Äntligen helg! Reflektion. Då och Nu. Såhär stannade jag upp igår. I solen, framför vattnet, och andades. Jag stod där i ett par minuter och fyllde på med energi. -Mindefullness-medvetenhet! ?? -Min resa räknas! ???? Under många år.... Eller, när jag tänkte tillbaka hela mitt vuxna liv. Så har helgerna aldrig betytt ledighet för mig. Helgens har oftast inneburit ännu mera jobb. Under mina tio år med My’s Blommor. Just nu sitter jag hemma i soffan. Ska skriva ett inlägg till er, fick ”feeling” så detta blir ett sånt där längre ”My, skriver-av-sig-inlägg” ☺️ -MEGA LÅNGT! ? Mina tankar precis just nu... Jag sitter här i soffan och försöker, känna mig tillfreds med att ”bara vara” ladda om batterierna. Jag ska bla packa öland väskorna, träna, förbereda matlådor. (Första dagen på kostschema), rensa skafferiet. Ja du fattar. Pyssla hemma. Skrota runt i pyjamas. Men ändå pilla med lite småsaker, utan måsten och utan stress! Vill jag se på en serie tex så ska jag göra det. Detta är MYCKET svårare för mig än vad det kanske låter som..... Jag tänkte även om min fina bukett som jag fick av Jonas på alla hjärtans dag. Hälften har vissnat, så jag ska behålla det som forfarande är fint och göra en ny bukett av buketten ☺️❤️ Den här ”helg grejen” har jag aldrig fattat? För mig har det alltid inneburit ÄNNU mera jobb under just helgerna (och högtiderna, klämdagarna, osv) För i service branschen och för oss med handelsträdgård, så kom det ju såklart extra mycket kunder de dagar som majoriteten är lediga från sina jobb ? Samma sak för Jonas, han är ju nästan borta varje helg på gig. Samma sak när jag kombinerande jobbet som PT och bloggandet. Då var det ca hälften av mina kunder som även ville träna på helgerna. Jag har ALLTID jobbat på helgerna. OCH vardagarna. Hoppar över det här med ledighet, en dag att återhämta sig. Under mina år med My’s Blommor, så var jag yngre. Det gick bra väldigt snabbt, vi växte så det knakade. Men såhär med facit i hand. Med distans till det hela... och några år på nacken så inser jag hur mycket jag faktiskt glömde bort mig själv. Denna insikt har jag under resan tillbaka från min utmattningsdepression ”touchat” men nu har den landat djupt. Insikten är ganska obehaglig, men också extremt viktig. Jag såg det som en PRESTATION att alltid ”överleverera” , jag var gärna på plats vid 05;00, och stannade till sena kvällar. Ibland nätter. (En handelsträdgård stannar aldrig upp. Det finns alltid jobb ?) Jag blev text glad när tjejerna poängterade, ”My, nu har du jobbat i 51 dagar i streck”, ta en dag off! En sund människa hade stannat upp, reflekterat och gjort något åt saken.... Men inte jag!??♀️ jag svarade istället något med ett stort leeende på läpparna i farten påväg mellan två saker -”Ja, Jag vet” och NJÖT (!?!?) av bekräftelsen av att jag presterade. Såhär höll jag på i över tio år. När Lilleman kom så blev det aningen bättre, men långt ifrån bra. Vi blev ju ensamma så vi bodde i stort sett i butiken (??) Men han var ju bebis och låg i vagnen, hängde i min bärsele eller blev bortskämd av min personal. Jag pendlade på denna tiden till Holland. Fram och tillbaka. Stress, lite sömn, oregelbundna måltider och en katastrofala livstil! Vilsen. Sökande. Trasig. Ensam. Pressad. Stressad. Med samma mål, bekräftelse. Inte av andra. Från mig själv.... Mina äldre kollegor i branschen, som även var kunder från grossist verksamheten i Holland. Dom varnade mig. Förklarade att jag aldrig kommer att ”hålla i längden” jag lyssnade. Speciellt på vissa leverantörer, men också PO & Bosse & Lena från Åsens blommor. Men jag kunde ändå inte ta det till mig. För jag tänkte att jag inte var som alla andra. ”Det där drabbar inte mig , jag kände mig odödlig! ?? Jag behövde få känna mig behövd, inom mig bor det nämligen en liten driven ”jävul”. En prestations knarkare?