Godmorgon! Vad ska jag skriva? Hur ska jag orka? Jag har suttit med datorn nu i en timme. Men kommer ingenstans. Såhär känner jag inför mitt beslut: Jag vill vara berätta ALLT! Be någon Annan kliva in och ta över. Be någon annan ta mitt beslut och löpa hela linan ut. Men det går ju inte... Jag sitter och "gömmer mig" i ett hörn. Vill vara ifred. Men klarar samtidigt inte av att vara ensam! -Varför är det så svårt att umgås med sig själv? Plötsligt så rasar allt på samma gång! Känslor jag trängt undan Kommer tillbaka som ett stekpanna som slår till mig i bakhuvudet. Jag kom hem till min väninna efte jobbet igår. strax efter åtta. Trött, sliten, ledsen. Där hemma kan jag vara mig själv, visa känslor. Skratta och gråta åt eländet. SKÖNT! Det jag står inför, det jag befinner mig är inte mänskligt! Jag klarar inte hur mycket som helst! Jag må vara staen, men jag är inte någon "super Woman" Jag är svag nu. Väldigt svag..... Nu vill jag passa på att ge mina tjejer i butiken cred! För dom är ta mig tusan helt FANTASTISKA! VILKET STÖD <3 Jag ÄR ett vandrande vrak. Jag får frågor av i stort sett varenda kund! jag ler, är fokuserad och inne i min "roll" i butiken och svarar så gott det går. Jag får frågor här inne på bloggen. Frågor jag inte kan svara på. Än. Jag FÖRSTÅR det. Såklart! Dom flesta av er förstår det också...... Men en och annan går till attack Och vill ha svar NU! Jag vill också ha svar nu! Det är INTE av elakhet som jag inte svarat. Det finns inget svag att ge <3 Jag blir ledsen och stressad av att inte bara kunna ta ett beslut och dela med mig av det. Men jag MÅSTE lyssna på mina rådgivare, jag måste ta detta i rätt ordning. Men framförallt så MåSTE jag lyssna på mig själv! Jag har velat, fram och tillbaka. Jag har försökt att se hur det blir om jag går åt det ena, eller det andra hållet. Jag har varit på väg att ge upp! Jag försöker att bara tänka på mig och Lilleman. Vad är bäst för oss? Jag hade två viktiga möten igår. Nu börjar jag inse vilken väg jag behöver gå. Jag tror att jag kan ta min sista energi, och försöka använda den styrkan som jag har kvar till att bestämma mig.jag försöker, från hjärtat... Jag försöker verkligen så hårt det går. Jag vill sova på saken. Och landa i det. Känna efter en sista gång..... Vara säker på att jag inte ångrar mig. så att jag verkligen kan stå för mitt beslut. Hur tjatigt det än låter. Så är det precis så det är.... -Jag är helt jävla förkrossad! Det gör så fruktansvär ont inom mig. Min identitet och min självkänsla har fått sig en kraftig Törn! Inatt har jag inte sovit mycket als. Men jag har tagit kontrollen även andning och intalar mig själv att det kommer att bli bra.... Nu ska jag åka upp till tjejeEna i butiken. Vi har personalmöte. Sen ska jag försöka ta mig igenom denna dagen också. Men Nu är det nära, väldigt nära. Och på ett sätt så är det skönt, för att som jag gör nu leva i "ovisshet" är totalt knäckande. Samtidigt så skrämmer det mig, att ta det där klivet, det där steget som kommer att förändra hela mitt liv från samma stund jag bestämmer mig gör mig LivRädd! Jag är så trött på mig själv att jag kräks! Mina inlägg, mitt ältande! Mina sömnlösa nätter! Och är du också lika trött på mig själv som jag själv är, så lovar jag att det finns såååå många andra positiva bloggar att läsa också <3 Jag kommer komma tillbaka dit! så småningom.... nu är det sista dagarna på våran årliga Lagerrensning! Vi ska byta sortiment helt och passar därför på med detta: Kram sålänge.... /My Martens
