helt. Långt innan jag ställdes inför att leva eller dö. Efter konkursen 2016, så kastade jag mig rakt in i en pt-utbildning som jag länge planerat att gå. jag behövde rutiner, gemenskap och någonting att fokusera på. Tanken var att omvandla hobby till yrke och fortsätta peppa er genom bloggen, samt fortsätta med träningaresor där ni som bloggläsare kan få följa med. Sagt och gjort. Men, detta var en mörk period. Jag sov inte, åt inte... drömde mardrömmar, panikattacker dagligen. Jag rökte som en borstbindel och mådde riktigt, riktigt illa. Men just, där och då inte fullt så medveten om hur illa det faktisk var. Min adhd-gen la i en växel till istället för att bromsa, rehabilitera och vårda. Så pt utbildningen och träningen var en extra växel jag la i, samtidigt som kroppen började lägga av. -Nog om det, läs gamla inlägg om du är ny här inne, eller fråga mig, så ska jag föröka svara så gott det går ?? I samma takt som kroppen la av sä ökade kilona. Jag brukar ligga mellan 60-63 kilo. Normalt pendlar jag dessa 3 kilon upp och ner. MEN. Nu, i julas, den 24 december så vägde jag vägde 79 kg. INGENTING i min garderob passade! ? Och inte bara det... det påverkat ju allt annat också. Jag gick totalt upp 18 kilo i vikt på drygt ett år. -DET ÄR INTE HÄLSOSAMT! oavsett hur man tycker att det klär mig eller inte! Detta resulterade i enormt mycket näthat, jag fick dagligen höra hur fet, ful och misslyckad jag var, här inne på bloggen. -Mårkligt det där?! Varför ska vi alltid leta fel hos varandra? Även om majoriteten är snälla genuina underbara människor här inne... så finns det 10% av riktiga nötter och troll! Det orkade jag ärligt talat inte reflektera över, just då. Jag morrade ifrån då och då. Men jag var lixom inte "närvarande"eller mottaglig för något näthat. Fullt upp med nig själv. Men nu såhär i efterhand så blir jag uppriktigt förbannad! Vikten sitter inte i vågen!! Det sista någon i min situation, eller i liknande situation behöver är stress och negativ press ifrån omgivning/bloggläsare/nära/kära! Det ÖKAR pressen, och gör det bara ännu värre! Jag mådde uppenbart inget bra. Det blev en ond cirkel när jag dessutom började gå upp okontrollerat utan att kunna hejda det. Jag blev ännu tröttare, ännu mera energilös. Sov sämre, fick en inre stress över att jag inte kunde kontrollera vikten.... Min kropp behövde återhämtning, men kunde inte återhämta sig. Alla varningslampor lös rött! Och detta i kombination med hur mitt immunförsvar och hur min kropp reagerade. Det motsvarade ca a 1.5 kg/månaden med ungefärlig tidsperiod. Svårt att säga exakt när det började. Men ungefär. Jag har under denna perioden tränat dagligen, styrketräning och kardio. I den mån jag har orkat. Jag började laborera med kosten, men ingenting fungerade och min energi blev sämre och sämre. Jag orkade ingenting tillslut. Vikter som varit enkla, blev för tunga. Övningar jag briljerat i, kunde jag plötsligt inte genomföra. -Läskigt! Pga två saker, kroppen hade sakta men säkert börjat lägga av. In och ut från sjukhus med mag-bakterier och värden som totalt vände upp och ner på mitt liv. Jag fick order om att INTE träna. Min läkare sa blankt nej. Jag förstod ingenting. först. Men sedan la jag om träningen. Endast motion, mer psykisk träning och mindefullness än styrketräning..... Nån gång då och då så gav jag mig på skivstången för att min kropp längtade efter action. (Trodde jag) Jag minns speciellt en gång hur jag lyfte upp skivstången utan vikter (20 kg) ?? och hur benen vek sig och jag tappade den i golvet så att ALLA vände sig om. Jag skämdes, och sprang snabbt ut.... Att inte känna igen sin egen kropp och kapacitet skrämde mig! Innan jag gick in o väggen så tog jag stången inkl vikter på ca 80 kg. Nu klarade jag inte ens av stången.... Det där är resultatet i en av många former vid utbrändhet. Alla reagerar olika! -Om DU varit utbränd, eller lidit av ångest/depression dela gärna med dig om hur du drabbades ?? Jag diskuterade detta med min ena läkare, som förklarade att: -vissa när man ”krachsat” och kroppen börjat lägga av bara rasar i vikt.... Just när han sa det så möttes våra blickar.... det blev sådär pinsamt tyst och han fortsatte "och för andra kan det bli tvärt om " -hahaha! ? Jag bjöd på den och började gapskratta! Han också! Självdistans har jag iof alltid haft. Men va faaaaaan, kunde jag i mitt elände inte bara fått rasa i vikt, nääää istället skulle jag reagera tvärt om. -Konstigt va?! Kropp & knopp, hur det hänger ihop! För dig som är intresserad så kan du läsa en arikel från expressen om hur stress kan påverka din kropp.... intressant! Nu frågar många vad jag gör. HUR jag tog kontrollen över kroppen igen.... Det gjorde jag inte. Jag släppte kontrollen, och pressen kring stt inte kunna kontrollera den. Jag förlikade mig med att min kropp var i obalans och att det fick vara så tillsvidare... Ärligt talat. Jag mår äntligen mycket bättre!?? Det är nyckeln till allt! Jag är geniunt