Godmorgon vinterland! Nu är det kallt, krispigt och frostigt.. Så vackert! Älskar ljudet som kommer igen kraset under snön ❄️ Änsålänge har det inte hunnit bli is på vattnet. Lilleman sover. I förebyggande syfte, efter förra gångens våldsamma attacker så vill jag vara noga med att påtala, -NEJ! min fem-åriga pojk är givetvis inte ensam! Jag vaknade tiiiiiidigt och gav mig ut för en uppfriskande träningsrunda. För en vecka sedan vaknade jag inte tidigt, var inte det minsta pigg... Var typ mer död än levande! Förra veckans olika halloween partyn,event och festligheter körde slut på mig. Men det var galet kul! Jag tycker det är barnsligt roligt att få klä ut mig och gå all-in. Ett par gånger om året. idag känner jag mig tusen gånger fräschare än för 1 vecka sedan ;) Löpning, varvat med promenad. Svårt att springa med isigt underlag. Jag har ändå som du ser "terräng" dojorna ifrån SALMING, men det är ändå inte samma som med riktiga broddar ;) Utfallssteg, squats, dips mot parkbänk och pusch-up. Ett enkelt men j*vligt jobbigt pass! Ibland tycker jag det är skönt att träna utomhus. Trots kyla. Det är uppfriskande och ger mig en rejäl dos av extra energi! Snyggaste tränings tights från Stronger skor ifrån SALMING Nån som har tips på bra "broddar" heter det så? Ingår jag i pensionärsligan nu? Jag är livrädd för att halka, bryta handled, höftben eller liknande. Såg statistiken på nyheterna om den procentuella ökningen ho ortopeden på sjukhusen! Skrämmande! Så pensionärsvarnings eller inte, det blir nog ett par broddar för mig trots allt! =) Det är verkligen otroligt vackert, lugnt, stilla, och alldeles tyst. Inte många andra som är ute. Än. Har mött några med sina hundar. Jag saknar min vovve enormt! Känns jätte dumt att gå utan henne. Pratade med reserv husse som haft henne i 10 veckor nu. Allt är bra. Hon Springe fritt på landet och leker. Hon äter, sover och beter sig som vanligt. Jag vill hämta hem henne NU. Men det går inte. Mitt hjärta blöder av hur jag inte kan får ihop det. Men nu precis innan helgen så hittade jag äntligen en eventuell lösning. Ett JÄTTE mysigt hunddagis, som jag varit och hälsat på. Så nu ska jag bara hitta ett datum som funkar, köra ner till Öland, hämta Tezz och börja skola in henne. Skillnaden nu och innan är att hon alltid varit med mig på jobbet, i butiken. Så om jag haft andra möten eller dyl, så har hon gått lös där. Nu, när jag jobbar som PT och inne i stan med alla olika blogg-jobb, så är det inte lika lätt längre...Om jag varit ute och rest som med träningsresorna tex, så har hon varit hos reservhusse på Öland, det kommer hon att vara i fortsättningen också. Detta hundagiset kändes fantastiskt, så förutsatt att hon trivs där så kan hon komma hem igen =) -LYCKA! Håll tummarna för att det fungerar! <3 Så min familj kan bli komplett igen.. Det här med näthatet och häxjakten mot mig. Trakasserier, psykisk terror, hot, förtal och falska påståenden. Det har blivit vardagsmat för mig. Vem är jag? Jag är en positiv, glad, social och utåtriktad person. Jag väljer alltid att se möjligheterna istället för problemen. Jag är en "do:er" som alltid har många bollar i luften och möter framtiden med en positiv inställning =) Av någon anledning så har jag fastnat med en massa drama runt omkring mig. Ett drama och ett kaos som jag försöker att parera och "ducka" för på bästa sätt. Med en inställning att ignorera det för att låta stormen passera och blåsa över... Men nu har det gått FÖR lång tid. FÖR lång tid. Jag har valt att bemöta "situation" med tystnad. Ignorerat, sållat bort, tagit avstånd till. och istället fokuserat på det som jag kan påverka. Rykten, lögnen, falska påståenden....- DET ligger långt utanför min kontroll. Jag får kommentarer/mail DAGLIGEN om detta. "Varför har du gjort ditt och datt" . 