Hej fina! När du läser detta så befinner sig jag och Lilleman på en roadtripp. Vi har haft en underbar helg med Jonas, vänner och jonas familj. Lek, bugs, mys hemma i soffan, och liiite för mycket sött! Att baka pepparkakor är sjukt kul! Men Lilleman och jag smakade för mycket på degen.. hehe! Alltså varför är det så? Just Pepparkaksdeg och muffinssmet har jag redan sedan barnsben alltid varit framme och nallat på, om tillfälle ges =) Och man får ALLTID ont i magen om am äter för mycket... äng äter man liiie för mycket! Högst osundt! Denna gången får Stina och Sture stanna kvar hemma hos Jonas. DET kändes lite konstigt, Men just denna veckan fick det blir så. Av två anledningar. Ett för att jonas ska slippa sova ensam.. hehe! Skämtosido. Vi ska ner till Öland, ett par dagar, sedan upp igen för att fira julafton. Så det kändes taskigt att låta do åka fram och tillbaka när det bara är för några dagar. Dessutom ska jag föröka att få med mig några kartonger upp. Att leva i två bostäder är inte helt enkelt, så nu försöker jag att strukturera upp så att jag har dubbelt på båda ställena. tex igår när vi var utomhus, (innan snön slog till) Då hade jag på tok för lite kläder! Höll på att frysa ihjäl! Då är det inget kul att vara ute! Men mina varma vinterkängor och min stora tjock-jacka är kvar på öland. Eller när jag nu imorse blev sugen på en smoothie och min blender är på Öland och Jonas ingen har... Ja du fattar.. Vissa saker har jag dubbel av, så den veckan ska jag verkligen tänka till, ORDENTLIGT för att underlätta mitt farande och flängande fram och tillbaka. Jag har dessutom lovat att Lilleman ska få ta med sig en egen liten väska att ha här uppe. Nu finns det lite lego, några tidningar, kritor och en uppsättning kläder. Men han ska få ha en låda med sina grejer som gör att han också känner sig hemma när han är hos Jonas! =) Ni är många som frågar gällande pendlingen och vårat upplägg! Det är helt okay! Men dessa bittra moralkärringar som kritiserar mig som mamma, som inte gör annat än att föröka såra mig genom att ordagrant uttrycka er om hur synd det är om Lilleman, hur värdelös jag är som mamma osv... -FUCK OFF! Jag kommer från och med nu att skicka er direkt till papperskorgen. Olika åsikter får man ha, även här inne hos mig. Jag har sagt det SÅ många gånger förut, men tydligen behöver detta återupprepas!!!!!! Frågor är man alltid välkommen att ställa, MEN inom rimliga gränser av vanligt sunt förnuft! Jag ska tala om en sak här och nu. Vi är en splittrad familj, med förutsättningar som inte blivit som planerat. Lilleman var bara några veckor gammal när vi separerade. Hans Lillebror var påväg och vips så var VÅRAN familj splittrad! Istället för att fokusera på hur hemskt, vidrigt och ont det gjorde där och då. Istället fokuserar vi på fördelarna! Vi båda familjerna förökar att göra det bästa utifrån våra förutsättningar! Lilleman har en bror som är född samma år, även om dom gnabbas som alla syskon gör så är dom syskon OCH bästa vänner! Dom vet ingenting annat än detta..... Dom har aldrig upplett något annat än detta! Betydligt "enklare" än att vara med i en separation som äldre barn... ( Återigen, fokus på det lilla positiva man kan hitta) Lilleman får två julafton, två födelsedagar, dubbla högtider och TVÅ familjer som ÄLSKAR honom villkorslöst! SJÄLVKLART vill jag ha honom hos mig på heltid! Det vill hans pappa också! Vilken förälder skulle INTE vilja det?!!!! TYVÄRR så är det otroligt vanligt med denna "moderna" familjekonstellation, splittrade kärnfamiljer, bonusmammor och bonus pappor. MEN nu ska jag tala utifrån mig själv. Jag gör ALLT och lite till för att få detta att fungera! Jag pusslar, pendlar och vänder ut och in på mig själv! Du som sitter där bakom en skärm och DÖMMER mig, kritiserar mig och drar dina slutsatser på förhand UTAN att veta hur saker ligger till... SKÄMS! Jag flyttade ner för Ludvigs skull. Jag ville ge det en chans. Jag riskerade att förlora Jonas, jag riskerade att förlora flera jobb. jag var hård och bestämd i mina avtal och jobb att jag kommer