Denna kvinnan! Denna superwoman! En ängel från ovan? Någon som dyker upp när man står och försöker behålla balansen på ruinens brant. När man kämpar dag som natt med att inte falla över kanten... Någon som av egna erfarenheter förstår varenda känsla, varenda tvivel, varenda rädsla. Som förstår sorgen, besvikelsen, förvirringen, tröttheten, utmattningen. Någon som förstår till 100%. Nej, hon är ingen "hägring" eller dröm. Hon finns på riktigt! TACK ANNELIE för ditt ovärdeliga stöd! Jag träffade Annelie för 3-4 år sedan i samband med en modevisning för Love Forever. Under åren har vi träffats genom middagar, mingel och företags möten. Jag klickade direkt med Annelie första gången som vi sågs. Sen har vi hållt kontakten och träffats till och från.... Annelie är precis som jag själv en driven, målmedveten entreprenör. Hon har varit "känd" som Annelie-inreda i många år. i 17 år har hon kämpat med sitt livsverk, sin dröm, sitt jobb, sin ambition. I 17 år har hon byggt upp sitt företag, blivit "ett" med sitt företag och varumärke. ( du kan kika närmare på det HÄR ). Men det har inte alltid varit en dans på rosor för henne heller. Så är det med förtag, stora som små. Så är det ju med livet också, det gå upp och det går ner. Man lär sig nya saker på vägen, och man hamnar inför olika vägsjäl. På alla plan. Annelie har också varit med om en liknande situation. Hon har alltså egna erfarenheter av just samma sak. Jag hade ingen aning om vad hon gått igenom. Hon skrev till mig för några veckor sedan och ville prata md mig innan ja skulle ta mitt beslut. jag såg först inte meddelandet, jag var stressad, forcerad och extremt pressad. Så det tog ett tag innan jag återkopplade.... Några långa telefon dejter senare så finns det inga ord som rättvist beskriver min tacksamhet över att hon dök upp just precis när hon gjorde det. VI har ju kännt varandra ganska länge men, jag hade ingen aning om vad just hon gått igenom. Det var hon som i förrgår gav mig rådet jag tidigare nämnde "skit i skiten, åk till Terece så kommer jag imorgon" Dvs kaoset i mitt hem... (bild i tidigare inlägg) Men dra mig baklänges vilken kvinna! Igår dök hon upp här hemma hos mig i Sigtuna. -jag är här nu! sa hon med ett varmt leende. Med sig hade hon en korg, med presenter till både mig och Lilleman. Fina varma kärleksfulla koppar, glas, skålar och skedar från rice. Med färg. -My, du behöver färg! ( Allt är beige hos mig, nästan... ) Stor badlakan från Odd Molly home M.m. Mitt kaos artade hem återspeglar mitt inre kaos. Kan inte vara tydligare med just det. Vissa av er skrev att "det är bara att städa". Det är INTE "bara" att städa. Att kliva upp ur sängen är svårt just nu. Att andas är tom svårt just nu! Att äta, att tänka. Dom mest vardagliga sakerna blir en tung uppförsbacke! Jag hade inte kunnat föreställa mig hur det kändes att må såhär. Depression, utmattning, psykiskohälsa. Allt är så tabubelagt! Precis som med konkursen! Det ska hyschas, tystas ner, mörkläggas. Men det är ju så jag mår, det är vad jag går igenom just nu! Det är SKIT jobbigt, jag mår skit dåligt! Med det sagt så kommer det inte att vara så för alltid. jag kommer komma upp igen! Jag vet bara inte riktigt, hur eller när. Det är det jag försökt att ta reda på just nu. Ett sätt att "överleva" detta och klara av vardagen och hitta mig själv igen.... Jag är ledsen, sårad och deprimerad. Jag skäms inte för det. Det är så det är. Jag jobbar på det. jag försöker att ta kontrollen över mig själv och mina känslor. Ett steg i taget. Vi fikade ute i trädgården... Lilleman fick bla Pennor att färglägga stora fina ark med en massa skojiga figurer. Men det var inte vilka pennor som helst det var pennor med suddbart bläck! -Hur kul? Inte nog med alla presenter, Hon var hos oss, närvarande, lekte med Ludvig, som verkligen fastnade för Annelie på en gång. Trots att det var första gången som dom träffades..... Vi satt i timmar och pratade. Hon är klok, erfarenheter och en genuin kvinna med hjärtat på rätt plats <3 När vi suttit och fikat läääänge. Så gick vi in. Hon började organisera upp. Mitt kaos, mig och min röra. Jag fick då energi att själv ta tag i det. tack vara att hon var hos mig och på ett magiskt sätt gav mig energi. Jag som normalt sett är på gränsen till pedant, levder just nu i ett kaos! obäddad säng, Alltså inga lakan als! 5 resväskor som var o-upp packade. flyttkartonger med grejer från kontoret som