♀️Min drivkraft- och mitt gift! En version av mig själv som har svårt att hålla balansen.... som bara kör på och på och på. Vill ha bekräftelse iform av prestation. Jag söker inte bekräftelsen av någon annan än mig själv. Men jag är inte tillfreds och stimulerad om jag inte presterat. Detta gäller ALLT! Denna drivkraft har räddar mig många gånger. Den har gjort att jag lyckats med många saker som för andra vart omöjliga. MEN. Den där lilla ”prestations knarkaren” är också en lömsk rackare! För ibland tar den över, den har under mååååånga år varit mitt gift. Skillnaden på idag och då är många. Idag mår jag bra. Jag går i kbt varje vecka, stämmer av med överläkaren 1 gång/månaden. Lämnar prover, följer upp osv. Min kbt terapeut är min ”broms” . Hen ger mig verktyg som jag försöker att använda i min vardag. Den största skillnaden är att jag idag inte klarar det längre. Jag kan inte jobba 51 dagar i sträck! Jag orkar inte. Kroppen säger ifrån. Huvudet lägget av. Sedan jag gick in i vägen så har jag fart runt i en bergodalbana. Både känslomässigt och fysiskt. Jag trodde att jag mådde som sämst efter konkursen. Men egentligen ”kraschade” jag inte förrän några månader senare... Du vet, när jag hade stannat upp, och hela livet kom ifatt? Sen kom jag tillbaka igen... (trodde jag) upp på benen, ny energi, och gjorde precis så som jag alltid gjort. Tog sats, laddade upp och körde rakt in i kaklet igen??♀️ -så typiskt mig ? Får varje gång jag tog mig upp, och föll ner igen så blev besvikelsen större. Läkaren förklarade att detta var en del av rehabiliteringen. Det gjorde mig både arg, ledsen men framförallt frustrerad! -Men jag fattar det.... jag behövde djupdyka några gånger.... ??♀️??♀️ Jag visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till detta genom bloggen tex. Så lika förvånad som vissa av er kanske blev över att jag reste mig och föll igen... Lika förvånad var jag själv? Men såhär är det ju med allt! Det finns ingen spikrak väg till målet..... ? (oavsett om det gäller träning, kost, eller andra målsättningar) Det roliga är att jag börjar känna mig ”klok som en bok” . (Vilket jag även tyckte som 18 åring ?, undrar hur jag känner om 10’år till ?) Min utmattningsdepression är både det bästa och det ”bästa” jag varit med om. Den självinsikt som jag fått, som fortsätter att utveckla för varje vecka som löper på... -Den är jag evigt tacksam för ❤️ Efter 100% sjukskrivning vid kraschen så har jag försökt hålla balansen..... När jag blev sjukskriven och kraschade helt, 2016/2017 så la mitt immunförsvar av. Du vet den där perioden in och ut på sjukhus. Infektioner, dåliga värden, tre operationer på kort tid.... Ja ni som följt mig länge. Ni vet. Behöver inte älta det mer. Är du ny här inne så kan du läsa dessa äldr inlägg☺️ Jag blev sjukskriven för de skador min kropp och hjärna ådragit sig på grund av långvarig stress, minimal återhämtning och över tio år av destruktiv livsstil... Toppat med sorg, dödsfall av närstående, konkursen, separationen av Ludvigs pappa... Och annat smått och gått som livet erbjöd. -Men jag fick en ny chans, en nystart??