att pendla. Vissa försvann , vissa stannade kvar. Men jag gjorde det helhjärtat. För Lillemans skull! Jag VET att Öland ge mig ångest, jag får en växande klump av oro, en stark ångest som jag har väldigt svårt att hantera. Men jag gör det. Jag anstränger mig så maximalt för att få ihop helheten, med Lilleman som ALLTID kommer först, med jobb, med jonas och med mitt privata liv. Till bekostnad av mig själv och hur jag mår. För det ska du veta. Denna lösningen är katastrofal för mig på ALLA plan. ALLA, inkl man föräldrar, min psykolog och mina vänner försökte stoppa min deltidsflytt ner till öland. MEN jag ville ge det en chans, jag ville känna att jag verkligen har försökt! Det spelade ingen roll vad alla sade till mig... i välmening. Jag VILLE ge det en chans! Jag vaknar upp och vet knappt vart jag är jag känner mig INTE hemma på öland och får leva med den känslan dagligen! På våra "mamma veckor" så spenderar vi oftast helgerna uppe i sthlm. Dels för att ludvig har sin bästisar här, dels för att Jonas och ludvig håller på att bygga upp en relation och dels för att både jag och Lilleman har vårat liv här uppe. ÄVEN om Ludvig gått i skola och bott större delan av tiden nere på öalnd sedan augusti. Men alla hans vänner och våra rutiner här uppe försvinner ju inte för det.. Min hälsa har tagit enormt med stryk, mina jobb likaså. Men jag försöker. För att jag inte står ut med tanken på att vara en "helg förälder". Inget illa menat mot er som är det... men det får mig att tappa det helt! Jag får ingen luft av bara tanken! NU, så fort vi inte byter på våra "vanliga" bytesdagar. Dvs måndagar. Då blir det ett j*vla liv här inne?!!! För det första så har ingen annan med det att göra! MEN, om det nu har varit våran bytesdag tidigare.... Varför i h*lvete ska det bli ett j*vla liv när det varierar. Att få ihop denna typ av pendling med skola, två familjer, dubbla högtider, kompisar, aktiviteter och flighter. Det är banne mig inte lätt. Men vi gör det bra. Vi gör det tom riktigt bra! Vi kommunicerar. Tex Lilleman fick möjligheten att följa med sin pappas familj till Teneriffa, på "MIN" vecka. SJÄLVKLART mötte jag dom i denna frågan för att jag villl att han ska få göra det. Hur kompenserade vi detta? Jo, vi bytte veckor, då blev det en skarv så att han var drygt 2 veckor hos respektive familj. Nu står vi inför jul. Jul är "MIN" vecka. Men det är hans andra familjs tur..... sen kommer nyår, då är det tvärt om. Hurbyter man då utan att trassla till allting i flera veckor framöver. Då skarvar man, för att få till ett så bra sett som möjligt! Som nu, Lilleman kom upp till sthlm i fredags. Jag ska ha honom i 1.5 vecka. Hans pappa har precis haft honom i 1.5 vecka. -Är det konstigt? Är det en anledning till att såga mig vid fotknölarna? Kasta mig till djävulshålet för att värdelösa mammor?! -NEJ, det är det inte! kanske är det så att detta bara ger alla "bitter fittor" ännu mer smak på att sitta här inne och tycka till! MEN som mamma så är det ett känsligt ämne! Luvdig är det som betyder mest av allt i hela världen! Jag lever med en sorg över att jag inte får ha min son på heltid, att jag alltid under hans uppväxt kommer att få pussla fram och tillbaka. Jag MÅSTE ha en tight och fungerande relation till hans far och deras familj. Det finn SÅ mycket mer kring vårat upplägg som du inte känner till. Vissa tycker, att det "bara" är att flytta ner till öland och blogga därifrån. Andra tycker att det "bara" är att flytta upp till shlm och ta ludvig med mig. INGENTING av det fungerar! Kanske får jag skylla mig själv för att jag varit öppen med mycket kring hur vi lever. Jag kanske borde vara med sparsam med information emellanåt..... A vslutningsvis vill jag ännu en gång stryka under. Varenda ELAK, GRÄNSLÖS, EMPATILÖS kommentar som har minsta anklagelse där man alltså går brutalt över gränsen.....( Alltså INTE ställer en harmlös fråga) utan där man går till attack för att såra, kränka eller förtala! -RAKT NER I PAPPERSKORGEN! Nu räcker det med skit kring detta ämnet! Det är tufft nog som det är! / My Martens
