Reflektion✨ Att ibland stanna upp och se på vad man har. Vad man ha skapat, vad man har uppnått. Jag hamnar ofta i fällan att jag fokuserar på målet.... målet lååååångt där framme. Jag säger inte att det är fel. Som entrepenör och egen företagare sedan 18 års ålder så är långsiktiga mål givet. Men jag är i en period där jag ställts inför flera vägskäl senaste året. Både privat, men också i jobb. Stora beslut, extremt mycket press & stress. När jag tänker tillbaka och minns både svåra stunder men också roliga Stunder. Då ler jag. Jag skrämms dock av känslan av hur trött jag faktiskt är är. Jag är så van att leverera och prestera maximalt. I allt jag gör. Nu står jag stilla och "trampar vatten". Inte i min resa där jag jobbar med mig själv. Utan i det faktum att jag måste invänta saker, som tex flytten. Svar om utbildning. M.m. Jag har en plan, en strategi på hur jag ska nå mina mål. Både långsiktiga och kortsiktiga. Men det kryper i kroppen när jag mitt i detta ska bryta upp från min vardag, och skaffa en ny vardag. Jag är ordagrant LIVRÄDD över hur jag ska reagera när jag kommer ner till Öland. Öland är Inter mitt "hem". Det är en plats fått jag bosatte mig då jag träffade Lillemans pappa. Öland har gett mig många fina år med härliga minne . Men också en hel del negativt. Saker jag bara velat förtränga. Lämna bakom mig. Jag får ångest av bara självaste tanken på att köra över Ölandsbron. Att komma "hem". Jag har fortfarande inte åkt förbi min butik. Mitt livsverk som jag ritat och byggt upp från grunden. -hur kommer det att kännas? Hur förbereder jag mig på bästa sätt inför att komma ner? Många frågor. Jag kommer hinna träffa psykologen innan. Det känns skönt. Jag behöver ventilera och förbereda mig på något sätt. Jag vill ge Lilleman en positiv start, en rofylld känsla. Jag vill att han ska känna sig "hemma"❤️ Detta året har gått till att rannsaka mig själv, bearbeta, sörja, "laga", och planera. Både privat och yrkesmässigt. Jag har hunnit med att utbilda mig till personlig tränar. (STOLT!) Jag trivs med att jobba som det. Älskar att motivera och puscha människor mot sina mål✨???? Ibland är det lättare för mig att deala med andra människor "problem" än mina egna... Jag har inte svårt att vara social i grupp. (Väljer mina tillfällen efter min dagsform och prioriterar min "återhämtning") Men jag har svårt för att vara ensam just nu. Att umgås med mig själv. Vissa uppskattar ensamheten. Jag är tvärt om. När jag sitter själv hemma om kvällarna så pratar jag i telefonen. Varför ska det vara så svårt att umgås med sig själv? Detta låter säkert helt knäppt. Men sista året är detta mitt största problem. Det är DÅ ångesten slår till. Jag trivs inte med att vara ensam. Det äter upp mig inombords... jag får ångest och upplever känslor som är fruktansvärda! Typ som social fobi, fast tvärtom! Jag ser mig inte som en knäppis. Jag ser mig själv som en helt vanlig tjej som gått igenom mycket på kort tid. Det ger bieffekter. Men är samtidigt EXTREMT utvecklande! I höst är det dags för nästa steg.... mot nya mål? Under tiden föröker jag att "läka", vila och bugga upp våran vardag. Den där j*vla flytten ska jag bara ta mig igenom... det kommer jag att göra! -watch me! Åza och jag brukar skoja internt om det där med att vara ensam. Hon är tvärt om, låser gärna in sig och duckar för omgivningen ? Lite komiskt då vi båda har haft ett och annat att deala med och vi som alltid brukar lyfta varandra, behöver den ena energi så kliver den andra fram (och tvärt om) Nu har vi haft en och annan kollision i våran kommunikation (??❤️) då både är kraftigt ur balans! Åza vill gärna ringa tiiiidigt när hon morgon promenerar med Inez. ( som vi ALLTID gjort, under flera år) jag däremot tar mig knappt ur sängen då nattsömnen varit extremt rubbad. Jag sover som bäst mellan 06-09. (Långt ifrån mitt vanliga jag) När två nära vänner som jag och Åza, så vi brukar kunna lyfta varandra när en av oss har det kämpigt. Men när båda är ur balans så är det svårt. Trots våra kollesionet så skrattar vi åt elendet och växer oss ännu starkare ur det! ❤️?? Vi har raderat uttrycket "NU kan det ändå inte bli värre" ur vårat vokabulär. Det kan det uppenbarligen bli ? Vi ser fram emot när vi kan titta tillbaka på det med distans och skratta åt hur bisarrt det var! Åzas "stalker" ringde även mig och sa att Åza skulle ta livet av sig. Jag var påväg ut från D-flex, stannade till, hela kroppen frös till is.... någon sekund senare hör jag mig själv säga -Näää, jag pratade med Åza imorse, hon lät inte självmordsbenägen? Hur sjukt är inte detta. Resten av cirkusen kan ni läsa delar av på Åzas blogg, samt lyssna i våran podd. Alla dom mail som "stalkern" skickat till ALLa runtomkring, är såklart vidarebefordrade till utredningen osv. MEN, nu råkat denna kvinnan vara allt annat än frisk. Det är så sorgligt att jag inte finner några ord. I denna ytliga värld på sociala medier så blir man offentlig. På både gott och ont. Det är ett val som jag själv gjort. Skillnaden är att DU som läser kan välja när/om du vill läsa. DU kan välja att vara anonym när du följer/kommenterar och lämnar avtryck. Det kan finnas tusen anledningar till att välja att vara just anonym. Vilket såklart är helt Okay. Men om man som anonym gång på gång ger sig på, hånar, trakasserar, nedvärderar och går till attack så tycker jag inte att det är Okay! Vårat samhälle har förändrats, de sista tio åren har socialamedier blivit en stor del av vårat liv. Mer eller mindre. Det är en tuff värld där man påverkas enormt i sin vardag. Nu har ännu än "anonym" källa krupit fram och börjat insuinerat på att det skulle bra JAG som stalkar Åza!?! -JAG?! Hur f*n gick det till?! HUR sjukt är inte det?!!! Hur fungerar man som människa när man skriver det här inne på MIN blogg, OCH på Åzas blogg och på andra forum. VAD vill man uppnå? Vart vill man komma?? Världen är full av knäppisar! Jag slutar aldrig förvånas! Så från och med nu, så kommer jag bokstavligen ta bort varenda litet trolls kommentar som kommer in här inne. En efter en. Jag ska inte ge dom NÅGON reaktion. Jag vill inte förpesta DIN bloggstund med en massa galningar och läskiga nättroll. Vad tror du om detta? ☺️ Kram & Gonatt. /My Martens