❤️ För när det var som värst.... då förklarade man att, nu står det mellan liv och död. Min kropp hade ingen motståndskraft längre..... Den dagen, som jag verkligen förstod hur allvarligt det var. Den dagen började min resa tillbaka???? Jag låg kvar på sjukhuset nästan 1.5 vecka. Sov, tänkte och sov. Kroppen var inte lika redo som jag var, jag ville tillbaka direkt, men kroppen och hjärnan höll inte med ? Ett exempel är, högintensiv träning tex, det har varit HELT uteslutet fram tills ganska nyligen trots att jag varit ”tillbaka” så har jag ändå varit nedsatt, på saker som inte alltid syns.... bla det. När jag ”klarade av” mitt första pass med högre puls så grät jag av lycka ??? Grinade lite pinsamt för mig själv inne i omklädningsrummet bland alla ” wörkout tjejer” . -Alltså ni fattar inte känslan... går inte beskriva! Men MAGISKT bra är det ord som fört dyker upp! Känslan att kroppen SVARAR och att jag klarade av att ligga på en högre puls utan att kroppen bara la av ?????? I 1,5 år har jag gått min stressrehabilitering, ångest hantering och personutveckling! Skräddarsy utifrån mig, mitt tillstånd och mina behov. Jag har lärt mig otroligt mycket, landat i självinsikt och blivit ödmjuk inför livet ❤️ Tacksam för saker jag tidigare tog för givet. Tacksam för att kroppen bär upp mig, för att jag kan sova en hel natt och sakta men säkert börjat hitta ett nytt sätt att leva, och förhålla mig till helheten. Min vilja, min ambition, och min drivkraft har aldrig lagt av! Tvärt om! Större drivkraft över att ”komma tillbaka” har det aldrig funnits ? Det är hjärnans och kroppens funktionalitet som varit och fortfarande är nedsatta (sjuk) - inte JAG, inte min personlighet!!!! Men det är JAG SJÄLV , min ”prestationsknarkare” som genom mina (på tok för) inövade vanor, olika destruktiva beteenden och handlingar som gjorde att jag blev utbränd och gick rakt in i den berömda väggen. Och ledde mig rakt ner djupt, djupt ner i en utmattningsdepression.....! MEN, även om jag mår MYCKET ???? bättre idag, och glädja åt framgångarna av min långa, trassliga resa! Jag lever dagligen med dessa symptom, och har hittat verkty att få saker att fungera med hjälp av strukturera när jag får en blackout och närminnet lägger av. (Händer fortfarande några gånger i månaden ) eller när sömnen inte fungerar... osv. -Men! Dom skrämmer mig inte längre! ?? För varje dag så övar jag. Jag övar på att LYSSNA på min kropp, känna efter, stanna upp... Ge mig själv dom där korta stunderna av pauser i vardagen. Jag jobbar på min medvetenhet. Försöker att vara i nuet. Jobbar med andning, mindefulness och att fylla på med mer energi än jag gör av med! -Viktigt! Yogan och jag är fortfarande inte bästisar, men vi har hunnit bli bekanta på snudd till VÄNNER. Jag behöver yogan, och är långt ifrån bra på den ? Men tänker inte ge mig förrän jag förstår mig på den.... För yogan gör mig lugn, och ökar min medvetenhet! ?? ( därför betyder yoga helgen på Öland jätte mycket för mig, läs och boka HÄR ?? En riktig må-bra-helg) Vi lever i ett samhälle uppbyggt av prestationsskallar som mig själv? i kombination med en förhöjd stressfaktor, sociala medier, digitalisering, ökade krav och ett samhället där psykisk ohälsa ökar enormt mycket! Därför kära blogg/vän. Så vill jag verkligen slå ett extra slag för att stanna upp. Prioritera dig själv! ❤️ Lyssna på signalerna, se dom i tid! För symptomen jag la in här ovan iform av en bild?? dom går MYCKET lättare att jobba bort... Du kortar ner rehabilitering och vägen tillbaka rejält om du fångar upp dom i tid, mär det fortfarande ”bara” är symptom❤️ Det ”svarta hålet” önskar jag inte min värsta ovän! Jag gjorde inte det. Jag önskar att någon fått mig att förstå i tid. Många försökte, men envis och dumtristig som jag var, så var jag helt enkelt inte mottaglig då. -Psykiskt ohälsan är INTE något att skämmas för! Det är inte en kronisk sjukdom, det är ett tillstånd, det går att läka och bli frisk igen! ?? Våga be om hjälp, våga vara svag...... Att våga vara svag, är det nya starka! ???? Den dagen som du förlikat dig med att våga be om hjälp, den dagen har du kommit väldigt långt❤️ -Denna helgen övar jag på att ”bara vara” ladda om batterierna och återhämta mig ?? /My Martens