agerat lager sista 7 åren.... dammråttor ÖVERALLT! Olika högar, "sälj, slänga, ge bort" "vår, sommar, vinter" osv..... Jag hade ALDRIG orkat göra detta själv. Vanliga ting som jag normalt sett inte ens reflekterar över, blir just nu övermäktigt. Som jag skev för några veckor sedan efter att jag haft min första riktiga panikångest attack så satt jag framför min tomma resväska och kunde ändå inte förmå mig att packa den... Jag som i 15 år varit på resande fot är ju expert på att packa?! Men det gick bara inte. Jag är inte mig själv nu. det jag genomgår just nu är en ren j*vla mardröm! Jag vet inte vart framtiden bär mig.... jag vet inte vad jag ska göra med allt, jag vet inte ens när själva konkursen är klar! jag vet i stort sett ingenting just nu. Men Annlie sa många kloka saker idag, men just en väldigt kloka sak "-Du behöver inte bestämma det idag... inte närmaste tiden" Jag har alltid så bråttom med allt. lösa, laga och fixa problemen. Men ibland måste man låta tiden ha sin gång. DET är en rejäl utmaning! Tålamod har aldrig varit min starka sida! Ovisshet har alltid stressat mig, nu mer än någonsin! För att inte tala om hur hon plötsligt tog intuitiv till att laga middag till Lilleman. Dammsuga hela min lägenhet, lägga en plan för hur jag ska ta tag i små saker, steg för steg... När min energi försvann så lyfte hon upp........ Tusen, TUSEN tack! Min värsta tid på dygnet just nu är på morgonen, jag vaknar och har ingen tid att passa.... Det känns lite som om jag saknar mening. Tack gode gud att Lilleman är hos mig just nu. lilleman gör mig stark! <3 Förra veckan i fredags tror jag..... jag lämnade Öland efter att jag sagt "hej då" till butiken ( första gången, blev dit kallad gen) Jag bestämde mig för att åka till Min gamla styvmamma och min barndomsvän som båda bor i Timmernabben. Jag var HELT knäckt. rödgråten, svullen, frusen, trött och grinade samtidigt om jag körde. Tankmätaren lyste rött. Fan, hade glömt att jag behövde tanka. jag befinner mig då på landsväg utanför Kalmar. Det är grått, mulet och regnet hänger i luften. Jag stannar till och ska tanka med mitt tankkort. Der skulle finnas ca 740:- till godo. Jag sätter i för att tanka. Det funkar inte. Jag gör några försök till. Men det går inte. Då tar jag nästa kort. "MEDGES EJ". och nästa... samma sak! SHIT! ALLT är spärrat! Såklart, allt som haft med bolaget att göra spärras automatiskt när man går i konkurs. Okay, ingen panik tänkte jag, lugn och fin nu.... och börjar gräva efter mobilen för att få fram bank-id och flytta pengar från mitt sparkonto till mitt "löne" konto. Men nej..... mobil j*veln var ju spärrad pga av en FELAKTIG hantering hos Telenor. -Åhhhh gud! SATANS, HELVETES, J*VLA SKIT! Jag försökte övertyga mig själv för att inte bryta ihop att allt skulle ordna sig. Jag tittar upp mot den gråa himlen, och då öppnar sig himlen och regnet vräker ner. jag står alltså mitt ute i ingenstans, på landet. Inte en människa så långt ögat kan nå. jag sätter mig i bilen och slår hysteriskt på stackars ratten, svär och gråter och better mig som en hysterisk 3-åring! DÅ dyker upp en bil men en farbror i. jag börjar i panik att gräva igenom handväskan, jackor och hela bilen efter kontanter. Jag går skamsen, BLÖT och rödgråten ut till farbrorn och förklarar att jag inte har något fungerande kort och frågar om han kunde tanka åt mig och jag gav honom mina kontanter. 157:- hittade jag. Han ställde upp, utan att blinka. Han tankade för 200 kronor och jag fick panik igen och försökte stoppa honom. han klappade mig på axeln, förklarade att han läst tidningen och önskade mig lycka till. Jag stod chockad kvar, men tacksam för hans hjälp <3 Det räckte så att jag tog mig till Timmernabben. Hem till min x-styvmamma Christin & till min barndomsvän Louise där jag gömde mig några dagar... Underbara människor! <3 Alltså jag säger då det. När hela havet stormar så ser man verkligen vilka som finns där. Nu i dagarna så har mina leverantörer vaknat till liv. En efter en hör dom av sig och tackar. Ger mig lovord och respekt för att jag "lämnat in" utan skulder. Varma, omtänksamma ord och lyckönskningar. DET är sådant som just nu betyder så GRYMT mycket! Era kommentarer, ett litet sms, en liten omtanke.... Just nu är jag inte den där glada, peppande, inspirerande My som du är van att följa. Men jag kommer att komma tillbaka, starkare än någonsin! Så småningom.... Kramar / My Martens
