Hej fina! Wow vilken dag! jag är HELT slut! Jag kommer somna samtidigt som Lilleman! Nu kommer ett sånt där personligt halvlångt inägg igen.. Jag har under en längre period tampats med ännu ett sånt där tungt beslut. Livet. Alltså Livet är då aldrig "bara" enkelt. Ett beslut som jag kommer att behöva leva med. Förutom att jag behöver leva med mitt egna beslut så kommer jag att få leva med en ovisshet kring framtiden och vänta på att "tredje part" tar ett beslut som påverkar just framtiden och beslutet som jag själv behöver ta. Detta låter luddigt och denna gången har jag iallfall behållt hela denna pågående process för mig själv. Jag har tidigare skrivit att jag inte klarar av att ta så mycket som ett beslut till, då sista åren har varit extremt påfrestande med flytt, dubbla bostäder, dubbla utgifter, flybiljetter, konkursen, större utgifter. Dubbel jobb bara för att överhuvudtaget går runt. Jag kraschade, fick domen att jag "gått in i väggen". Jag höll även det för mig själv och skrev lite luddigt om det. Fortsatte med en utredning, som fortfarande pågår. Står i kö för nästa steg. MEN jag krigar på, och mycket har vänt. jag har fått större självinsikt, lärt mig SÅ mycket mer om mig själv. Jag har den hårda vägen fått lära mig vilka människor som verkligen finns där, som betyder något och är riktiga vänner. Med distans till det så är var det absolut bästa som kunde hända, det har nog ärligt talat räddat mitt liv. Jag har träffat kärleken, och hittat "hem" med Jonas som jag, sakta men säkert bygger bo och framtid med. Så mycket och det mesta går framåt och är riktigt positivt. 2018 har fått en grym start! Jag kämpar på med utbildningen som det är ca 15 mån kvar av. MEN, Det ska du veta kära läsare... Dom flesta av er, dom vill mig gott och jag tycker om att kunna vara både öppen och ärlig. Men ibland slår det hårt tillbaka när jag är "för" ärlig eller detaljerad. En svår balansgång även för mig. Jag har ett brokigt förflutet. Jag har gått igenom en hel del... precis som så många andra. Därför har jag tidigare känns att jag kunnat hjälpa många av er där ute genom att själv vara öppen och ärlig kring tuffa saker. Men det har inte alltid varit friktionsfritt, utan har kostat på i både nätahat, förutfattade meningar och annat skit! Därför har jag inte varit öppen denna gången. Inte om detta iallafall. Oavsett vad jag tidigare gått igenom så har jag aldrig slutat att vara optimistisk. Positiviteten har räddat mig. Jag minns när konkursförvaltaren klev in, jag drog ett skämt, på bekostnad av mig själv... med mina söndergråtna ögon och fick då hans respekt bara genom att vara mitt positiva jag även om jag hade en väldigt tilltufsad uppsyn. Inför detta beslutet började jag tappa den... Både positivisten och glädjen. Jag blev rädd. Rädd att förlora det som står mig närmast. Rädd att förlora mig själv om jag inte tar hänsyn till mitt välmående. Jag började "ducka" för problemet, för den onda cirkeln som jag sedan i sommras befunnit mig i. Jonas brukar normalt sett gå upp ca 09:00 ( om han inte sover ännu längre... hehe!) Han sitter nämligen uppe halva nätterna och jobbar. Men så kom vi till den där punkten när jag fick grövre ångest, och tampades med beslutet. jag "duckade" klev inte upp ur sängen. Stannade kvar i mörkret och sov. Tidsinställde inlägg så att varken du eller mina vänner skulle se att jag går under jorden. Svarade inte när det ringde eller smsade. Jonas undrade såkart vad som var fel. "-Hallå, ska du inte typ gå upp? Du har väl massor att göra?" Jag svarade att