Godmorgon! Att komma "Hem" till Sigtuna blev ett bakslag. Allt blev så verkligt på något sätt. Det känns så "tomt" Ingen mobil som ringer dygnet runt. Ingen auktion att bevaka, ingen butik att jobba med.... Jätte konstig känsla! Jag har inte varit hemma mer än och vänt sista tiden. I veckan fick jag tömma kontoret. Kontoret där jag under tio års tid samlat på mig "bra att ha prylar" som jag inte kunnat göra mig av med eller slänga. Du vet sånt där dom "betyder" något, som man ändå inte vill ha framme... men ändå vill spara! Så som pricken över i har jag behöva rensa bland massa grejer som OCKSÅ drar up en massa känslor! Foton på mig som barn, foton från mig och Ludvigs pappa. Förlovnings presenter, skolotografier, babykläder, hmmm.... hur mycket som helst! Allt detta är just nu parkerat MITT i våran lägenhet! Jag som vanligtvis är ganska pedant blir mer än stressad av detta. Känslorna ligger som utanpå kroppen och saker som inte als känns jobbigt annars känns plötslig mega tungt! Såhär ser det ut hemma hos oss just nu... Igår "blundade" jag för det. jag lyssnade på ett gott råd " skit i skiten" och åkte ut till Terece i Vettershaga. Att "vänta" på konkursfövlataren och vad som ska hände sen, driver mig till vansinne. Jag vill avsluta det NU. Få en chans att börja andas normalt och sakta men säkert gå framåt... Men som sagt, för min del just nu.... Bara att vänta. Igår var en väldigt bra dag.... inga tårar på hela dagen. Jag tänkte inte så mycket als. att få hem Ludvig gör så gott i hjärtat. Inför honom måste jag vara stark. barnen lekte, hundarna busade, och jag försökts att koppla av och skingra tankarna. Vi åkte ut strax efter lunch. Då hade jag suttit några timmar med konkursjobbet. Inget roligt, men ett måste. Jag satte mig i bilen, spände fast Lilleman och började köra. Jag var pigg. Lilleman somnade töstan direkt, det visste jag att han skulle göra. Men efter ca en halvtimme så fick jag stanna bilen och fälla sätet. Jag kunde inte hålla ögonen öppna?! Jag är mer än van att köra bil, långdistans. Men den där tröttheten slog till mig från ingenstans. Så jag somnade direkt när jag parkerat och vaknade ca 20 min senare. Skrämmande! Det är många saker som händer med mig själv och min kropp just nu... Väl framme hos Terece & Marcus var jag pigg igen. Strax efter oss så kom även Herr & Fru Herrey. Hela famnen full av fika =) Tur att Marie ville bada, när jag själv "glömde" min bikini! hehe! VI grillade hamburgare och åt middagen ute på bryggan... Det är Svensk sommar det! Det var som balsam för själen. Att smita undan en stund.. bara vara i goda vänner sällskap och umgås.... Vi båda somnade när vi kom hem på kvällen. Men jag vaknar av ångest. Mitt i natten, precis som innan. Tusen frågor, "vad händer nu?" "Vad ska jag göra nu" "hur lång tid kommer konkursen att ta". jag somnade om en stund igen, men vaknade strax efter 04:00 och kunde inte somna om. Jag är HELT orkeslös, ingen energi, ingen ork att göra någonting... Bara ledsen, handfallen och trött! Igår var en bra dag, idag känns det tungt, väldigt tungt... Tack för att DU finns <3