lycklig för första gången på många, många år❤️ Visst har jag fortfarande mina hjärnspöken. Det ska gudarna veta! ? Jag kämpar och tragglar dagligen. Ihärdig med min kbt och min molande ångest. Men jag är en fighter, som har "landat" i att det är okay att inte alltid må så bra.... Jag vet att en panikattack kommer ibland. Jag vet också att den går över, jag har lärt mig att man inte dör. Även om det känns så just där och då. Det där förstår man inte om man själv aldrig har upplevt ångest. jag dömmer inte dig som inte har gjort det... Men jag skulle uppskatta om alla ni som INTE har erfarenhet av utmattningsdepression eller ångat inte heller dömmer en person som lider av just det. För det är överjävligt!? Jag jobbar med mig själv, och har professionell hjälp. Det har jag haft i 1.5 år nu. Och jag räknar med att det kanske tar ett år till innan jag är fullt återställd . Men jag vilar i tron om att jag ska bli fullt återställd. En känsla som tidigare skrämt mig, då jag tvekat på det... Och sist men inte minst, så har jag Jonas. Min indian som är en av dom som aldrig upplevt varken ångest eller depression. Han kan absolut inte förstå mig, eller relatera till det jag upplever. Men han finns där. ❤️ Så det jag egentligen gör. Jag stressar mindre, lyssnar på kroppen, och sänker kraven på mig själv. Jag skyndar långsamt! jag har ännu inte kommit igång med tung styrketräning utan tar långa ( hör och häpna) LUGNA promenader i naturen..... nästan varje dag! Jag stannar upp, andas och reflekterar. jag kör styrketräning med egen kroppsvikt, i mitt tempo. Kosten. ja, kosten är super viktig! Jag äter hyfsat sundt. Min kropp klarar inte av att stressas av någon form av diet. Det finns inga quick-fix här. Jag försöker äta näringsrik mat, för jag fortfarande har lägre energi än vanligt! Jag förökar bara att äta så "rent" som möjligt. Dricka mycket vatten, undvika onödigt socker, salt och mjöl och pasta i den mån jag kan. Men inga förbud. - Viktigast av allt, Ingen stress! Kosttillskott klarar jag mig inte utan! Jag behöver kostillskotten. Jag äter min egen GRÖNSAKSBOOST, för att få i mig det jag behöver i näring och mineraler. SÅ viktigt för mitt immunförsvar! (Du hittar den HÄR myboost ger 20%) Men det som verkligen har hjälpt mig att få en inre balans och få min ämnesomsättning är min vän Bobby, och hans beauty Slim. Bobby är dessutom också en person som stått vid min sida, i vått och torrt! -Från hjärtat vännen TACK som fan, för att jag har dig, i med och motgång! ❤️?? Du är ovärderlig! Bobby har ett hjärta av guld och är genuin som få! ”I nöden prövad vännen” han var en av dom som klev fram och en fin relation har vuxit fram senaste åren ❤️ Jag började med SLIM, nån gång i våras. Jag har på ca 4-5 månader gått ner drygt 12 kilo! Slim är inte fusk, utan en hjälp på traven för mig som haft kroppen helt i obalans och inte lyckats på egen hand. Jag väger idag ca 67 kilo. Lugnt och kontrollerat så har min kropp börjat svara igen. Min sömn har blivit bättre, min ork är starkare, jag MÅR bättre och ,märker en enorm skillnad på både flås och ork. Jag önskar att jag kunde ge alla som vill/behöver ett färdigt koncept som garanterat fungerar för alla. Men så är det tyvärr inte. Vi är unika, varje kropp fungerar olika. Men mina konkreta tips är att älska dig själv som du är. -SÅ VIKTIGT! Jonas friade till mig när jag mådde som sämst och såg ut som värst.... Skönheten sitter inte i utsidan. Men blunda inte heller för det som får dig att må dåligt. Att jag gick upp 17 kilo i vikt gjord inte att jag mådde bättre direkt, tvärt om! Ta långa promenader, gärna utomhus i naturen. Sänk kraven. Ät regelbundet och så "rent som möjligt! Undvik onödigt socker, salt och mjöl. Sömn, försök att få din sömn! Vill du precis som jag testa SLIM, så kan jag varmt rekommendera det.... Slim hjälpte mig att få fart, och jag äter dom dagligen just nu.... 2 kapslar varje morgon☺️ Om du vill testa på så har Bobby ordnat så att alla som vill testa får 20% med koden slim20 ( Du beställer HÄR ) Ja.... 12 kilo lättar nu, gentemot för några månader sedan. Det är ganska mycket på mina 169 cm. Jag har fortfarand x -antal kilo kvar, till min "normalvikt". Men jag är en mamma, 30 år och vidhåller fortfarande att man inte ska stirra sig blind på vågen..... Några kilo hit och dit spelar ingen roll. Men det är inte hälsosamt att gå upp så mycket som jag gjorde ! det jag längtade mest efter är att kunna styrketräna lite med vikter igen. Men den kraften finns inte än... och det får vara helt okay. Jag kör med min pt Staffan då och då ☺️ Han peppar mig och boostar motivationen ?? Men jag är betydligt närmare idag än vad jag var för ett tag sedan. Och viktigast av allt..... framförallt, så mår jag SÅ mycket bättre! Vågen är egentligen inte det jag vill att vi fokuserar mest på. Utan Hur vi mår, och varför vi mår som vi gör! Var snäll mot dig själv och ta hand om både kropp & knopp❤️ -Hörs sen! Varma Kramer / My Martens
