Varning för låååångt inlägg ? Hej på er! Den där killen är mitt allt ??❤️ Min styrka, min svaghet, och någon jag älskar högre än jag trodde var möjligt ? (- Någon förälder som känner igen sig?? ) Det var längesen, Men nu komme ett klassiskt "My Inlägg" igen. Långt, delar av återupprepning och en massa känslor? Jag har känt mig lite frånvarande här inne ett tag. Delvis ganska opersonlig och inte som mitt "vanliga" jag. Jag har slutit mig, varit långt ifrån så öppen som jag "brukar" vara. Förmodligen för att skydda mig själv. Öka min integritet, och fokusera på det viktigaste. För att helt enkelt klara av allt vad denna hösten har inneburit för mig . Jag antar att det är en kombination av en lååååång höst med diverse utmaningar. Nu när det har börjat lugna ner sig, och jag inser hur mycket som hänt börjar allt jag stängt av komma ifatt.... I början av sommaren jobbade jag dygnet runt med att få klart och bygga upp min lilla träningsstudio☺️ Ludvig var med mig hela sommarlovet och var min bästa hjälpreda ??? I Juli klev jag in i rollen som Brandmanger på Lohilo? Att vara ny på jobbet är alltid en utmaning. En rolig utmaning, men också intensiv. Nya rutiner, strukturer och galet mycket att göra! ???? Jag älskar ju utmaningar så här är egentligen MIN största utmaning att hålla balansen och inte jobba dygnet runt och tappa bort mig själv? Men som Brandmanager jobbar man långt ifrån inramade tider, det blir mer av en livstil ? -HUR kul som helst ? Detta följt av en extremt knepig situation med Lilleman och hans skola och en situation som jag håller helt utanför bloggen. Mitt hjärta gick i krasch och jag har agerat utifrån det?. Där vi sedan hamnade i en dialog och en långdragen soc-utredning ( odramatisk) men där vi alla tillslut landade i Ludvigs flytt upp till Stockholm. Denna situation, och alla beslut som likt en kedjereaktion följer ( bostad, jag , jonas, flytt, skola osv) Det tog/tar enormt mycket energi från mig.... Vi är inte riktigt klara. Men vi är iallafall överens, och snart hoppas jag att vi även kan få en skolplats. Jag stålsatte mig och bestämde mig för att bara vara stark, gör mitt bästa och försöka ta bort allt som jag inte behövde prioritera. stängde av känslorna och fokuserade till ? Så när mina nära och kära har smsat och frågat vart jag tagit vägen, så har jag bara haft fullt upp med.... ja typ allt. Livet? Parallellt med denna situation så har vi flyttat min extra pappa ( som fick en stroke) och hans fru. Detta har också varit måååånga möten, samtal med olika myndigheter, boende personal, hemtjänst, och turer fram och tillbaka för att försöka få dom att få bo tillsammans. Man vill en sak, men praktiskt ser behoven olika ut. Komplicerat. Bara denna situation skulle kunna bli en hel novell. Samtidigt har jag insett att jag måste acceptera att saker inte kommer bli som förut. Att jag aldrig kommer att räcka till i denna situation. och hur mycket jag än försöker så blir det lixom aldrig riktigt bra igen. Det gör ont. Väldigt ont? Jag saknar min extra pappa något enormt. Han är där, men inte som den extra pappa jag känt i större delan av mitt liv... Så denna hösten har jag kastats mellan ovisshet, olika möten, myndigheter, paragrafer och EXTREMT många situationer som kräver snabba beslut, och ett enormt ansvar.... Hela den här situationen med Ludvig, vart han skulle bo, och gå i skolan är ju någonting som jag är enormt glad och tacksam över. Men vägen hit har varit lång. Jag har under många år försökt vända ut och in på mig själv. Var alla till lags, med fokus på Ludvigs bästa❤️ Jag pratade nyss med rektorn på den skola vi fick plats på men sedan inte hade plats) Så nu håller jag tummar och tår för att vi får denna plats igen..... ✊? Jag känner att vi är såååå nära nu. Nu önskar jag mig liiite generell medvind faktiskt??? Att jag "gav upp" min trygghet och vardag i Sigtuna där jag och Ludvig hade landat och byggt upp en vardag var nog det dummaste jag gjort. ( Med facit i hand ) Jag gjorde det av "rätt" anledning, i tron om att det var det bästa för just Ludvig ❤️ men det visade sig ju att det inte var det. MEN, om vi aldrig hade provat så hade vi ju inte heller vetat...... Ludvig hade förskola i sigtuna och dagmamma på öland varannan vecka. En flight på 50 min✈️ Det fungerade riktigt bra, tack vara alla inblandade. ( dagmammor, förskole personal, och våra två familjer som överöste med kärlek från oss alla ❤️ ) Men inför förskoleklass finns det en lag som säger att man inte får ha två skolor. ( naturligtvis, skolplan, kompisar osv??) Jag och Ludvigs pappas var överens om att vi inte kunde komma överens, så vi enades om att ta det rättsligt. = Advokater, smutskastning, och förberedelser inför tingsrätt. Jag menade att han "övergav" oss genom otroheten och Ludvigs bror, han menade att jag efter det valde att flytta från Öland. Det finns ju egentligen inte så mycket rätt eller fel här. Båda delarna stämmer ju. Det ena ledde ju till det andra....??