Min pappa, min hjälte! Min son mitt hjärta! Min familj. Min pappa och jag är extremt lika, i sättet. På både gott och ont. Envisheten, drivkraften m.m Min uppväxt är ett kapitel för sig. Men är det en sak som jag aldrig tvivlat på oavsett om vi träffats eller inte träffats på länge. Så är det kärleken. Nu kommer han tycka att jag är jätte töntig som skriver detta.... Men det är sant! vi har alltid vetat vart vi har varandra... Idag körde han från Virserum, till Öland, för att sedan hämta Ludvig och skjutsa honom hela vägen upp till Sigtuna ( x-antal mil norr om Stockholm) Dom har haft en mysig morfar-mys dag! Stannat och ätit, busat lekt, lite egen kvalitetstid dom inte haft på länge. Ludvig sov inte på hela vägen! Det händer normalt sett inte! <3 Nu gick det inte att övertala morfar att sova över inatt.. Så han körde vidare hem igen... Hmm... Äpplet faller inte långt ifrån trädet. Min hjälte! <3 Kram & Gonatt! /My Martens
