hej fina! Lång, tung och jobbig dag! Förbered dig på ett känslomässigt kort, bittert och negativt inlägg! OM du inte är upplagd för det, strunta i att läsa detta inlägget... Bilade ner från Sigtuna till Öland. MEGA ångest i magen, kroppen och själen! Det tog emot, jag ville INTE åka ner. Distansen och avståndet har gjort mig gott.... Ludvig var som vanligt HUR "duktig" och medgörlig som hest.... -TACK underbara, älskade goa unge för att DU är DU! Älskar dig över allt annat! <3 Nu och för alltid! Vi kom fram till Öland. Jag lämnade honom till sin pappa, Lämnade vovven till sin "extra husse" farbror Lothar. Åkte hem till min Kalmar-fru, för kvalitetstid och mys på hennes balkong. Åkte över till butiken..... My's Blommor. "Öppet alla dagar" Butiken står kvar. I fysisk form. Alltså det gör så jävla ont rent ut sagt! Jag vill bara skrika! Protestera! Jag tappar kontrollen! Jag faller ihop, får ingen luft! Drabbas av en riktigt panikångest attack igen! Försöker tänka på andningen försöker ta kontroll över situationen. Men det går inte. jag skakar, gråter, hulkar och får ingen luft. Allt på samma gång! Det känns om om jag ska dö. Dö på riktigt! jag klarar inte mer, jag orkar inte mer! Jag ligger kvar på asfalten framför min butik.... Andningen återgår till det normala. Jag är ute på djupt vatten. Det gör så JÄVLA ONT! Mitt hjärta blöder, jag vill bara gråta, skrika, sparka! All den styrka jag byggt upp under dessa två veckor med Lilleman hemma i Sigtuna är som bortblåst! Nu föll jag precis tillbaka i det där svarta hålet, Ner i det djupaste, mörkaste hålet som finns! Fan också.......... vill inte må såhär. Vill inte vara här! Det gör ont! Allt kommer ifatt. Allt, allt allt! Jag VET att jag kommer gå stark ur detta... men just precis just nu så låter det bara som "bla bla bla" i minna öron! Jag MÅSTE härifrån! Jag får panik! Det är mörkt, väldigt mörkt! Jag har ingenting mer att göra i butiken ikväll.. Just nu är jag hemma hos en väninna. Hon har gått och lat sig. jag sitter i "mitt" rum. Min trygga punkt. Ingen vet vem hon är, inge vet vart hon bor. Mitt gömställe. Min stöttepelare. Min vän <3 Min raka motsats, min trygga, kloka och stabila vän. Imorgon ska jag göra "Mitt sista" i butiken, sen sätter jag banne mig inte min fot där mer!!! Jag tänker INTE stå och se på när skyltar, inredning och allt bara rivas ner. Tio år av hårt arbete, med blod, svett och tårar. Tio år av med och motgång. Skratt & tårar! Lycka, sorg! Som bara ska förstöras och rivas ner på ett kort litet ögonblick! Hur mycket jag än försökt att göra rätt för mig i ALLA lägen, HUR mycket jag än kämpat så räckte det inte till...... jag måste "bara" förlika mig med det för att kunna gå vidare.... NÄR jag kommit på HUR man ska kunna förlika sig med det! Då ska jag tala om hur man gör. För det känns nämligen helt j*vla omöjligt just precis just nu! Usch! Nu tog orden slut.... jag ska borra in huvudet i min kudde och gråta. jag är ledsen! Detta är ingen bra dag! Jag backade inte bara något steg, jag är tillbaka på ruta ett! Ledsen för negativt inlägg. Men satan i gatan vilket bakslag! 63 mil av pepp och försök till att övertyga mig själv i bilen att det inte skulle bli så farligt var helt onödigt! Det blev VÄRRE än jag föreställt mig..... MYCKET värre! /My Martens