jag var sjuk. Lögn eller sanning.... Jag skulle snarare kunna likna det med hjärtesorg. Ingenting har riktigt blivit som planerat. Ändå har jag försökt landa på fötterna och vara alla och mig själv till lags med fokus på det som betyder mest. Men det räcker inte till, jag bryter ner mig själv.. sakta men säkert kör jag mot enkelriktat. Min kbt/psykolog har försökt få mig att inse det, min egen mamma och pappa, mina vänner och även Jonas... Alla försöker av omtänksamhet att linda in det i bomull, ingen talar i klarspråk. Alla närstående och psykologen vet att jag inte vill höra det som alla, på nära håll ser blir konsekvensen av det som jag utsätter mig för. Tills en dag när jag var så illa tvungen att erkänna det för mig själv... Det fungerar inte. Jag kan inte leva som jag gör. Jag har tagit mig vatten över huvudet i ett tidigare beslut. Det vet jag. Men jag hade aldrig förstått det om jag inte hade försökt. Ibland behöver man gå igenom vissa saker för att förstå att det inte går. Det spelade ingen roll för mig hur många som försökte stoppa mitt tidigare beslut! jag skulle bara klara det, jag.. jag klarar ju allt och lite till! Trodde jag........... Nu har jag bestämt mig. Dessa månader av ångest. ältande och ett enormt beslutsångest lyckades jag iallfall hålla borta för dig, och från bloggen-... min fina cybervän. Det tar emot lite.. för jag vill kunna vara 100% ärlig, jag vill kunna dela med mig och då samtisgt hjälpa andra att känna sig mindre ensamma i liknande situationer. Men denna gången behövde jag skydda mig själv. jag hade inte kraft, ork eller minsta energi över för den skit som det ofta drar med sig. Jag kommer snart att förklara vad detta handlar om. Men först ska det som betyder mest i hela världen få reda på det... Sen du, min kära cybervän. Fram tills dess, Ha liiiite överseende med att jag inte alltid är på topp att det vissa dagar inte kommer ut så många inlägg. Jag kämpar på! Men en sak ska du också veta..... Jag är sjukt glad mer att ni är så många som hänger på Utmaningen! SÅÅÅÅÅ stolt över er, och taggad på att fortsätta! Nu till en uppdatering om dagen: PW utomhus... en liten stund. Sen ringde jag Sara min Kalmar-fru som hälsade på oss i sthlm förra veckan. Vi beslöt oss för att mötas upp och köra gemensam PW på löpbandet istället. Sagt och gjort, vi möttes på gymmet, och körde tillsammans! Sen ville vi såklart ta en kaffe, så vi gick vidare till hotel Skansen. För något cafè eller kaffe/frukost place finns nämligen inte i Färjestaden förrän kl 11 !?! -Bläää för lågsäsong! å-andra sidan blev det väldigt mysigt på skansen, öppenspis, tjejsnack och mys efter träning är inte så dumt! -Så mysigt på Hotel Skansen! Nu ikväll... Mys med Lilleman. Älskade goa lilla unge! Vad vore livet utan dig?! Mitt 8:e inlägg gällande "kom from med mig" Kommer ut strax efter detta... Idag har jag och fotografen Linda Brolin börjat plåta övningar för eran skull. Enkla övningar där du varken behöver gym kort eller vikter. Återkopplar gällande dessa inom kort.... -Stay tuned! Om du vill se en kort film där jag gästar Lindas instagram så gå in HÄR och kika på hennes story! hahaha! -jag bjuder på den ;) Tror dock att du måste gå via mobilen för att se den =) Nu ska jag faktiskt krypa till kojs med Lilleman. Klockan är strax efter 19:00. Men det ska duschas, läsa saga och sedan mysas med en mini-film. Jag ska också försök somna då.... Sömnen är viktig ur många perspektiv. Både hälsan, och träningen mår bra av sömn! Kram på dig! -Tack för att du finns <3 / My Martens
