Hej fina! Idag har jag varit ute på en PW. Sååååå skönt! Ett raskt tempo i frisk luft! Följt av en ovanligt lugn frukost med Jonas som gjort havregryns gröt till frukost. (Tack älskling!) Vad brukar du ha i din gröt? Tandläkarbesöket gick bra igår. Röntgade munnen, fick höra dommen och fiiii fan vad dyrt! Men jag har hittat "rätt" tandläkare. En super trevlig tandläkare som fick mig att känna mig trygg. Jag med min fasansfulla tandläkarskräck har lovat både honom och mig själv att slutföra detta nu. Sluta gömma mig för besöken, komma på hundratals "bra" bortförklaringar till varför just jag inte behöver gå till tandläkaren.. Nu ska jag göra X-antal rotfyllningar. En visdomstand som måste väck och x-antal små hål. Jag frågade om detta har med min munhygien att göra. Alltså min tanbordtning... Vilket det INTE har. Jag ska dock börja använda tandtråd mer frekvent, men framförallt börja gå hos tandläkaren två gånger per år, och inte låta det gå år emellan. Jag kan inte försäkra tänderna förrän vi har fixat allt. (i vår någon gång kommer jag att vara klar) Men nu ska det banne mig göras. Jag har duckat för länge! Sååååå onödigt! Den enda som det drabbar är mig själv. Förutom själva fixet med tänderna så frågade han om jag haft det stressigt sista åren. Jag har tydligen börjat gnissla tänder (det visste jag redan) men jag ligger och biter ihop på nätterna vilket har resulterat i en inflammation i käkmusklerna, och min käke har blivit sne. Därför knäpper den, och gör ont. Stress, ångest och ångestdämpande har blivit ett resultat av detta. När övriga lagningar och "allt" är fixat så ska vi även göra en bettskena. -Mmmmm, sexigt! NOT! Tänk om man börjar dregla av den!?! Gör man det? Inom mig så svär jag över konkursen, och mina föredetta vänners svek. Dödsfallen... ja det är inte mycket att göra åt. Men livet har gått hårt åt mig. Det vet jag. Men att efterdyningar ska komma nu, att kroppen ska protestera på alla möjliga sätt. Det skrämmer mig!!! Min hälsa har fått sig en rejäl omgång! Jag känner ju hur allting börjar falla på plats. Jag går i terapi, jag är under utredning. jag kämpar och reser mig.sakta men säkert... Nu vill jag inte ha mer elände! Jag vill bygga upp ett bra liv för mig, Lilleman och Jonas. Tandläkaren påtalade dock att knölarna under haka och bakom öra INTE har med detta att göra. Men han skickar en remiss till käk-specialisten. OCH till öran/hals doktor för att undersöka knölarna. SKÖNT att det inte är cancer. vilket lilla jag har gått omkring och nojjat för. Jag tycket verkligen om min tandläkare. Kliniken också. ÄNTLIGEN har jag hittat "hem" i tandläkardjungeln! Nu på fredag ska jag öppna upp den "värsta" tanden .jag har ett stort hål, under en lagning. Blääää! Funderar på att ta me mig Jonas som mentalt stöd! Jag är livrädd!!!!!!! Några tips? Ska jag ta en grogg, en sängfösare, slå mig med något hårt i huvudet? Springa mig trött! Kräva att bli sövd? -HUR ska jag få bort rädslan? -Tips? Kram / My Martens
