Foto: Linda Brolin Mamma-vecka! ❤️ Äntligen hemma med Lilleman i min famn❤️. Kärleken är obeskrivlig! DEN känslan att få ta emot honom i min famn ❤️ Ojojoj vad det sliter att pendla!!! Att bo en vecka här och en vecka där. Att vakna och inte veta vart man är förrän några sekunder senare.... Att inse preciiis när man ska sätta på sig tex en jacka, att "nej, den är kvar på öland/täby", eller att schemalägga sig på fel plats vid "fel" vecka. Att få slänga/köpa nya blommor varje vecka, då dom hinner vissna när jag pendlar. För att inte tala om maten. Jag har slängt sjukt mycket mat som stått och blivit gammal. Eller för att inte tala om dom 4800 mil jag spenderar i bilen i endast pendling.... dvs, ca 480h = ca 69800:- (utan slitage) dubbla kostnader som då kräver DUBBELT jobb.... dubbla liv, dubbla åtaganden. -Ja, du fattar va? ☺️ Hur jag än gör, hur jag än planerar så gör jag någon besviken. Det är alltid någon som väntar eller förväntar mig att vara någonstans. Tiden räcker aldrig till!!! En känsla av att vara otillräcklig. En kombination av att inte kunna leverera 100% utan istället leverera ca 75%. Att bara leverera "halvdant" på jobb, på studier, som vän, som mamma OCH som flickvän. Detta och flera andra åtaganden till. Jag sätter höga krav på mig själv. Jag vänder ut och in på mig själv för att räcka till, för att hålla ihop... Det är en sak i teorin att schemalägga dubbla pass Stockholms-veckorna, att planer pendlingen med kör-sträckor och flyg-tider och tider/schema att få ihop det osv... det är en sak. Att få in i diverse kontrakt att fysiska jobb endast fungerar Stockholms-veckorna är också en sak... MEN Att leva ut planeringen i det praktisk var ärligt talat en MYCKET större utmaning än vad jag kunnat förställa mig! Just nu... Just idag är jag trött. Riktigt TRÖTT! Så nu tänker jag släppa allt, för stunden och krypa ner i sängen med min Lilleman ❤️ (Och kissarna ) Låta skolböckerna ligga, strunta i att packa upp.... bara mysa med Lilleman och fylla på med energi❤️ Ja du.... ikväll var jag inte på topp. En mammas känslor helt enkelt. Kram /My Martens