Reflektion ✨ Det finns många saker jag bryr mig om ❤️ Saker jag brinner för. Träning, resor, hobbys. Det finns verkligen de saker som jag uppskattar....... Min familj, Mina vänner, min hälsa, min plats i livet där jag befinner mig just precis, just nu. Men det finns ingenting som jag bryr mig så mycket om som min Lilleman ❤️?? Min älskade ”Lilleman” som inte är någon Lilleman längre ..... Herregud vad vi varit med om? Jag kan knappt fatta att han fyller 9år snart. Om bara några dagar. Detta året är han på Teneriffa, med sin pappa och hans familj ? Jag har ( lite egoistiskt) haft honom på alla hans födelsedag. Men förra året var dom på Teneriffa, och i år när han frågade om samma sak, så kunde jag såklart inte säga nej. Jag menar vem vill inte låta sitt barn fira födelsedag i värmen, med långa ljusa dagar, palmer, bus och bad ? Så vi får fira honom när han kommer hem. När han kommer hem nästa gång, då bor han här. DET kan jag knappt fatta. Efter alla dessa år...... Finner inga ord som beskriver denna glädjen ❤️??? Att bli mamma.... Den där natten, 01:24 4 januari 2011. Snöstorm, hans pappa körde våran dåvarande pickup, jag var förväntansfull och livrädd på samma gång. Ja, Livet fick sig en mening större än allt! ❤️ På ett sätt känns det som igår.... Den där 4 januari 2011 när han föddes. Men på ett annat sätt så känns det så avlägset. Som om han alltid funnits med mig.... Men titta på honom... han har blivit SÅ stor. En liten "mini-man" ❤️ ingen "lilleman" längre ? Jag har blandade känslor när jag tänker tillbaka på förlossningen och tiden efter. Jag blev sviken och lämnad när han var ca 12-14 veckor. Livet. Jag var lixom inte beredd på det ( Hur man nu skulle kunna vara beredd på att bli lämnad av vad man trodde var min "stora kärlek" med en nyfödd bebis ? ) Saken var den att det sveket vände upp och ner på allt. Jag fick uppriktig panik. Jag Var så djupt sårad och ledsen att jag helt enkelt stålsatte mig för att organisera upp allt det praktiska. Bostad, nytt hus, nya möbler, nya rutiner. Grejen är att det är så jag reagerar när det blir tufft. "Gömmer mig" från känslorna genom att distrahera mig med saker som man kan "ta på" istället för känslorna. ( Ps: ingen metod jag rekommenderar i längden dock ) När jag hamnar inför stora utmaningar så "stänger jag av" jag blir som en robot, som bara kör och kör. Då. När jag hade nyfödd bebis, så hade jag My's Blommor, grossistfirma, och pendlade mellan Öland - Holland. Jag var på plats i Holland 2 dagar/veckan. Anställda, ansvar, bokföring, marknadsföring.... ja ni fattar. Mitt i allt skulle jag "landa" i att bli mamma. -Tro mig, livrädd var bara förnamnet! Men nu när jag ser tillbaka på det. Nu inser jag hur bra det ändå har blivit??❤️. Det har inte varit enkelt. Långt ifrån! Rent av för jävligt emellanåt. MEN, idag har vi alla landar i en BRA relation. Ludvig har alltid kommit först. ( och hans bror som är några månader yngre) När jag tittar på bilder från förr, och bilder fram tills nu.... Så inser jag några saker. Tacksamhet ✨ Dels.... hur lyckligt lottad jag är, och hur tacksam jag är som får vara mamma till Ludvig. Sen inser jag en sak till..... Även om jag och hans pappa, "misslyckades" med våran relation. Så lyckades vi riktigt, riktigt bra med denna lilla krabat, som alltså är en mini-man nuförtiden ?❤️ -Stolt är bara förnamnet! Bilder från förr: Några tankar från mig, till dig just nu..... Jag tycker om att stanna upp och reflektera då och då❤️ Jag Börjar bli bättre på det. Det var dessutom ett av mina nyårslöften till mig själv förra året att stanna upp då och då ✨?? Påtal om nyårslöften. -Har du några nyårslöften ? Dela gärna med dig av tankarna kring nyårslöften☺️ /My Martens
