Hej! Idag har vi haft en underbar dag! Mysig, lugn och skön. Jag badade med Lilleman. Vi lekte och hade skoj. Han har inte haft ont idag. Han mår mycket bättre. Mitt mamma-hjärta skår dubbel volter av lycka när jag ser hur han är glad och pigg igen, och faktiskt kan njuta av sitt sommarlov! Under nästa bild ska du få se en av MÅNGA kommentarer som jag fått. Folk har ju fullkomligt går banans, här inne på bloggen! Jag är en värdelös mamma, jag är gränslös, sjuk, egoistiskt och behöver söka hjälp pga av det inlägget där jag delade med mig av våran situation. ( Läs det HÄR , följt av ett inlägg där jag "ryter ifrån" HÄR ) Hundratals människor har hört av sig via olika forum, blogg, instagra och Facebook. Jag är inte värd att kallas mamma, jag förstör hans liv! Men på riktigt! Det är 2018 och hela samhället har påverkat och förändrats av just sociala medier. jag säger inte att jag tycker om alla delar av det. Långt ifrån. MEN någon måtta får det väl ändå vara? Hur mycket skit ska jag som offentlig profil genom, blogg, podd, och instorma egentligen behöva ta? Jag är en småbarnsmamma, mitt i livet som VALT att tacka ja till en tv produktionen, VAÖT att blogga, padda osv. jag har VALT detta. Därför ska jag behöva ta både hota, hat och förta?!!!!!!!! -Så, f*n heller! Det är ju lika dumt som att säga att bara för att hon hade så uringad topp och kort kjol så var det okay att vålda henne! Man kan ha olika åsikter. Det uppuntrar jag, men att man också respekterar just att man har olika åsikter. Att man beter sig inom ramarna för vad som är okay att göra, ser jag som en grund förutsättning! Vissa profiler, kändisar, artister, offentliga personer väljer att helt gömma sina barn från allt vad social medier heter. -Det respekterar jag! Andra profiler, kändisar, artister, offentliga personer väljer att filma sin egna förlossning. Som tex Margaux Dietz gjorde. De som missade det, kanske ändå såg henne i Let's Dance där hon fångade hela svenska folkets hjärtan genom att bara vara hon. Influncerns som filmade sin förlossning. Skapar detta en trend tror du? Ja, antagligen..... Andra offentliga personer väljer även att skaffa youtube kanaler åt sina barn. Vissa skapar instgramkontn som är enorma innan bebisen ännu är född. Wahlgrens värld är en otroligt folkkär och framgångsrik realityshow där hela familjen (i stort sett) medverkar. -Jag älskar denna serie, gör du? För att inte tala om super-talangen Theoz, från Linköping. Han är bara 12 år, han har flera hundra tusen följare på youtube. Dansade senast i melodifestivalen. Han har över en miljon följare på musikally. Han reser runt och framträder tack vare just sociala medier. Nu ska jag inte påstå att jag känner honom, men det gör Bobby. Men, Bobby är mer än insatt och är mycket stolt över lilla Theo. Theo har dessutom en familj bakom sig. En mamma som stöttar, (be)skyddar och vägleder även genom framgång. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. skriva en halv bok med exempel på vad mina läsare kallar "kändisar". Majoriteten av våra svenska profiler lägger upp bilder på sina barn, schulman, hedman, familjen annorlunda mammorna, bloggare, artiser osv. Men jag förutsätter att varje mamma/pappa tar ett beslut grundat utifrån sig själv och sin egna familj. Med fokus på sina barn i första hand. Jag är själv en profil. Jag lever i mediabranschen med blogg, podd, instagram, och har gjort tv. Jag ligger med just bloggen på en föräldrar portal. Ganska harmlöst va? jag kommer inte ifrån skandal-tv, jag är en mamma mitt i livet på 30 år som låter dig som vill, följa mig i min blogg och vardag. Här lägger jag upp en av det längre kommentarerna så påtalar både det ena och det andra: Jag skyddar såklart vem som ligger bakom, men ställer dig frågan, är inte detta att dra min situation liiiiite för långt? EN, av MÅNGA BLOGG KOMMENTARER: "Mycket av det du skriver, och flera av de bilder du lägger ut på din blogg, förmedlar inte