Hej fina du! Detta är inget "happy feeling" inlägg! Så till dig som tycker att jag ältar, återupprepar mig och gnäller, LÄS INTE detta inlägg, hoppa över detta. Jag mår piss, Skit! Jag mår inte bra idag! Ångesten kom som ett brev på posten.... gråter till och från! Gråter nu! Sitter i trädgården och vet inte vad jag ska börja med. Vilken ände jag ska strukturera upp det här. Jag Vänder ut och in på mig själv för att vara "alla" till lags, få ihop det praktiska med flytten. Få ihop Känslorna som är kaos! Denna veckan är det "mamma vecka", och midsommar vecka. Men jag hade Lilleman förra året så det är hans papps tur i år. Jag tycker att vi kunde bytt, då detta är Ludvigs sista vecka här uppe. Men icke! Jag vill bara att han ska få ett lugnt och fint avslut. Han ska gå på förskolan imorgon och halvdag onsdag för att säga "hej då" till förskolekompisar och fröknar. På onsdag kväll, ska vi ha grill "party" med grannarna i trädgården så Lilleman får ett "fint" avslut... Torsdag morgon ska han flyga ner till Öland igen. Så det blir en snabbvisit här uppe. Det känns HELT fel! Jag vill att hans ska få ett LUGNT avslut. Detta känns inte rätt, någonstans! Men nu är det som det är och vi ska göra det bästa av situationen. Grannarna är SÅ omtänksamma, vi är lite som i ett kollektiv och umgås dagligen. Dom alla är med och gör Ludvigs sista kväll till ett varmt minne ❤️ Barnen som har en fin gemenskap och vänskap trots åldersskillnader kommer ha en toppen kväll. osäkerheten inom mig gällande flytten äter upp mig inombords! Jag FÖRSÖKER verkligen stänga av känslorna och fokusera på Ludvig❤️ "Han vill detta. Det är rätt" Jag föröker intala mig om och om igen... Men HUR vet man vad som är rätt?! Vem VET hundraprocentigt vad som är bäst som Lilleman????? Om jag som mamma tvekar, vem har svaren? Jag lyssnar på honom, min intuition och min magkänsla. Men är ändå tveksam. "Tänk om" sen ser jag en massa olika senarium om hur det kunde blivit här uppe, vart han är tryggast, vart haj mår som bäst? Detta återupprepas inom mig om och om igen. Självklart hänger detta bakslag ihop med att flytten nu blir verklighet. Att den ska ske nästa vecka. Jag VET. Att jag får en käftsmäll när jag kommer ner till Öland, alltså känslomässigt. Det VET jag också. Mitt gamla liv som jag lämnat bakom mig kommer som ett slag i magen. Butiken, mitt och Ludvigs pappas hus. (Alltså deras hus) Lämning/hämtning. Stamkunder, en gammal vardag. Minnen, inte bra sådana... Även om jag ska skapa en NY vardag med både jobb och utbildning (förhoppningvis ) i Stockholm, så blir det en kombination av att skapa en ny vardag och samtidigt fånga upp delar av det som varit! jag föröker förbereder mig mentalt på detta. Jag prioriterar, sömn, vila och återhämtning. Föröker äta så energirikt som möjligt. Jag föröker, försöker och föröker på alla plan! Vara positiv, vara glad, vara osjälvisk, var stark, vara "bra". Men just precis just nu så känner jag mig bara trasig, frustrerad och ledsen. Så fruktansvärt ledsen! Nu har jag ett kraftigt bakslag. Vaknade vid 05:00 snåret och fick en riktigt panikångest attack. Inte den vanliga molande ångesten som kommer och går, som är en del av att jobba med mig själv. Detta var en riktigt obehaglig panikångest attack. jag Hyperventilerade, fick ingen luft. Tog mig ut... satt på grästnattan, precis som i höstas. Jag försökte intala mig att det går över. Men där och då, så känns det som om man ska dö. Det gör så fruktansvärt ont, det bränner i halsen, det känns som om man kvävs. Luftrören kryper, huvudet känns som om det ska sprängas! Man får ingen luft. VIDRIGT!!!!! Det går inte att beskriva det med ord. Har man ingen erfarenhet av det så kan man inte förstå. Jag förväntar mig inte heller att DU ska förstå.... självklart inte. Men orkar inte hålla uppe an "glad fasad" . Orkar inte. Denna extrema ångest har jag inte haft på länge. Detta var ett j*vligt oväntat bakslag, Trodde jag var förbi detta..... Att jag kommit längre, med distans, kbt och genom att jobbat med mig själv. Det är för mycket nu. På alla plan. Jag går sönder inombords... rädsla, sorg, förtvivlan, och ångest! Cancer helvetet har slagit till igen! Inte på mig men bland mina nära! Jag blir ledsen, men nästan mer arg!!! Faaaaan, JÄVLA sjukdoms jävle! -Varför? Livet är inte rättvist, jag VET! Jag VET att det kommer bli bättre, när jag väl "landat" på Öland. Men just idag och inatt har jag mått Piss! Det spelar ingen roll att jag "VET"! Att jag är snusförnuftig och klok! Det gör ont ändå! Det Bränner som eld, krampar, och jag kan ingenting göra förutom att tackla det som det kommer.... Nu fokuserar jag på att ta mig igenom dagen. Jag ser fram emot att hämta Lilleman på flyget. Han kommer sent tyvärr. Men han kommer ❤️?? Som ett brev på posten så kommer Rosacean också det är en hudsjukdom jag lever med. Jag har gått på behandlingar tidigare, antibiotika i perioder. Den har varit "Okay" ganska lugn. Men nu bråkar den också (såklart)! Kunde lagt upp en gammal "fin" bild. Men jag mår som jag ser ut. Jag ser ut som jag mår. Tror du fattar.... Detta är inget happy face, eller happy inlägg! Detta är jag som fått ett tillfälligt bakslag, ett hårt sådant! MEN imorgon är en NY dag. Ikväll kommer Lilleman❤️ Andas My, andas. Min hy ser förvlig ut! Svullen. I ansiktet, missfärgad och sårig! Blääää! Förlåt, för mitt deppiga inlägg. Men såhär känner jag just nu... /My Martens
