”Vem är du My?” ”Flytta ner till öland” ”Sluta blogga (Dvs Jobba)” ”du har gått upp i vikt och ser det säkert son ett misslyckande” ”sluta blogga” WOW! Jag har varit offline några dagar. Inte varit ute på Facebook, instagram, Mail eller annat. Offline helt enkelt. Har precis läst mina kommentarer... alltså Wow?! Majoriteten är ju ändå helt fantastiska??❤️ Vilka ord, vilken kärlek och omtanke?? -Tack! Men vissa... dra mig baklänges så konstigt en del människor resonerar.....??♀️ -Okay! Backa bandet! Och förbered dig på ett lååååååångt inlägg. Om du är en av dom som inte gillar mina långa, personlig inlägg. Skippa då detta! För detta är både långt och personligt! Jag är JAG. Med fel och brister. Med upp & downs. Bloggen är MIN blogg. Den styr jag. Den ÄR mitt levebröd. Tack vare bloggen har jag lyckats betala av diverse skulder sedan konkursen. Hålla mig på benen och försörjt mig och Lilleman och kunnat leva ett BRA liv. PT jobbet. Inget misslyckande. Jag skaffade den utbildningen för att omvandla en hobby till ett yrke. För att lära mig mer om kroppen, och träning. För att kunna jobba med träningsresor och event där ni mina kära bloggläsare får möjlighet att följa med, träna, hänga, inspireras och lära känna mig på riktigt. Att jobba heltid som pt är och har aldrig varit ett alternativ. Utbildningen hade jag planerat att göra länge. Passade perfekt att börja 2 månader efter konkursen då den i 3 månader gav mig en anledning att gå upp, klä på mig och helt fokusera på något annat. Känna gemensam med klasskamrater, och skingra mina tankar. Och vet ni vad, även om den var sviiiin tuff. Ja, den teoretiska biten, så klarade jag den. Grym ego-boost som verkligen behövdes där och då. Mäklarutbildningen. Ja, 4 kurser av ca 12. Tufft som fan även här. Men så är det ju med utbildningar.... det är tufft. Jag pausad tills vidare. Med mitt nya jobb på Lifestyle så kommer jag antagligen inte att ta upp det igen.... inte som det känns nu. ”Låtsas vara VD” skrev någon. Som förövrigt skriver långa haranger om allt och lite till, trots att vederbörande inte känns mig eller känner till min situation met än det jag skriver här inne. förstår inte den kommentaren? Jag har varit VD sedan 18 års ålder. Blev butikschef redan som 15 åring. Har alltid haft ansvarsområden i mina jobb. Naturligt för mig. Drev flera företag, parallellt med min egna butik hade jag en grossistverksamhet i Holland, söder om Amsterdam. Kunder som fristående butiker, ica och citygross. Ingenting jag skyltade med. Öland. ”Flytta ner till öland” skriver några i kommentarerna. -Suck! Känns inte detta utagerat då jag skrivit om det hundra gånger?! För sista gången! Sedan kommer jag bara att kopiera in länken till detta inlägget och skriva LÄS och länka in till detta! om fler ska försöka förklara att öland är det bästa för mig och det enda ”rätta”. -Fel, fel och trippelt fel! För det första så är öland för mig är en mörk plats. Öland river upp minnen av förflutet och mörka tider. Det jag har gått igenom där är en av sakerna som jag bearbetar fortfarande. ( observera, att älta och bearbeta är två skilda saker!!!) För att understryka det en gång för alla! Även OM jag själv hade velat bo på öland så är inte det ett allternativ. Det går inte. Det är OMÖJLIGT! Så vänligen ta med detta konkreta faktum i utläggen innan vissa talar om vart jag ska bo och hur jag ska leva. Ludvig gick på förskola i Sigtuna. Fram tills FÖRRA året. Världens bästa Kods 2 Home i Sigtuna. Vi hade våran vardag, hand bästisar, och vårat liv där. Inför skolstart kunde man inte längre ha två förskolor. Då sattes jag inför ett vägskäl. Driva igenom en boendetvist där det var 50/50 mellan mig och hans pappas familj.Vi hade en odramatisk dialog om detta... vi var överens om att vi helt enkelt inte kunde vara överens. Båda vill ha honom. (Såklart) -JAG valde att backa. Jag stoppade