att det är en mogen, klok och ansvarsfull person som står som avsändare. Att påstå att ett litet barn klarar av att bedöma att det är helt ok att du visar upp honom på det sätt du gör, är alldeles tillräckligt för att förstå att du saknar insikt om mycket. Vet du något om ett barns mentala utveckling eller om hur hjärnan förändras under barnaåren fram till vuxen ålder? Har du faktakunskap om hur barn mognar? Vet du vid vilken ålder en ung person kan analysera och förstå hur upplevelser och händelser i ung ålder påverkar dem senare i livet? Eller hur beteendet hos människor i deras nära omgivning kan få ödesdigra konsekvenser för dem i framtiden? My, det kan du inte göra, det förstår jag till fullo. Och detta trots vad du själv varit med om, eller kanske snarare på grund av det du själv varit med om. Du skriver även om integritet på ett sätt som gör att jag inser att du inte heller vet vad det innebär. Du kan inte besluta om var Ludvigs integritetsgräns går.Det är din egen gränslöshet som gör att du tror att du kan det. Du kör över honom helt enkelt, men inser inte det själv. Tyvärr så är det nog så att du kommer att falla hårt många gånger till om du inte får tillgång till verklig professionell hjälp. För trots det du skriver om dina läkar- och psykologkontakter så visar du tecken på att bli mer och mer omdömeslös i din blogg och även mer och mer integritetslös. Din ”familjesituation” kan inte sägas vila på stabil grund, det kan vilken vettig person som helst förstå. Du skriver; ”Jag tittar på dom. Inser att vi verkligen är en familj. Lilleman sitter naken och ”luftar” och är helt bekväm brevid Jonas” När Ludvig är i 13-14 årsåldern och Jonas kanske är ett minne blott i hans liv, tror du då att Ludvig kommer att uppskatta hur du hängt ut honom i en period av hans liv då han inte förstod vilka konsekvenser detta skulle få senare i livet? Om du vill må bättre, om du vill skapa ett bra liv för dig och de dina så bör du inte värja dig mer för många av de kloka synpunkter du får ta del av här inne. Det ska inte handla om illasinnade påhopp, de människor som ägnar sig åt sådant är inte värda en enda sekunds energi. Men det här är allvar. " Följt av mitt svar: som inte bara riktar sig mot just denna kommentaren. Utan även generellt mot alla andra morakärringar som gastar omkring mig! JAG SVARAR: ( lååååångt svar, hoppas att du inte har nån tid att passa! hehe ) Din långa kommentar skrämmer mig. Du sitter som en främling till mig och min familj. Du analyserar och grubblar. Du bestämmer dig för att delge mig din åsikt, vilket du självklart får göra. MEN, det du skriver är mycket obehagligt. Du skriver med en, översittare-attityd, där du blankt utgår ifrån att alla barn är och regerar precis lika. Som jag skrivit och förmedlat om och om igen i mitt kommentarsfält, Det är individuellt . Jag hoppas och antar att du känner dina egna barn, bäst. Samma sak gör jag. jag känner min son, inte du. Du stannar inte där, du skriver till mig som om du känner mig. Du skriver på ett extremt hotfullt sätt att jag kommer falla hårt, många gånger om… Ifall jag inte får professionell hjälp på riktigt. Med andra ord så minimerar du, det jag öppet berättat att jag får. Jag får professionell vård hos Sveriges främsta psykiatri. Pga av min utmattningsdepression, samt kbt för att ge mig verktyg som kan ta mig framåt. Jag är en person som valt att öppet dela med mig av just det. Därför får jag räkna med en del människor, som du som mer än gärna vill sätta på plats eller trycka ner. MEN, jag bad om hjälp för att jag vill få må riktigt bra. För att jag förtjänar att vara lycklig och gör allt och lite till för att resa mig upp. Bara det är att komma en bra bit påvägen… och inte heller någonting jag skämmas över. jag tycket att det är viktigt att belysa psykisk ohälsa, då det är ett vände problem i sverige. Inte bara bland vuxna, utan framförallt hos våra barn. Det är helt okay att inte må