Hej fina!Idag känns det som höst i luften.Det är varmt, men ändå kyliga vindar. Förhoppningsvis så blid et en låååång varm och solig höst. Igår var Annelie hemma hos oss och hälsade på. Sigtuna är mysigt. Vi promenerade, pratade (i timmar) och planerade! Lite bilder från parken som ligger precis utanför där vi bor... Jag saknar My's Blommor. Speciellt nu när det är säsongsbyte. Det blir extra påtagligt då. Här ser du underbara Höst anemoner. En slitstark och tålig perenn. Även denna är en favorit för mig. Rudbeckia. Så vacker! Idag för ett år sedan flög jag ner till Holland. Inköp, möten och annat. Jag kommer ihåg att jag köpte både anemoner och rudbeckia som jag sedan satte som "veckans kampanj". Det är nånting jag inte kan stänga av. Jag är yrkesskadas, tänker på blommor och försäljning hela tiden. Jag saknar det så att det värker i hjärtat. Kanske gör det sig exar påmint då jag idag ska köra ner till Öland. Vi ska strax lämna Sigtuna. Jag tänkte bara ge Lilleman lite lunch innan vi ger oss iväg. Att vara på Öland just nu gör för ont. Jag står knappt ut. Vill inte se eller vara vid butiken just nu. Ludvigs pappa har restorangen intill butiken så vi brukar göra våra överlämningar där. Men nu ska jag be honom om att ses hemma... Med tiden kommer det säkert att kännas annorlunda. Men just nu är jag ett stort öppet sår. Mottaglig för allt. Fiiiina Annelie. Så omtänksam driven, och genuin. Som du kanske läst innan. Jag och Annelie har känt varandra i snart fyra år. Träffats genom gemensamma vänner. Men i samband med konkursen. Eller rättare sagt innan inkursen så anade hon vart jag var påväg. Hon kände igen sina egna känslor och erfarenheter i det jag både skrev och sa. Annelie har gjort exakt samma resa själv. Hon startade upp sitt företag Inreda.com för ca 17 år sedan (tror jag) Har byggt upp något helt fantastiskt. Kämpat jobbad dygnet runt runt och lagt hela sin själ i det hon brinner för. För 7 år sedan gick även hon i konkurs. Annelie förstår precis vad jag har gått igenom och vad jag fortfarande går igenom. När jag ser Annelie, ser styrkan, och ser att hon kommit tillbaka. Starkare än tidigare. Då blir jag glad, genuint glad för henens skull.... samtidigt som det ger mig hopp. ( För att se vad hon gör så kan du kika in här ) Vi har verkligen funnit varandra på ett bra sätt. Hon lyssnar, stöttar, peppar mig. Hon "fångar upp mig" när jag faller tillbaka. När ångesten slår till. Hon ger mig verktyg att använda när det känns som värst, baserat på hennes egna erfarenheter. Jag tror på ödet. Det fanns flera anledningar till att vi träffades när vi gjorde. Och att vi hittat varandra, som vi gjort nu på senaste tiden. Konkursen är inte avslutad, än. Jag får varje söndag extra ångest just nu. Dels för att myndigheterna kommer tillbaka på måndagarna och "cirkusen" snurrar igång igen. Jag önskar verkligen att det kan avslutas snart. Så att jag får sätta punkt. Slippa ara orolig av efterföljderna både praktiskt och ekonomiskt. Så att jag kan få lägga det bakom mig. Annelie och jag satte upp till midnatt igår. Pratade ytligt, djupt. Jobb, privat. Om alt mellan himmel och jord. Skratten avlöste varandra. Slumpen emellanåt är helt galet rolig! (internt) Ludvig var tydlig med att tala om att hon minsann INTE fick åka hem förrän han somnat. Så blev det också <3 Just nu känns det bättre än på veckor. Jag mår verkligen mycket bättre. Jag har smugit igång med träningen igen. Träningen har verkligen gjort gott. Jag sover bättre om nätterna och börjar sakta men säker att hitta min "vanliga" energi igen. Jag har varit ledig med Lilleman, börjat smyga mig ut bland folk igen. Börjat komma tillbaka. Jag stressar inte på någonting. jag tar ett steg i taget, en dag i taget. Ångest och depression är fruktansvärt. Det gör ont. Jag lyssnar på min kropp och mig själv. MEN jag känner att jag har börjat ta över kontrollen igen. Jag är fokuserad, målmedveten och väl medveten om att det bara finns en väg nu. Den vägen är upp! Jag har varit nere på botten och vänt. Nu är det dags att hitta tillbaka.... Här blev resultatet på MIN supergreen proteinbowl. Ett recept jag helt har kommit på själv. Testat mig fram. Annelie var hemma hos mig för några veckor sedan och hade "smoothie skola". heheh! Jag har inte ätit grönsaker sedan jag var två år gammal. (Jag VET hur knäppt det låter) Men jag har försökt, råa, kokta, terapi, hypnos osv... Så jag får alltid vara noga med att få i mig det jag saknar genom tillskott och annat. Anyway... Nu har jag gett mig tusan på att det bara ska gå! MIN proteinboll var fullproppad av babyspenat. JAG tycker om den, Lilleman åt den. OCH den fick mer än godkänna av Annelie! Sååååå kul!!!! Som min vän Åza kommenterade igår på mitt instagram . "Än är inte undrens tid förbi! hahaha!" [caption id="attachment_17126" align="alignnone" width="1024"] Nu ska vi börja våran roddtripp ner mot Kalmar/Öland. Vi har planerat in några besk längs med vägen så att det inte ska kännas så långt. jag vill inte att Ludvig ska minnas detta som "jobbiga" resor. Därför har jag alltid en massa skoj inplanerat längsmed vägen. Picknick vid vägkanten intill en sjö, tex. lekar med räknesätt när vi sitter i bilen. (som pappa gjord ened mig när jag reste runt med honom som barn, en lastbil). Vi stannar även till i Oskarshamn för bad och mys med Bosse & Lena osv.... =) Vi hör senare fina du! Stor kram[/caption] / My Martens
