Godmorgon! Vaknade med en sån där fruktansvärd klump i halsen och magen! Ångest! Separationsångest över att behöva lämna Lilleman till sin pappa imorgon. Beslutsångest över två jobbiga beslut att ta. Ångest över att resa imorgon. Bila hela vägen ner till Öland. (DET har aldrig bekommit mig innan) Ångest över allt! Ångest över ovissheten för framtiden....... Hmm, en sömlös natt helt enkelt! Söndag..... Dagen innan "pappa veckan" börjar. Att vara varannan vecka förälder är vanligt. För vanligt. Jag kommer aldrig riktigt att förlika mig med det. jag tycker inte om det. Det finns inga alternativ, Lilleman har rätt till båda sina föräldrar HUR ont det än gör inombords för mig. Jag har sen vi började med varannan vecka alltid försökt att inte visa Ludvig hur jag känner för det. jag vill inte att min separationsångest ska återspegla sig i honom. Jag försöker att vara odramatisk, lugn och varsam och helt enkelt inte göra en grej av det! det har funkat bra, men Inte friktionsfritt. speciellt inte mellan mig och pappan i fråga. Men vi har båda alltid sett till Lillemans bästa och försökt att göra det bästa av det.... Idag har vi en BRA relation. Nu har jag haft Ludvig i två veckor. Vilket hans pappa hade innan. Det föll sig så för att det var kaos när företaget sattes i konkurs, och jag jobbade dygnet runt och varken åt eller sov. Då ställde Ludvigs pappa m. familj upp. När jags en skulle få hem honom så var det naturligt att jag skulle ha honom i två veckor. SKÖÖÖÖÖNT tänkte jag. Då hinner vi "bara vara", jag hinner landa, och återhämta mig. Men vips så har två veckor gått. Jag har inte hunnit landa, jag är inte läkt! Det gör fortfarande ont! Väldigt ont! Imorgon är det dags för den där extremt jobbiga lämningen igen! Just nu, när jag har mått som jag gjort och fortfarande mår som jag gör så betyder det EXTREMT mycket för mig att ha Lilleman hos mig. han får min vardag att fungera. han får mig att fungera. Han ger mig ett lugn, en glädje och obeskrivligt mycket kärlek <3 Det är inte så att jag "hänger upp mig" på honom, och belastar honom med mina bekymmer och med min ångest. Missförstå mig rätt nu. Men han ger mig en styrka, en styra att vara stark att "hålla ihop" För jag skulle ALDRIG låta någonting som jag fart ill av eller mår dåligt över gå utöver på honom. ALDRIG! Han får mig att le, skratta och faktiskt sätta saker och ting i ett annat perspektiv. Han får mig att känna mig behövd och uppskattad... Nu har vi varit ute på en morgon promenad. Jag och Tezz. Det är lugnt nere i hamnen vid båtarna. Alla sover. Usch idag är jag verkligen inte på topp. Jag har separationsångest inför imorgon. Att lämna ifrån mig Lilleman är det SISTA jag behöver just nu! Vi har nu i två veckor sedan konkursen och efter att vi lämnade Öland. Bara varit, vi två. Inget dagis, inga tider att passa. Lixom lite "vi mot världen" Det har aldrig hänt innan. Ludvig är mer eller mindre född och uppvuxen i butiken. Han vet ingenting annat. Så både för honom och mig så har dessa två veckor varit väldigt speciella. Väldigt välbehövliga. Jag tror att det är kombinationen just nu som gör att jag får en sånär extremt ångest igen... Kombinationen av att inte riktigt veta vad framtiden bär med sig. Att inte veta riktigt vad som händer denna veckan med butiken, My's Blommor. Vad kommer att ske? Kommer allt att säljas iväg på auktionen denna veckan? Är det "över" då? När får man svar angående bokföringen? Kommer man att hitta nära fel i bokföringen Blir jag sköntaxerad eller komet jag att få några anmärkningar? jag vet att jag har rent mjöl i påsen. Jag vet att jag inte "fuskat". jag vet det. MEN det stressar mig ändå, "tänk om" jag glömt något, "tänk om , man hittar fel som jag själv inte sett... För modlogen inte.. men det där "tänk om" driver mig till vansinne! Jag ska vara på plats i butiken på tisdag, öppna upp dörrarna för någon form av öppet hus för eventuella spekulanter inför nät auktionen. Butiken ser förj*vlig ut! Den är för mig som en kyrkogård av döda växter, minnen och står frö det som har varit. Usch, nu gråter jag igen.... Jag är verkligen inte stabil idag! Förutom butiken, och konkursen med allt vad nu det innebär. Så har jag ytterligare två stora beslut att ta inom ganska snar framtid... Vilket stressar mig inombords! Jag har lixom "tabbat bort mig själv". VEM är jag, VAD vill jag göra?! Hmm.. Som du märker så är jag inte på topp just nu. Jag är helt förkrossad igen!!! Usch, "verkligheten" att butiken är borta, och halva min identitet, Slog mitt just i ansiktet. Jag stretar inte emot, jag stänger ingenting inom mig... jag tillåter mig att vara ledsen. jag tillåter mig att bryta ihop. För jag vet, att jag kommer gå stark ur detta. jag vet det. Jag måste bara ta kontrollen över mig själv och mina känslor igen... Nu är det "sista" dagen innan pappa veckan. Jag vet inte om han ska vara hos is pappa 1-2 veckor. Normalt sett är det 1 vecka. men jag kom med ett förslag att vi kunde köra två veckors perioder nu under sommaren iallafall..... Det var kanske inte HELT genomtänkt. Det skulle såklart vara mycket bättre och skönare för Ludvig. men nu inför lämning, att föreställa mig TVÅ veckor utan Lilleman. Utan att vara distraherad av butiken och ett overkill schema, det känns inte bra! Inte bra als!!! Åhhh, vill ha honom hela tiden, heltid, dygnet runt! DET hade gjort gott för själen <3 MEN, nu är det som det är. Lilleman somnade om igen, så nu ska jag väcka honom. Sista dagen innan lämning imorgon. Jag har lovat stranden (igen) där han träffat några kompisar ifrån dagis som han hänger med. Vi övar simning, han simmade ca 3-5m UTAN puffar igår. DET var STORT! Han var SÅ stolt! "Mamma, mamma, det lossnar nu" skrek han med förtjusan i rösten. Med en ganska rolig dialekt... en blandning av både Stockholmska & Öländska. -Sötnöt!!! NU ska jag torka tårarna, njuta av tystnaden och mitt kaffe.... Sen skaka liv i lilleman igen och åka iväg.... "Gömma oss" från vardagen, alla beslut alla måsten, alla tankar, mail, dator osv. Vi går in i "våran" bubbla igen.... Kram på dig fina du / My Martens
