Hej Fina du! Veckor av ångest och travande i mörker, med både beslut och tvivel. Famlandet efter ett halmstrå att greppa... Oj vad tungt detta är. jag har börjat skriva på detta inlägget flera gånger. Raderat texten, stängt ihop datorn brutit ihop och gråtit! Jag vet inte vad det är som skrämmer mig.... Din reaktion? Eller att det plötsligt blir så definitivt. Jag har in i det sista vänt ut och in på mig själv för att undvika det som nu idag blivit verklighet. Nåväl, jag gör ett försök, igen. Jag ska nu försöka gör en LÅNG historia kort. Jag startade My's Blommor för snart 10 år sedan. Tio, långa intensiva härliga år med BLOD, SVETT, och TÅRAR. Guuuud vad mycket som har hänt under dessa år! Mer om det i ett senare inlägg när jag orkar berätta, både roliga och mindre roliga historier ifrån My's Blommors historia. Jag startade min verksamhet på en liten grusplan utanför Lothar's i Färjestaden. Precis intill Ölands Köpstad. Ingen utbildning, inget kapital, men en massa vilja och skinn på näsan efter erfarenheten jag fått genom att jobba med pappa som ambulerande blomsterhandlare på torg och marknader genom min uppväxt. Jag växte, fort. Började varje morgon att dra ut alla blomstervagnar varje från ca 04/05:00 Och jobbade till sen kväll. Jag förverkligade min dröm <3 Framgången kom snabbt. Jag tjänade min första miljon redan första året. För mig som kom från "ingenstans", då utan utbildning och som hade stått på egna ben sedan 14 års ålder, då var det en extrem lättnad och lycka! Jag tog aldrig någon eller något för givet. Jag gick från noll anställda till flera. Jag gick från likt en "torghandlare" till en butik. Jag tog alla mina pengar och investerade i en fastighet. Den kallades "Gula boden" och är den fastighet där My's Blommor ligger idag. INGEN trodde på mig, alla var emot iden. Förutom Ludvigs pappa som jag redan då levde med. Jag körde på ändå. Då 19 år gammal. Där fortsatte jag att växa. Både omsättningsmässigt, erfarenhetsmässigt, fler anställda, bredare sortiment. och med ytan. Framgången var en succé, Jag blev prisad som "årets unga företagare" "årets entreprenör" på den lokala marknaden. Nu förra året "årets florist". Jag pendlade VARJE vecka ner till Holland för att grå inköp till min egna butik. Jag stack ut i mängden, hade ett annorlunda sortiment till BRA pris. Jag dominerade inte bara kommunen utan hela länet. Folk åkte inifrån Småland för att handla hos mig. Mycket tack vare uppmärksamhets genom lokaltidningar, utmärkelserna och vissa radio intervjuer. MEN Marknaden såg annorlunda ut. Hansa City inne i Kalmar, med IKEA, City gross, plantagen, Bauhaus och alla andra fanns ännu inte. Ö&B hade ännu inte börjat sälja blommor, Netto hade inte öppnat. osv. Jag var inte ensam på marknaden, men jag var ensam om att ha den mängd, det sortiment och det breda utbudet. Jag växte ur min egna butik och investerade allt jag hade i att bygga ut en tillbyggnad till. Samtidigt investerade jag i ytterligare en butik inne i Kalmar. En söt charmig, liten butik som min sons pappas familj startat upp 40 år tidigare. Jag drev alltså två butiker och hade "utbygget" på gång! Jag köpte till mark och började bygga. Full fart framåt! Stora visioner och drömmar.... Detta var en stor och omfattande satsning. När "utbygget" stod klart inför invigning så rasade min värld. Detta var tidig vår 2011. Ludvig var 8-10 veckor när det kom fram att hans pappa varit otrogen och efter några veckor senare att han även gjort en annan kvinna gravid (detta är en avslutat kapitel, och redan omskrivet sedan tidigare) MEN självklart rasade hela min värld. Jag var knäckt! Som nybliven mamma, med då 12 anställda, två butiker, en helt byggteam och en j*dra massa beslut att ta... Så var inte livet som nybliven 23-åring och mamma någon dans på rosor. Utan boende i jakt på en "trygghet" började jag famla runt i mörker. Tillfälliga boenden innan jag köpte mitt första EGNA hus, mitt ute i ödemarken i Tveta. Ett nybyggt hus, litet, charmigt med stor tomt. Detta blir perfekt