Godmorgon! "Måndag, ny vecka... nya möjligheter " Det är vad jag försöker säga till mig själv. Då var jag tillbaka på Öland igen, efter några dagar iTimmernabben. Usch, detta känns som en lång utdragen skilsmässa! Jag VET att jag ser ut som ett vrak! Men just nu finns det ingen ork till att sminka mig, eller göra mig iordning! Jag har ingen lust helt enkelt! Jag har inte tvättat håret på en och en halv vecka. Ganska äckligt faktiskt. Men inte ens det orkar Jag bry mig om! Jag sa "hej då" till butiken för ett par dagar sedan! Skrek, grät, och hulkade av förtvivlan. Nu är jag tillbaka här igen. Behövde bifoga en inventeringslista och hämta några pärmar till. Det känns ungefär som att slita av ett plåster och häll salt rakt i ett öppet, irriterat sår!!!!!!!! Det gör så j*vla ont! Känslorna är ett kaos i kroppen och jag bryter ihop igen! Mitt florist hjärta blöder! Jag saknar mina tjejer, Evelina & Vickan <3 JÄTTE MYCKET! Butiken ser ut som ett slagfält! Som en plats Gud glömde!?! Jag vill springa in, vattna, vårda och ta hand om mina växter/plantor. Dom ligger huller om buller, dom kämpar för sina liv, torkan och behovet av vatten gör att dom blivit så "lätta" att dom inte har en chans mot vinden när den hugger tag! Så sorgligt. Så mycket liv om bara får till spillo. Thujor, syrener, klematis, vindruvor, tomater, örter, salix, körsbärsträd, kryddor, rosor, agapantus, kiwi, och en massa annat som bara kommer att dö. Jag förstår om du inte förstår mina känslor kring växterna. Men jag ÄR och kommer ALLTID vara en blomsternörd! Med eller utan butik, DET kan ingen konkurs i världen ta ifrån mig! Kunder, mailar och kommentar och frågar mig om dom inte kan få köp det sista.... -Nej, tyvärr, Jag är ledsen! Ingenting tillhör längre mig. Jag FÅR inte sälja någonting! Hur gärna jag än skulle vilja GE bort växterna för att rädda livet på dom så får jag inte ens göra det! Jag FÅR inte vattna, vårda och sköta växterna.... jag känner mig bakbunden och maktlös! Allting tillhör konkursboet och konkursförvaltaren. JAG tillhör tillsvidare också konkursförvaltare. Jag måste stå standby och invänta nästa steg. Vad det är vet jag fortfarande inte. Jag hoppas INNERLIGT att jag slipper att öppna upp butiken igen för en sista utförsäljning! Jag ber till Gud att jag ska slippa det! Det skulle vara fruktansvärt! Usch nu gråter jag igen! Jag gråter av frustration, sorg och över ovissheten. Jag bestämde mig imorse för att jag INTE skulle gråta idag! Dig skulle vara en bra dag. ÄNTLIGEN ska jag få hem min älskade Lilleman och min vovve Tezz. Idag ska familjen samla och vi ska åka hem. Hem till Sigtuna. Det skrämmer mig att komma hem. VAD ska jag göra då?! Usch, nu kommer verkligheten ifatt...... Men det får vara så. Just nu, en timme i taget. Sen en dag i taget....... Tack för din omtanke! Dina kommentarer och ditt stöd är GULD värt! Kanske är det sista gången jag är i butiken..... Kanske inte! Ovissheten driver mig till vansinne! Jag vill få ett avslut nu. Få landa, krascha och börja om igen. Sörja, bearbeta och hitta styrkan! Hitta styrkan att resa mig upp igen.......... -Det är min högsta önskan just nu <3 Nu har jag möte någon timme innan jag ska hämta Lilleman... Sen kör vi norrut! Kramar / MyMartens
