Godkväll fina! Hoppas att allt är bra med dig... Vilken dag! Jag är trött, tröttare, tröttast! Full fart just nu! Jobb dygnet runt. Som PT, under inspelning, förhandling, som skribent, Jag har totalt överbokat mig denna veckan! MEN, själv göra själv ha... Jag kommer nog aldrig att klaga över att ha FÖR mycket att göra.... Fasansfulla tanke, tänk om det vore tvärt om!?! ;) Lilleman sover. Han snarkar sött. Tänk att min lilla minikopia verkligen är en liten mini kopia av mig själv. Envis sm en åsna, orädd, nyfiken och översocial! SJUKT tacksam att han är en pojke. För OM han varit en tjej så hade jag låst in honom vid 12 års ålder! ;) Samtidigt så sitter jag i soffan med ångest. Inte panikångest, bara vanlig julångest. Jag är glad och nöjd då det är "min" jul. Men jag känner att jag vill leverera det "bästa" till Lilleman, minnen han alltid ska komma ihåg. Ge honom en varm, harmoniska och trygg bild av julen... DET är mitt mission! Snart är det julafton. Julen är och har alltid varit tuff för mig. Jag har aldrig tillhört någon kärnfamilj, jag har aldrig haft en sund inställning till julen. Jag är känslomässigt ganska fucked up! Traumatiska barndomsminnen och en massa känslor kring denna högtid. Men jag har lixom en hat/kärlek till den. Kan ju ändå inte låta bli att tycka om den iallfall. Sjunger med i "fåniga" jullåtar. Förvandlar hemmet till en röd och glittrande tillvaro. (långt ifrån mitt vanliga jag) Nu är det "min" jul i år. Att få ha Ludvig hemma över julen, det är såklart ovärdeligt <3 INGENTING kan slå det! MEN, senaste åren har jag firat med vänner. Byggt upp en falsk trygghet i en tillhörighet som plötsligt försvann.. Jag hade nu tänkt att åka till min mamma och fira jul. För första gången på 16 år. Pratade med mamma tidigare idag (vi har senaste året haft en regelbunden och tät telefon kontakt) MEN, Mamma mår inte så bra just nu, hon har mycket värk och orkar kanske inte med det. Då tycker jag givetvis att det är bättre att invänta ett tillfälle att ses när hon mår bra, utan tvekan! Så efter mycket grubblande fram och tillbaka så bestämde jag mig för att vi bara ska vara hemma. Lilleman och jag. Själva. Övervägde att ta in på någon herrgård eller ett mysigt Hotell, äta lunch och julbord där. Bara ligga i sängen, titta på film och äta julgodis. Men, näää... Jag hoppar det och stannar hemma... Eget julbord, egna traditioner... myspys hela dagen. Nu ska jag bara föröka att hyra in en tomte, som kan komma någon gång under dagen.. det behöver nödvändigast inte vara just efter Kalle, men en tomte MÅSTE jag hyra in! (((Så om du bor i Sigtuna området inboka mig om du vet någon som extra knäcker som tomte, jag har hörtå tt många andra i vårt område hyrt in en tomte. men jag hittar inte några kontaktuppgifter. ))) Ibland stormar det. Från både höger och vänster. Detta året har tagit prisernas pris i mental utmaning för mig. Mitt livsverk, kraschade, min dröm, min identitet och allt jag tidigare levt för. En krasch som under försommaren höll på att kosta mig livet... Följt av hela havet stormar bland vänner som visade sig vara nättroll (så sjukt!) Den goda fen, förvandlades till djävulen själv. Allt blev som en snurrande mardröm. Följt av cancer inom familjen, dödsfall inom familjen.... En begravning för min farfar, där jag träffade min mamma för första gången på år. OCH min pappa, samtidigt. Tillsammans. DET kan jag inte ens minnas när det skedde sist. (inget ont som inte har något gott med sig <3 ) Andra praktiska prövningar, misstanke om brott, tingsrätten, socialanmälningar, RO, förtal, trakasserier, och annat skit som ställer till det mer än vanligt i vardagen! Glömde nästan bort, fick utreseförbud och nekades att lämna landet t,om på en jobbresa! Skrattretande men sant! Men absolut värst, Vänner med stort V, som man litat blindt på vände ryggen till och försvann. När jag behövde dom som allra mest! Utan någon förklaring.... Baserat på rykten utan substans. som dessutom grundar sig i egna misstag. När det stormar som mest, då ser man verkligen vilka som finns där när det väl gäller.. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst.... Men kan bara konstatera att TROTS allt skit jag varit med om sista året, djupa saker, ytliga saker, tunga saker och ganska fåniga saker när man sätter det i perspektiv. Jag har förlorat närstående som gått bort, jag har förlorat min identitet och mitt livsverk, jag har förlorat vänner. SAMTIDIGT som jag har förlorat GRÄSLIGT mycket pengar och många år av hårt slit! Vad kan jag påverka av det som hänt. Inte mycket. jag kan inte ändra på det som har varit. jag kan inte få det ogjort eller förändra det som redan hänt... MEN jag KAN påverka min framtid, jag kan påverka mina kommande val och stegriktningar. Jag har den hårda vägen lärt mig sjukt mycket om mig själv. Jag har vuxit enormt! Så precis som på bilden så väjer jag att mitt i stormen, stanna upp och le. Le för allt det goda som det onda har fört med... Tex självinsikt, målmedvetenhet, genuina vänner. Jag har lärt mig att visa känslor, att gråta. Jösses! Från att inte kunnat gråta till att fullkomligt öppna syndafloden! Men jag har inte gråtit för att jag är svag.. jag grät och bröt ihop för att jag varit lite för stark FÖR länge.... Men jag samlar alla mina erfarenheter och använder dom till något bra. Till framtiden och till att bygga upp det liv jag vill ha. Jag har satt upp nya mål. Ingenting kan stoppa mig, ingenting kommer kunna hindra mig att uppnå just MINA mål. Jag ler..... och ser med spänning på vad 2017 har att erbjuda! Jag har som motto att aldrig göra om samma misstag mer än en gång! "en gång är ingen gång, två gånger är två gånger för mycket" Så med detta talesätt så säger jag Over & out! Kram och gonatt... Vi hörs imorgon.. / My Martens
