Godmorgon! Eller inte.... Klockan är snart lunch,och nu börjar dagen "rätta till sig". Ledig från skolan nu i nästan två veckor. Dessa två veckorna ska jag nöta teknik på gym, och plugga. Öva, öva, öva! Ska man bli bra på någonting så måste man öva och repetera! Vi hade en liten "avslutning" igår tackade av Marcus som varit med under block 1 & 2. Lite sorgligt att säga hej då, och lämna klassen..... Men dom flesta av oss fortsätter så vi kommer synas snart igen! Vissa av oss kommer plugga och träna tillsammans för att hålla igång :) Just nu mår jag ganska bra. Jag fungerar lite som en maskin. Går till skolan, (Tiiidigt) pluggar, tränar, reflekterar. Kommer hem, pluggar, gör matlådor, pluggar igen. Idag är vi lediga. Ingen tid att passa. Vad händer då. Jo, ångesten slår till. Precis som förra gången vi var lediga en dag. Jag vaknade igen, skyhög puls! en inre stress och panik! Tårarna rinner, jag springer upp och börjar städa. Vet inte riktigt varför eller vad jag egentligen gör. Det blir värre. Outhärdligt! Andningen blir svårare och jag får igen luft. Ångesten övergår till panikångest! Ut i trädgården, sitter på gräsmattan (där ingen kan se mig) skakar, hyperventilerar och krampar av ångesten. Satan rent ut sagt, det gör så j*vla ont!!!!!!!! Samtidigt så nu ett par timmar senare så VET jag ju vad som händer. Jag VET att jag inte kommer kvävas och dö. Jag VET att det går över..... Men just där och då så känns det inte så. Det är en FRUKTANSVÄRD känsla! jag fick kontrollen över andningen. Tog på mig löparskorna och gav mig ut. Jag höll ett lugnt tempo. I min takt. Och tog mig drygt 5km. Satte mig nere vid vattnet, lyssnad på musik och grät...... Det är mycket som händer inom mig. På ett bra sätt. jag börjat hitta mig själv. Den självinsikt jag fått genom olika situationer, konkurs, vänner, familj, SKOLAN osv. Det Gör mig gott! MEN jag "slappnar av" i den där känslan då allt känns väldigt bra, så min positiva energi sprudlar..... Jag fungerar som bäst då jag har struktur och fullspäckat schema. Jag tänker och bearbetar fortfarande, men allting rullar på. Jag lever på "konstgjord andning" . Så fort min struktur och mina rutiner rubbas så falle jag tillbaka, ner i mörkret och ångesten slår till! Jag ser det inte som ett misslyckande, bara att jag måste fortsätta jobba med mig själv och hitta ett sätt att förhålla mig till det. Nu en halv dag senare så känns det bättre. Det går upp och det går ner.... Löprundan gjorde mig gott!!! Ett riktigt "mys pass" där jag fick ur mig tårar, energi och samtidigt borstade mig med ny energi. -Bra kombo! Träning GÖR underverk för psykisk ohälsa! -Svettigt värre! Men, kondition är viktigt. Löpning är kul! Vissa skulle se min runda som uppvärmning, andra skulle se den som en jätte prestation..... Jag utgår ifrån mig själv och MINA förutsättningar. För att dagligen fortsätta jobba på att utveckla mig själv, i både styrka, kondition och välmående! Att helt enkelt bli en "bättre version" av mig själv! jag vet vem jag vill vara, vart jag är på väg! -Vet du??? -Skit i alla andra och fokusera på dig! Fick en frukt & grönt korg hemskickad till mig. Från Green Choice Sverige. TACK! Den kunde inte kommit lämpligare! Med tanke på konstläran vi hade mes Jill i skolan ;) till frukost blev det gröt. Gott, enkelt, mättande och nyttigt! Åt frukost ute i solen, lapar d-vitamin och njuter av solens värme... Man får verkligen passa på!!! Nu ska jag städa, röja undan, plocka fram kattlådan... För IDAG kommer Sture! Efterlängtade, söta lilla Sture! OCH på måndag kommer Lilleman!!!!! Alltså du anar inte vilken känslomässigt smärta att inte haft honom på nästan tre veckor!!! Fruktansvärt! Men, nu blev det så. Tid som ska tas igen! -älskade unge vad jag saknar dig!!!!!!!!!!!!! <3 det värker i både bröst och hjärta! <3 Anledning till att jag inte skrivit om det är alla följdfrågor. Det är känslomässigt jobbigt redan som det är! Så skippa dom är du snäll. Det fick bli så nu. Punkt. Vi hörs ikväll! Då Sture är hemma! Kram <3