tänkte jag. En kvart till jobbet, en tomt där Ludvig kunde få lära sig gå och där vovven Tezz kunde springa fritt. Här skulle jag landa och starta om. Trodde jag. Där började trakasserierna, vandalisering, sönderskurna däck M.m som resulterade i Polisövervakning, överfallslarm osv. Det är också en historia för sig som jag verkligen inte orkar gå in på just nu. Jag lämnade huset i ren panik efter ett år, jag gav upp. Jag flyttade med Ludvig och vovven till en bostadsrätt med grannar runtomkring mig. Nu skulle jag börja om IGEN. Men effekten av min separation och följden med problematiken i mitt hus ute på landet var att jag inte fungerade som jag skulle på jobbet. Jag var inte den Chef och arbetsgivare jag hade behövt vara. Det är ingen annans fel än mitt eget. Jag släppte över mer ansvar på mina tjejer. Vissa skötte sig EXEMPLARISKT! Andra tog tillfället i akt. Då började internstöld. Vi förlorade MYCKET pengar under en lång period innan vi tillslut fick stopp på den problematiken. SUCK! Samtidigt så började jag "landa" i livet som ensamstående mamma och började "komma tillbaka" till mitt gamla jag. Men här började företaget att blöda, extremt mycket. Påföljden av mitt privata kaos, utbygget osv gjorde att vi började visa röda siffror. Vad händer sen? Jo, jag är med om en trafik olycka. Ludvig var som tur var inte med bilen. Jag blev liggande på sjukhus, Ludvig var strax över året och fick då vara med sin pappa. Jag hade aldrig varit utan Ludvig då. Mer än några timmar, en kväll eller så. Jag låg på sjukhuset, nackkrage och utan känsel i benen. Ännu en gång HELT KNÄCKT! -När ska min otur vända? Vad hade jag gjort för att förtjäna detta? Jag tog ett beslut ifrån sjukhus sängen. Stäng Kalmar butiken. På en gång! Jag hade kunnat sätta butiken i konkurs och gått helt "fri" utan privata skulder. MEN mitt samvete tillät inte det. Jag flyttade över allt till Ölands butiken, även viss personal, och gav bort hyreskontraktet. Inte så affärsmässigt. Men så gick det till. Jag fick med en x-antal hundra tusen i skuld och betalade in allt till alla mina leverantörer och valde att ta smällen själv. Det är och var viktigt för mig att göra rätt för mig. Jag menar jag har ju samma leverantörer som jag hade i Ölands butiken. Så fram tills ganska nyligen har jag legat och betalat av på denna skuld. Vissa tycker att jag var "dum i huvudet" som gjorde så, jag känner mig tillfreds och stolt över mitt beslut. Jag hade hemhjälp en period efter olyckan och med sjukgymnastik kom jag oväntat snabbt tillbaka på banan igen. Vilken pärs! Men då j*klar kom jag tillbaka. Jag fick rensa bland personal, och börja om att bygga upp ett "dream team" som varken stal eller saboterade på jobbet. Jag började jobba som grossist i Holland hos mina leverantörer och hade snart arbetat upp ett helt kundregister runt om i Sverige. Detta kombinerade jag med My's Blommor. Med hjälp av denna inkomsten så kunde jag beta av på skulden ifrån Kalmar butiken. Ludvig var med mig i bärselen. Varje dag, överallt. Till Holland, i butik och hemma. Jag var tillbaka "starkare än någonsin" Visade fortfarande röda siffror, men hade tagit kontroll över situationen. Sen kom vi till sommaren 2013. Då ringde dom ifrån "Ensam Mamma Söker". Jag satt i Holland när jag fick det samtalet. Jag trodde att det var ett skämt. Men det var det inte. Jag hade inte sett programmet tidigare. Men såg min chans att få en sommar "ledigt" med Lilleman och ett steg att våga mig tillbaka ut i det riktiga livet. Jag tackade ja till detta oförglömliga äventyr. Inspelningen påbörjades. Bloggen följde i kontraktet och ett helt nytt liv började för mig. Det tar vi också i ett annat inlägg.... Så vart vill jag komma med min korta historia av den långa verkligheten? Jo, såhär ligger det till My's Blommor blödde alltså rent ekonomiskt INNAN Ensam Mamma Söker. Jag har genom Ensam Mamma blivit med blogg. Välkommen hit. Jag som har både dyslexi och som absolut inte hade någon erfarenhet av sociala medier tycker ändå att det varit