♀️ Men det kändes så fel. Hela min magkänsla skrek nej. Rädslan över ovissheten, känslan av att smutskastningen skulle spåra ur och bara göra allting ännu värre. Jag ställde mig egentligen frågan, "Vad är bäst för Ludvig". Jag ringde upp hans pappa, Jag var på surfcamp i Portugal, en vecka kvar till rättegång. Jag satte mig i crossfitboxen och satt nog där i 2 timma och stirrade på mobilen innan jag tillslut ringde upp. Ludvig hade nämligen sagt en sak precis innan denna träningsresa.... "mamma, jag vill vara med dig, och jag vill gå i samma klass som min bror" . När han sa det så insåg jag att jag inte hade några val. Jag samlade därför mod till mig för att ringa upp, och började meningen med "vit flagg” jag flyttar ner till Öland igen. Vi pratade ganska länge, skrattade och var hyfsat överens. ( Vilket vi nästan alltid varit i det stora hela)☺️ Jag sa upp lägenheten, sa upp mig på gymmet där jag hade alla mina pt kunder, och lämnade bort att förstahandskontrakt. Jag, Bobby, Jimi, mina sigtuna grannar, David & Julia, & Marie packade hela natten innan flytt? (hittade inte bilderna från denna natt) Jag grät. Ville inte flytta. Mina närmaste fanns där, som stöd ??❤️ Jimi höll dock på att dö av en chock över hur mycket grejer jag hade och hur oförberedd jag var? Bobby började rensa min garderob och alla fick mig att skratta i eländet och hjälpte mig igenom även detta. Under denna perioden var jag påväg tillbaka från min utbrändhet, och detta hjälpte knappt till att lämna den trygghet jag byggt upp vill jag lova ? Min pappa stod med lastbilen redo utanför nästa morgon. Jag grät igen. han "skällde" på mig. Men på ett kärleksfullt sätt. En parentes, Det finns INGENTING som jag hatar så mycket som att flytta! Det har förföljt mig heeeeeela mitt liv!? Så.... med denna delvis återupprepning så hamnar jag tillbaka i nutid. Jag har även under denna hösten tömt mitt älskade torp på Öland och flyttat en gång till. Kommit in i min nya roll på LOHILO, gjort träningsresor och event. Fokuserat, stålsatt mig och satt enorma krav på mig själv...... samtidigt har vi flyttat in i lägenheten i stan. Vi har precis boat in oss. (Jonas har vart en riktigt klippa! ??❤️) Vi har ordnat Ludvigs lilla rum. Gjort iordning ett sovrum till mig i "matrummet" och satt in matbordet i vardagsrummet. Ska försöka ta lite bilder så ni får se ? -Mysigt! Allt för att förbereda Så mycket som möjligt inför att han flyttar upp?? ( Jag har nog inte fattat att detta händer ännu ❤️) Men... Det var ju inte det jag ville komma fram till .Jag ville dela med mig av detta då många av er skrivit PM/DM till mig att ni saknar "mig och mina ärliga inlägg" . Jag har helt enkelt inte orkat dra alla turer fram och tillbaka. Jag har haft fullt upp med att hålla ihop. Att fungera. Jag har dessvärre inte alls levt som jag själv lär. Jag VET och förespråkar till mina egna kunder och klinter hur viktigt det är när livet stormar eller man står inför påfrestande och utmanade situationer att man verkligen prioriterar sig själv först??? Hur viktigt det är med rutiner, sömn, bra och näringsrik kost osv. Här har jag failat helt!?♀️ jag har INTE prioriterat mig själv. Jag har slavarat med allt som rör just min egna träning och kost. Hoppas över mina rutiner skjutit upp allt som har med mig själv att göra. ?Jag har suttit uppe för länge och jobbat om kvällarna ( lohilo, blogg, skol/soc situationen) osv. ? Jag har hoppa över måltider ( Bara slarv! ) ? Jag har även ifrån mitt träningsschema till lite "huller om buller" ? jag har slarvat med allt, sömnen , rutinerna osv. Så.... Vart vill jag komma med detta. Lustgas-metoden! Hjälp dig själv för att kunna hjälpa andra. Det är sååå viktigt! Jag kommer ALLTID att aktivt behöva jobba med att bromsa mig själv. Att hålla balansen. Det e min utmaning. Livet kommer vara utmanande ibland. Oavsett vad vi står inför så måste vi ge oss själva den absolut bästa förutsättningarna. Oavsett vad vi bär på för baggage, eller vilka utmaningar vi ställs inför så är det ju SÅ viktigt att vi prioriterar oss själva, och våran hälsa först! Med det sagt, så lovar jag mig själv framför alla er, att bli snällare mot mig själv. Sänka kraven, prioritera mig själv och ge mig själv de bästa förutsättningarna för att vara mig bästa jag ❤️?? -Prioritera in det som får mig, min kropp och min hälsa att må bra ❤️ Nu fnissar vissa av mina klienter och vänner åt mig. Just för att jag inte alltid lever som jag lär...... Men det är just det, vi är alla mänskliga . Jag har kört av ”min bana” lite gran... Men utan att krascha i diket så är jag nu sedan en tid på rätt spår igen ??=ökad medvetenhet och självinsikt. / My Martens