tvisten! Diskurerade med min Jonas, kollegor, närstående och hans pappa. Jag flyttade ner för att själv bli den som får pendla. -JAG gjorde den uppoffringen, av ren och skär kärlek❤️! Jag tog detta beslutet, TROTS att det inte är det bästa för MIG. Trots att det innebär ca 10 000:- extra i utgifter VARJE månad. (Minst) -En liten parentes, vad tjänar DU som dömmer mig i denna frågan... Vad tjänar du själv i månaden? Kanske skulle fundera på det och lägga till även detta faktum att jag har dubbla boende kostnader, resetid etc, vilket i sin ut leder till att jag måste jobba hårt för att kunna försöka mig, utan att behöva ge upp den lösningen JAG ( med support från jonas ) har skapat för att jag anser att detta är det bästa för Lilleman, just nu! Anledningen? Jag ville inte att Lilleman skulle behöva känna beslutsångest, behöva välja och framföra sin åsikt i diverse socialtjänst intervjuer som barnen får vara med om i för boendetvist. Jag ville inte att min då 6 åriga pojke skulle behöva välja mellan sin mamma eller pappa! ALDRIG i livet att jag skulle utsätta honom för det! Jag satte STOPP. Alla i min omgivning försökte stoppa mig, då dessa VET anledningen till att jag inte KAN bo på Öland. Dom vet även HUR öland känslomässigt påverkar mig, och varför. Jag gjorde detta utan att ta hänsyn till mina egna känslor, för min sons skull, och hans bror som är lika gammal . Så jag bestämde mig. Sålänge han går i skolan så får jag anpassa mig, trolla med knäna och helt enkelt bara se till att ge oss dom förutsättningar som denna situation kräver. Sagt och gjort! Jag pendlar ca 220 mil/månaden. Jag betalar flygbiljetter och rese kostnader. Bokar biljetter, schemalägger pusslar med lov, helgdagar och ett rullande schema... -JAG uppoffrar mig och gör allt och lite till för att få detta att fungera!?? Väl på plats på Öland så dök de upp ett annat boende. Som om någon ängel där uppe kände vad vi behövde. Vi hittade till Kollbergården??❤️?? Jag sa upp mitt förstahandskontrakt på den lägenheten vi hade på ca 70 kvadrat. Flyttade in i vårat fantastiska torp på ca 40 kvadrat. Omgiven av djurs hästar, höns, kaniner, katt och hund. Med barn i samma ålder som bor på samma gård som vi. -FANTASTISKT! ?? Även om det var mindre så fick vi en trädgård för lek, bus och uppväxt på flera hektar istället för en balkong mitt i Färjestaden! Där blev det lättare för mig att ”andas” och vara. Tillgång till badtunna, bastu, trädkoja, natur och havet 5 min från torpet. Lyckan i Ludvigs ögon när han och kompisarna springer in och ut mellan varandra är oslagbar. Men så sent som förra veckan när jag kom ner.... första kommentarer han säger ”Mamma, kan vi inte åka hen till Stockhom, till Jonas” observera att han säger HEM❤️ För Ludvig är det hem. Hemma hos oss, på gården där även Jonas är så ofta han kan. Hemma hos Jonas och mig i Täby. Och hemma hos hans pappa annorlunda? Ja, långt ifrån dem kärnfamilj som jag drömde om. Men samtidigt. Jag blev lämnad med Lilleman när han var tio-12 veckor, mot min egen vilja. Pga av otrohet och graviditet med Ludvigs idag älskade lillebror, född samma år. Jag kunde låtit denna situationen förstört hel mitt liv. Blivit bitter och sorgsen... men NEJ! Jag vägrar, ingen skulle må bra av det. Självklart har det gjort ont. Ont så in i helvete! Men samtidigt så har vi idag, en bra dialog. Ludvig får dubbel kärlek. Hans styvmamma och gans styvpappa är också hans familj..... Så dessa kommentera som säger att jag har dåligt samvete för Lilleman har helt fel. Jag VET att han VET att jag gör och alltid kommer att göra allt och lite till som krävs för hans bästa❤️ Sen kan ni som vill som skriver elaka kommenterar men ca 10% insyn om våran situation skriva precis vad nu vill. Vi kommer ändå sätta Lilleman i första rummet och pussla på det sätt vi gör! Om helgerna av all separeade familjer skulle göra