så bra ibland…… Att du sedan fortsätta och gå in på min familjerelation gällande Jonas, och poängtera att han kanske inte ens är där när Ludvig är 13-14. Det är ju bara så dumt att jag inte kan hålla mig för skratt. Självklart vet jag inte OM jonas är där när Ludvig blir 13-14 år. Tyvärr finns det ju inga garantier för någonting i livet. Jag vet ju inte ens om jag själv är där när Ludvig når den åldern… Men jag vet att jag ska göra mitt bästa, för att vara där för honom, nu och i minst 60 år till om jag får bestämma! För om vi ska vara helt ärliga så kan man ju varken ta någon eller något för givet. Livet kan ta en fasansfull vändning från en dag till en annan. Ludvigs egen pappa hade jag levt med i sex år när Ludvig föddes, redan efter ett par veckor så var han borta. inte död, men borta. Vi har ändå hittat en fin relation med fokus på Ludvig idag. Jag har själv förlorat närstående på min mammas sida. Dödsfall bland både äldre och yngre. Min egen storasyster förlorade sin fullt friska 31 åriga man, när hon var ca 25 år, med två gemensamma barn. Han var borta från en dag till en annan. För att inte tala om en vän, som förlorade sitt barn lika plötsligt. -Fruktansvärt! Ingenting av detta önskar jag min värsta fiende…. Men, dessa händelser som blivit erfarenheter,gör att jag stannar upp, reflekterar och påminner mig om hur bra jag faktiskt har det. Att jag ännu mer i vardagen visar de nära och kära hur mycket jag älskar dom. Att jag lättare väljer bort skit, och negativa människor, just för att livet är för kort, för att slösa bort på strunt. Jag lever här och nu, utan att ta någon eller något för givet. MEN, samtidigt så planerar jag såklart en framtid, jag drömmer och jobbar hårt för att nå våra både del och långsiktiga mål. Min, Jonas har friat, och jag har tackat Ja till att gifta mig med honom. Av hela mitt hjärta. Att jag beskrev i bloggen hur jag sitter i soffan och reflekterar över hur fin våran lilla familj har blivit. Ett jag beundrar och är gal dock lycklig över Jonas och Lillemans relation som man absolut inte heller kan ta för givet. Det tycker inte jag är något fel. jag skulle säga att det är mänskligt och levande i allra högsta grad. Du skriver även ”Om du vill må bättre, om du vill skapa ett bra liv för dig och de dina så bör du inte värja dig mer för många av de kloka synpunkter du får ta del av här inne” -Vad menar du? -Är du helt ifrån vettet? Här inne sitter periodvis mellan 60-80 tusen människor. Människor som kikar in lite då och då. Människor som jag inte känner, och som absolut inte känner mig… Vissa vill mig väl, vissa hatar mig. Tycker du då på fullaste allvar att jag ska lägga mitt liv i dessa människors kommentarer som spretar både högt och lågt? Jag får majoriteten kärlek, omtanke och har en god relation till de läsare som följer mig, och får ta del av det jag väljer att visa upp här inne. Men jag får också avundsjuka, hat, hot, förtal och en del så sjuka saker att du skulle knappt skulle tro det du såg om du fick läsa dessa…. Så nä, jag fortsätter att sätta min familj i första läget, och handlar utefter vårt bästa där jag känns mig hel trygg i min roll som Mamma…… Det finns ingen handbok eller manual för hur man ska vara en förälder. Men jag kan iallafall säga dig en sak jag gör det bästa jag kan. Jag sätter honom först i alla lägen och älskar honom villkorslöst. Det är en balansgång mellan vara vara för snäll, eller för hård.Jag skulle kunna skämma bort honom om jag inte la band på mig. Samma sak åt andra hållet, jag vill låta honom utvecklas…. jag vill förbereda honom inför livet, ge honom en trygg och stabil grund att stå på. med sunda värderingar, och en självkänsla att luta sig mot. Jag har tex stoppat honom från att skapa sin egen youtube kanal, vilket valt ett extremt uttjatat ämne i våran familj. Kommer inte på fråga har jag sagt. Detta kommer jag inte ge vika på, förrän han är gammal nog att själv veta vad han ger sig