Hej min vän! igår så följde jag med Magdalena till stallet och hälsade på Goliat. Han är verkligen så fin! Vi tog en kaffe med Anna Utomhus i höstvädret, men det är ju faktiskt inte så kallt... Det är underbart att man kan sitta ute ett tag till utan att frysa :) Vi träffade Tanja & Ulrica som red lektion för Anna. Vi småpratade lite innan alla stressade vidare åt sina håll. Vi skulle ju senare mötas upp på Ankie Baggers 50-år fest! Wiii vad roligt! Tänk att snygga & härliga Ankie är 50år?!! Det kan man inte tro! vad det gäller hästarna så måste jag erkänna att jag har väldigt stor respekt för dessa fantastiskt vackra ståtliga varelser.... Men det är med lite skräckblandad förtjusning som jag vågar mig fram och klappa en häst. Nu har jag dock lovat att följa med en annan dag och rida! Guuuud vad nervös jag kommer att vara! Efter stallet så åkte vi till "Gamla Apoteket" och mötte upp Hannah, Peter & barnen för en lunch. Super mysigt stället, jätte god taco buffé Och även fantastiska soppor att bölja på. Har du aldrig varit där så rekommenderar jag dig varmt att besöka detta charmiga ställe. Efter en mysig dag så åkte vi hem och jag började att göra iordning mig inför Ankies fest, som alltså var igår kväll. En lyckad kväll, ända fram tills det att jag lämnade båten och skulle gå vidare och bara ta ett glas vin på vägen hem. Jag kommer absolut att blogga mer om hennes fest vid ett senare tillfälle, lägga upp Massa roliga bilder, men jag orkar inte med Det just nu... Jag lämnade båten där Ankies fest var och kramade om henne, tackade för kvällen Och gick med några vänner vidare mot stan. Jag var på toppen humör och kände mig inte konstig på något sätt. MEN vi passerade en klubb på vägen hem och stannade för att ta ett glas vin. från att vara lite salongs berusad och helt medveten om vad jag gör, till att bli helt utslagen och inte minnas någonting. Jag vaknade imorse upp på St Görans sjukhus. Inte ett minne, helt mörbultad och blåmärken över hela kroppen! Hjälp! Vad har hänt?! Vart har jag varit?! Jag var skakig i hela kroppen, med en hög puls och ett hjärta som bultade så hårt att det kändes som om det skulle hoppa ur bröstet. Jag hade blivit drogad! Paniken inom mig går inte att beskriva... Magdalenas man Filip satt vid min sida och hade tydligen åkt med i ambulansen in till sjukhuset. TACK! jag blev utskriven från sjukhuset nu ikväll som först... mina värden var inte bra och jag har blivit fullproppad med olika dropp för att rena kroppen.... Galet obehagligt!!! Tack till alla dessa fantastiska människor som tog hand om mig innan sjukhuset och på sjukhuset, utan er så hade fetta kunnat gått riktigt riktigt Illa! Nu ska jag försöka att sova, kroppen är öm och mörbultad, ångesten kryper inom mig över ovissheten om vad som egentligen har hänt, under den perioden som jag ingenting mins.. MEN samtidigt så är jag så tacksam över att det ändå gick så bra som det gjorde.. Kramar en utmattad My ❤️