som vi, så skulle betydligt fler barn må mycket bättre! Jag fick ett bakslag nu. Ja, so what?! De människor som själva har erfarenhet av en eller levt med någon som har en utmattningsdepression VET vad det innebär. Det finns ingen Quick-fix. Det är en växande problematik i Sverige pga av den stressade vardag som vi lever i. Jag har i över tio år kört på och gasat, gasat och gasat tills väggen satte stopp. Jag körde rakt in i en bergvägg! Jag mår mycket bättre. Precis som jag skriver så reflekterar jag, stannar upp och tänker efter. Jag är både god, tacksam och stolt över hur långt ja Jimmi i min process. Detta är extremt individuellt och jag är en bra bit påväg. Mina bakslag kommer alltmer sällan, och jag fallet inte lika djupt i depression nu, som jag gjort tidigare. En återhämtning av en utmattningsdepression kan ta flera år. Jag har fått behandling i ca 1.5 är, och är u gehör halvvägs. Jag kommer aldrig kunna leva som jag gjort tidigare jobbar på att hitta förhållningssätt till en fungerande vardag där jag hittar en fungerande balans med aktivitet, vila och återhämtning. Just nu var det privata saker som påverkar. Tiden på året, i kombination med en fullspäckad vecka med långa arbetsdagar, för lite sömn, slarv med näringsrik mat och jag tullade på mina rutiner. Sovit uruselt, slarvat med återhämtningen och ignorerar första signalerna. MEN, jag lyssnade tillslut, stannade upp och la i bromsen. Det är inte svart eller vitt. Det är en jätte svår balansgång. Jag valde därför att”logga ut”, prioritera mig själv och fyllde helgen med bra energi, vila och återhämtning och ingav mig med fantastiska VÄNNER❤️ (De vänner samma människa om och om skriver om var uppenbarligen endast sociala media ”vänner” inga riktiga vänner. Mina riktiga vänner har jag inte förlorat. Men i min svåra tid så såg jag ganska snabbt vem som var vad. (En fantastiskt insikt som jag med distans till är extremt tacksam för ??) I helgen tog vi sovmorgon. Både Jonas och jag sov till ca 11-11:30 både lör & sön. På lördagen var vi på Jonas brors bröllop. -MAGISKT! Här med brudparet, Jonas lillebror Petter och hans underbara fru Ida ? TACK Ida & Petter att vi fick dela denna oförglömliga dag tillsamman med er ??❤️ Vi sov ut på söndagen. Åt lunch med Jonas mamma & pappa, farbror och fru som kom hem till oss. Vilade nån timme innan vi åkte till Lidingö och hem till Alban och Kin ? födelsedags barnet i mitten... Alban fyllde år och alla vännerna samlade på eftermiddagen, grillade, umgicks och firade honom? Perfekt avslutning på en lugn och skön helg utan sociala medier. Jag Kunde inte önskar mig en bättre helg! -Grattis världens bästa Alban? Han är betydligt äldre än mig själv, vis och klok. Omtänksam och genuin... Jag skrev att jag loggar ut ett par dagar, jag skrev även att vi inte skulle göra en stor grej av det, att jag inte skulle sluta blogga och att det hänger ihop med mitt bakslag, och en känslig period på året för mig. Bemötande ifrån vissa fick ju nästan öronen att trilla av när jag började läsa högt för mig själv. Jösses vad lågt! Nääääää! mer pepp till varandra. I min blogg får ni följa min vardag i med och motgång. Allt snack om "kändisar" hit och dit. Alla som har ett jobb där man på något sätt är offentlig (artist, bloggare, tv profil, radio profile osv) är ju offentliga. Detta är ingenting jag lägger någon vikt i. jag utesluter inte dessa människor som min vänner pga av ett offentligt jobb. Tänk om jag skulle göra det med andra branscher, lärare, säljare, eller brandmän kanske?!?? Det var bland det dummaste jag hört! Jag ser människan, ni som skriver så fånigt om detta ser "kändisen" dvs, den mediabild ni får ta del av... -Fånigt! Nog om detta. Ny vecka, hösten är här och vardagen rullar igång efter några dagar off för min del... fyllda med glädje, kärlek och födelsedagsfirande❤️ -Hörs senare! / My Martens
