hej igen! Ojojoj! Vilken dag! Krymplingen ni ser är ingen annan än jag.... Två dagar efter operation är statusen, trött, medtagen, ostabilt med extrem smärta från och till... MEN med all medicin man har idag så kan man verkligen dämpa smärtan. Att vara nyopererad innebär att man måste låta sin kropp vila. (Oavsett operation) detta är min absolut sämsta sida, jag skyndar gärna vidare med alla mina projekt! -Men inte denna gången! med lite blandade känslor var det dags att säga "hej då" till citadell kliniken. Jag som precis börjat känna mig hemma där, och framförallt känt fullt förtroende för alla fantastiska människor som jag fått ha runtomkring mig. Jag fick en regäl "cocktail" med medicin innan jag skulle sätta mig i bilen i över fyra timmar! efter några meter fick jag stanna och pausa då jag inte orkade ta mig längre... -föll ihop på stolen en stund, tills Kerstin kom upp för att krama om mig innan hemfärd... -underbara människa! Efter kram kalaset så var det några meter i taget, för att stanna, pusta och vila samtidigt som jag som en krympling hängde armkrok i famnen på min väninna... Fina underbara Sara som hämtade mig ända nere i Landskrona, -Tusen tack min vän! Jag kompenserar dig ordentligt när jag är på benen igen.... När vi stannade för en kiss-paus så försökte jag ta mig ur bilen själv, vilket slutade med att jag hängde över bilen på ett märkligt sätt. Sara skrattade så att tårarna rann, vad blir effekten utav det??? Jo att skrattanfallet smittar av sig på mig, och varje gång jag skrattar så känns det som om jag ska spricka!!!! -så för Guds skull tänk på mindre roliga saker försökte jag blunda och intala mig själv! Resan hem gick bra, jag halvlåg och rörde mig inte ur fläcken. All onödig smärta undvikes! Sara hjälpte mig ur bilen och upp i lägenheten med all packning. Jag ligger nu nerbäddad i min säng där jag somnade strax efter att hon lämnat mig här..... Bilfärden hem tömde mina batterier..... -jag är HELT slut! Att ta mig i och ur sängen är ett projekt, att gå till och från toaletten är också ett projekt..... Hmm, inte helt lätt att vara själv faktiskt! Ännu svårare var det att få på mig gödeln när jag väl har lyckats knäppa upp den. Jag ska lufta magen, morgon och kväll.... Min mage var varken mer eller mindre svullen idag, ganska oförändrat läge sedan igår... :) missfärgningarna och svullnaden kommer att börja avta efter första Veckan. Något som är lite obehagligt är att jag inte har någon känsel på huden just nu.... det var jag inte beredd på, men det är tydligen fullt normalt :) -MEN så svårt att få på sig gödlarna själv igen! (Två stycken) nästintill omöjligt själv!!! Sen började jag fundera på hur jag skulle kunna ta en dusch. i min lägenhet så har jag badkar, jag kommer ALDRIG att kunna ta mig över kanten! Så duscha får jag göra någon annanstans..... Sjukhussängen var betydligt lättare att komma i och ur, min egna säng är en mardröm just nu! "borta bra men hemma bäst" -nja, inte i detta fallet! Jag känner mig lite halv deppig just för stunden.... Måste erkänna att det var ganska tufft att komma hem och därför känner jag mig lite deppig... jag har nog inte heller "landat" hemma än.... Några timmar till, sen känns det nog bättre :) MEN, det kan bara gå åt ett håll ;) Trots att jag just nu inte är på topp så är jag ändå glad att jag äntligen förverkligat min dröm..... <3 Alla ni som mailar, kommenterar, likar, ni är verkligen ett enormt stöd, TACK! Jag gör verkligen mitt bästa för att svara på alla era frågor men då bloggen och mail inkorgen fullkomligt exploderat sista dagarna så hinner jag inte med.... OM du precis har hittat hit så kan du backa några inlägg och hitta många utav svaren på dom vanligaste frågorna I mina senaste inlägg... tre inlägg bakåt så pågår dessutom en jätte rolig tävling :) kramar my Martens PS för er som är nya här, jag HAR lagt upp före bilder på min mamma mage, för ca 1 vecka sedan....
