Word!?? Ett fantastisk citat. Jag hade bara tänkt att lägga upp det. Men känner att jag vill förklara vad detta betyder för mig. Jag befinner mig just nu i skedet, "Work my ass off, and Never give up!"?? Mycket att tänka på, stora beslut, svåra val och ännu ett vägskäl. Fy fasiken rent ut sagt! Många saker går bra riktigt bra. Min roll som PT, min blogg, podden, mina sociala-media jobb. MEN. Jag är SÅ trött! Trött på att känna mig som fast i ett snurrande ekorrhjul. Jag har panikångest till och från. Men har lärt mig att hantera det. Jag jobbar med mig själv och har utvecklats enormt sista året. Nu är jag i en svacka igen. Det viktigaste för mig är Ludvig. Det är och har det alltid varit. MEN jag sitter fast. Jag sitter fast i en ohållbar situation! Jag ÄR beroende av mina jobb i Stockholm och Sigtuna. Jag har mina jobb, mina vänner och mitt nätverk här. Ludvig har fått sina bästisar här, vi har vårat umgänge, våran vardag och våra rutiner här, vårat liv. Vi trivs ??❤ Jag har många gärn i elden och spännande projekt på gång. Jag VET att jag kommer uppnå min långsiktiga mål. Jag har satt upp delmål och har en strategi. Jag brinner för mitt jobb som PT. Den glädjen i ögonen på mina kunder när dom utvecklas och "lyckas" är oslagbar. Det ger mig tillfredställelse att se andra människor lyckas. DET är det bästa jag vet!??✨ Jag älskar att inspirera, peppa och motivera. Jag har landat och hittat "hem" efter konkursen. Jag tog min "bisyssla" i träningsbranchen till min huvudsyssla. Jag är i träningsbranschen för att stanna? Under sommaren kommer jag att vidareutbilda mig. Som kostrådgivare och andra utbildningar. Men mitt hjärta går i tu? Ludvig börjar skolan i höst. Vart ska han gå? Vart ska han bo? Vad är rätt? VEM ska ta det beslutet? Kan man klona sig? Uppfinna en tidsmaskin där vi kan gå igenom en hemlig port så att han inte behöver sakna sin mamma eller pappa? Nej.... så funkar det inte. Jag vet det ? Mardrömmar, ångest och tankar som äter upp mig inifrån och ut! Jag vaknar med en puls på 180 (!?!) flyger ur sängen med ångest. Hur jag än gör så sitter jag i en rävsax! Det är många av er som tycker och tänker kring detta. Vissa dömmer mig utan att veta att jag gör allt och lite till för att vara alla till lags, för att överleva efter konkursen. Både psykiskt och ekonomiskt. Jag kommer överleva, jag ÄR en fighter och jag växer mig stark. Jag utvecklas. Bara för att My's Blommor gick i konkurs så gjorde inte min entreprenörs-skalle det. Jag älskar min Lilleman över allt annat! Jag skulle gå genom eld för honom.❤ Men att få ihop livspusslet med jobb, ekonomi, skulder, vardag, företag, projekt, kärlek, karriär, harmoni, lycka och en sund balans. Det är INTE lätt! Jag känner mig otillräcklig... Jag vänder ut och in på mig själv!? Jag vill slita mitt hår, skrika, gråta och bara Kaosa! Men det funkar ju inte! För jag ÄR ensam, jag har ingen att luta mig emot, it's me, myself and i!?? Självklart har jag vänner som stöttar mig. Sista året har det verkligen visat sig vilka som är dom riktiga vännerna. Vilka som finns där även när det stormar som mest. Ni ÄR fantastiska, jag är mer än tacksam över att ha er i mitt liv ??✨ (ingen nämnd, ingen glömd) jag har inte "råd" eller möjlighet att bryta ihop. Jag måste vara stark, för min skull, för våran skull. Men framförallt för Lillemans skull!❤ Jag kommer inte ge upp, jag kommer inte att sluta kämpa. Jag kommer att ta rätt beslut. Allt kommer att bli bra tillslut...❤ Men just nu befinner jag mig i en svacka och vid ett vägskäl igen........ HUR jag än gör så krossar jag mitt hjärta, vilket beslut jag än tar så kommer det göra fruktansvärt ont. MEN, det viktigaste är att "skona" Ludvigs hjärta, hans känslor och skydda honom så mycket jag vara kan. DET är min förbannade plikt som mamma! Att vänta på bättre tider har aldrig varit min grej. Jag försöker göra om och göra rätt. Jag väntar inte på bättre tider, jag skapar dom! Vissa saker har jag inte kunnat påverka, vissa saker hade jag kunnat göra annorlunda. Jag har förlikat mig med det, och gått vidare. Nu "städar" jag upp konsekvenserna av det som jag gått igenom senaste året/åren. Konkurs, sorg, dödsfall, och sjukdom inom familj. Ibland så händer allting på samma gång.Man brukar ju säga att en olycka sällan kommer ensam..... Nu känner jag att jag hat fått min dos för kommande decennium! Jag vill bara ha lugn och ro i själen.... få lägga min energi på det som verkligen betyder något. Lilleman, min egen hälsa och företaget, blogg, PT, träningsresor ect. Nu är det dags igen, för ett sånt där svårt beslut som jag helst hade sluppit att ta. Oavsett vad jag kommer fram till så kommer jag att följa mitt hjärta ❤ Jag gör så gott jag kan. /My Martens