in på. han har ännu inte fått sin mobil, fastän han tjatar regelbundet om detta. Detta är två exempel av många. Det är också fullt naturligt… Det sista jag kan lova dig och övriga moral-kärrringar som tycker sig veta mer om mig själv, och min son än vad vi själva vet….. Det är just det, att det jag väljer att visar upp av Lilleman och våran familj här på bloggen kommer inte att ge honom några men för livet eller skada honom på något vis! Hoppas att du fick svar på dina frågor! / My Martens Nästa exempel på en annan lite kortare bloggkommentar: " Håller med föregående ”talare”. Jag är både mormor o farmor och INGEN av de skulle vid 7 års ålder tycka det är normalt att bada nakna. Du o Jonas kan göra vad helst ni behagar, men blanda inte in Ludwig. Nu kommer du säkert inte låta denna kommentaren gå igenom? För det där ”trycker jag på IP-numret lyser det bara rött”. Jag brukar inte skriva negativa kommentarer, men nu gäller det inte dig utan din son." JAG SVARAR: Varför skulle inte denna komma igenom? Det är ett öppet kommentarsfält. Härligt att höra att du är mormor, och farmor =) Låter ju underbart! Det hoppas jag också få bli en dag =) Men du, om det är ett gäng barn som befinner sig hemma, efter en roadtripp (som vi precis hade gjort) Poolen står öppen och redo, vi har 1-2 timmar att busa på…. Barnen väljer att hoppa i nakna i poolen då det inte fanns badkläder tillgängligt precis just då. Solen gassar, det är ca 28 rader i skuggan. Är det hela världen då? Ska du då i egenskap av farmorm/mormor behöva logga in, skrolla dig igenom kommentarerna och ” -Ve och fasa upptäcka att My Martens son har badat naken, en gång mitt i sommarvärmen, hemma i en privat-pool” ? Förlåt, men jag kan inte låta bli att skratta högt! hahahaha! Ja, det är iallafall tur att du inte har större problem änsåhär att dela med. Ha en fin kväll nu!?? Med vänlig hälsning, My Martens Nu tycker jag att dramat kring mitt blogginlägg gällande Ludvigs sjukhusbesök har gått på tok för långt! Jag har några procent här inne som inte gör annat än att leta fel. Skriva jag rött, så svarar dom blått. Tränar jag, då tränar jag för mycket. tränar jag inte, då tränar jag för lite. Du fattar nog poängen. Men detta, detta är en klass för sig!!! Jag är mamma, en hårt arbetande mamma som varit ensamstående i drygt 6 år av Ludvigs 7.5. Det finns ingen handbok eller manual för hur man blir en bra förälder, skrev jag i svaret till kommentaren . Det är väldigt sant. Men en sak kan jag då lova er alla som läser här inne. jag säter min Lilleman i första hand, jag älskar honom villkorlöst och gör allt och lite till för honom. Dubbla bostäder, ett evigt pusslande till våran "moderna" familj med växelvis boende. jag svalde och släppte min bitterhet gentemot pappan och hans nya familj. Jag har kämpat så hårt för att landa på fötterna och resa mig igen efter den smäll och krasch jag var me dom 2016 . Inte en enda gång har jag släppt fokuset på Lilleman. Inte en ena gång har jag svikit hans förtroende! jag är långt ifrån perfekt. Precis som med allt annat så utvecklas man och formas för varje år som går. Jag lever me dinställningen att man inte kan bli fullärd, jag vill fortsätta att lära mig och utvecklas om både mamma och person. Det är ett enormt driv inom mig..... att alltid utvecklas. MEN , att ifrågasätta mig som mamma pga av de inlägg jag skrev. Det anser jag inte är okay! jag är oftast löjligt politiks korrekt, jag ber nästan om ursäkt för att jag finns emellanåt, Jag är den som sväljer och sväljer när det kastats skit! Men nu är även min gröna nådd!!! Så till alla moralkärringar som gastar och gapar kring hur jag är som mamma. -SKÄMS på er! Nu är det upp till var och en att själva välja om ni tar åt er. Känner du dig träffad så tycker jag att du kan tänka efter en eller kanske 5 gånger innan du ger dig på någon via nätet! Detta gäller inte alla som skrivit här inne, men det gäller en he drös! / My Martens