sjukt roligt att utvecklas och göra en resa även inom detta. Jag flyttade förra året upp till Stockholm. Eller rättare sagt norr om Sthlm, Sigtuna. Varför gjorde jag det? Jo, självklart för att jag TRIVS bättre där uppe. Lite pga av mycket negativt jag varit med här nere. MEN huvudanledningen var att jag med hjälp av bloggen, alla andra sidojobb och projekt där jag då utgår ifrån Sthlm har försörjt My's Blommor sista åren. Jag har alltså haft TRE jobb för att hålla My's Blommor levande. Jag har stoppat in "alla" pengar i butiken för att få den att överleva. Inför löner, inför skatter och moms osv. Självklart har jag även sett över butikens utgifter, minimerat allt jag kunnat. Hyrt ut en del av lokalen till ett annat företag. Minskat personal timmarna, minskat lager, sett över kostnader och effektiviserat upp allt som gått osv osv. -Jag har banne mig gjort ALLT JAG HAR KUNNAT, och lite till! Usch nu gråter jag gen..... Detta gör så fruktansvärt ont. Det faktum är att jag har ställts inför diverse olika beslut och förhandlingar senaste veckorna. Det har blivit dags för mig att sluta tänka med hjärtat och istället med hjärnan. Hur hemskt det än låter så är det precis så det är. Jag stod inför ett vägskäl, och har tvingats ta ett beslut. Jag har nu tagit sats och kört "rakt in i kaklet". Med hjälp av utförsäljning osv så har jag idag betalat av ALLA leverantörs skulder. Det finns ingen moms eller skatt som släpar. Allting har skötts helt regelrätt. Jag "blåser" alltså inte någon. jag är inte skyldig någon pengar.... jag lyckades komma ifatt med allt. Jag har precis just nu, lämnat Tingsrätten. Med min revisor. Jag har begärt mig själv i konkurs. JAG har alltså valt att sätta butiken i konkurs, ingen annan. My's Blommor finns alltså från och med idag inte kvar. En resa på snart tio år av blod, svett och tårar tar nu slut. Mitt livsverk, min dröm, min identitet har fått sig en kraftig törn! -Vem är jag utan My's blommor? Min älskade butik ska nu avslutas. Jag gav inte upp, jag kämpade in i det sista, men det räckte inte. Jag gav allt, men nådde inte ända fram.......... Jag kan se tillbaka på dessa år med ett gott samvete. Jag ler när jag tänker tillbaka på allt jag har fått vara med om. Att skissa och rita ett utbygge. Att förvandla åker och mark till ett Blommande Garden Center. Att utveckla både butiken och framförallt mig själv.... Jag VET vad jag hade kunnat göra annorlunda, med facit i hand har jag fått lära mig en dyr läxa genom dom misstag jag gjort. Jag är väl medveten om det och står för det. Både inför dig, men framförallt inför mig själv. Jag får försöka att förlika mig med dom saker som jag inte har kunnat påverka och blivit utsatt för. Jag får ta med mig allting som en erfarenhet. Jag kan med rent samvete säga att jag försökte, och gav allt! Både känslomässigt och fysiskt. Jag säger inte det för din skull.... Utan för stt det är viktigt för MIG och min egen självkänsla.... Tyvärr räckte det inte..... Jag kan leva med att jag förlorar dom miljonerna jag investerat genom åren...Men att lämna mitt livsverk, som jag byggt upp under tio års tid och att göra mina anställda, mitt "dream team", arbetslösa. Det är en TUNG SORG, som gör obeskrivligt ont! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Men jag ska försöka att landa i detta, bearbeta, sörja.... Här ser ni min högra och vänstra hand Evelina & Vickan! Outstandning! Vilka hjältar, vilka fantastiska och underbara människor, vilka vänner! -Tack för att ni är NI! Tack för att ni funnits och finns vid min sida <3 Jag ska nu sätta mig ner med dessa tjejer, prata, gråta, skratta... Några andra medarbetare som också betytt mycket som jag vill omnämna med kärlek och respekt är: Malin S, Sara, Ulrica, Uvonne, Nettan, Emelie, Ida, Annika, Emma "Maja", Viktoria <3 Ett stort tack för denna tiden säger jag till mina leverantörer, samarbetspartner och framförallt till alla våra trogna kunder! Jag kommer att sakna er! <3 Det är mörkt nu, Men jag kommer att komma tillbaka! / My Martens
