Att säga hej då! Here we go again...? Jag vet att mamma-perioden kommer tillbaka. Jag vet att det är såhär det är att vara deltidsföräldrar. Jag vet hur det känns, jag vet att jag aldrig känner mig komplett, att jag alltid har ett öppet sår. Jag vet att det suger! JAG VET! Lik förbannat vaknar jag med en klump i magen den där morgonen när han ska till sin pappa.... Jag vaknade imorse, med ett ryck. Också var strax efter 05;00, söndag. (= sovmorgon) Ändå klev jag upp vid 06:00, jag var inte tillfreds eller hade ro att ligga kvar i sängen.... Jag började fixa lite i köket och kröp ner med Lilleman i sängen när han vaknade. I timmar låg vi där och mös framför en serie på barnkanalen. Min molande separationsångest tog ett stadigt grepp om mig! Kan lixom inte stänga av... Men det jag är mer än tacksam för är att Lilleman är lyckligt oberörd. Ingen separations ångest, bara positiv och glad i sig själv . Det värmer i mamma-hjärtat ❤️ Det är någonting vi alla inblandade har jobbat j*vligt hårt för. Svälj, och koppla bort alltetego och fokusera på det viktigaste. Lilleman ❤️ Efter en dag med mys och lugn och ro hemma så åkte vi till Arlanda. Min goa älskling, jag älskar dig villkorslöst! att lämna i skolan, och sedan hämtar pappan upp. Det är en sak. Att lämna vid flyget är en helt annan.... Det går lixom inte att beskriva. Han charmar personvalen, hittar kompisar och socialiserar. Han är cool och van vid att flyga ensam. Men ändå står jag där med tårar som rinner längsmed kinderna när han försvunnit bort genom dörrarna och mor planet. Ikväll vill jag skicka en kram till alla andra deltidsföräldrar som, precis som jag tampas med separationsångest❤️❤️❤️ KRAM KRAM /My Martens