85% helt utan substans. Det som jag förundras över är hur dessa vuxna kvinnor, mammor och bloggerskor väljer att driva på det. Insinuera, tom skriva om mig. Jag vaknade tidigt imorse. Möttes av nya påhopp igen. Fruktansvärda påståenden och elaka ord. Jag förstår verkligen inte, jag är 28år, från Öland, en småbarnsförälder och företagare. VAD är det som gör att intresset för att fullständigt försöka krossa mig på ALLA plan, blivit så stort? Är jag ett hot? Vet jag för mycket? Jag är som sagt 28 år, jag är långt ifrån perfekt. MEN jag står banen mig aldrig brevid och ser på när någon blir illa behandlad, oavsett om det är av 1,2 lr 3. Eller som i mitt fall när det är en hel hob med vuxna människor som attackerar på dom mest utstuderade och genomtänkta sätten. Jag skräms av att dessa vuxna kvinnor/mammor inte är bättre förebilder för sin barn. För trotsa allt, är det som VI beter och oss våra handlingar, som barnen också kommer att ta efter. När det stormade som mest, när konkursen och allt vad den innebar sista månaden ordagrant höll på att knäcka mig. DÅ, då passade man på att slå till, man utmålade mig som en lögnare, som en falsk människa. Det började spridas sex-listor med namn på dom män som man då påstod att jag legat med. Plötsligt fick ryktena ännu mera fart och "anledningen" till vuxen mobbningen var att jag skulle legat med ALLA mina väninnors män. (vidrigt) Folk började tro på detta, titta snett.... och jag min dumme f*n fattade inte varför. Jag jobbande DYGNET runt, med skygglapparna på, fokuserade på ett leverera, hade advokat, revisor och personal vid min sida fram tills jag försökte sova mågar timmar. Där och då, jag hade varken tid, ork eller kraft att bemöta, eller försöka stoppa det som hände. Det är så långt ifrån både mig som person och verkligheten man kan komma. Istället fokuserade jag på att hålla ihop, in och ut på sjukhus, vara stark genom konkursen, avsluta utan lev-skulder. Jag krigade till sista dagen. Blod svett och tårar fick en ny betydelse. Jag lyckades på kort tid dra in så pass mycket pengar att vi låg i fas med både lev-skulder och skatteverk. Varför frågade man? Det hade inte legat på mitt ansvar sa man. FÖR ATT JAG ÄR SÅN! Jag vill göra rätt för mig, jag vill avsluta snyggt. (Läs konkurs inlägget HÄR ) Jag är uppvuxen i Vadstena, och har bott många år på Öland. Jag är en vanlig tjej ifrån landet. Med sunda värderingar och traditionellt "bonn förnuft". Jag är inte felfri, jag står för dom fel jag gör fel. Ber om ursäkt och gör om och rätt. Jag brukar säga att man kan göra ett misstag en gång, men jag gör aldrig samma misstag två gånger (hehe! oftast, ha gjort fler misstag vad det gällt körkort och rökning, men inte annars) Skämtosido... Det jag fick till mig imorse, det långa mail jag nu läst tre gånger. Det fick mig att bryta ihop. Jag grät, skakade och kände hur illamåendet kom. Avsändare "anonym". Det sorgliga är, att jag känner igen ord, ordval och uttryck. För mig är inte länge denna avsändaren anonym. När någon av mina absolut närmaste förvandlades till en fiende. Förvandlades också vardagen till ett rent helvete. Det obehagliga är att 1-3 personer kan ha sån enorm makt, och kan lyckas få så många andra människor att gå med i samma drev. HUR kan man göra så? Är man hjärtlös? Är man psykopat? Man har lyckats få med sig en del bloggläsare som också driver på, (utan att ens förstå konsekvenserna av det) man föder nättrollen (som bara dom är illa nog i denna branch ) med bensin och energi till att fortsätta häxjakten. Helt utan att ha det minsta tänk på konsekvenser! Sista veckorna så har jag bla blivit uthängd offentligt 14 gånger, med elaka påståenden, påhopp och på ett sätt där man bara vill göra narr av mig. Jag har fått tre anmälningar till reklamombudsmannen, två till skatteverket. Man har ringt och mailat SATS HK och mitt egna center SATS MÄRSTA Man har "anonymt" gjort allt och lite till för att se till att jag skulle förlora jobbet. FÖRUTOM det, så avlutade man även med att anmäla till SOC. En oros anmälning för Ludvig.Kan ni förstå konsekvenserna av detta? Alla frågor jag tvingas svara på, om och om igen? Den förnedring detta medför? SAMTIDIGT som jag försöker hålla god min, le och göra det jag är bra på. Att peppa och motivera andra. (Som PT) Att vara en bra mamma och fortsätta livet som om ingenting händer... Den balansen är inte helt okomplicerad. Fram tills det sistnämnda så har jag hållt huvudet kallt, inte bemött någonting. SJÄLVKLART varit ledsen emellanåt bakom stängda dörrar, frustrerad, sårad och kränkt. Men i det stora hela, hållt ihop, och använt "gås tekniken" kopplat på regn rocken och låtit det rinna av mig... När kommer detta att ta slut??? Kommer det ta slut? Vad är målet? Trägen vinner, ja.... trägen vinner. Det återupprepar jag för mig själv, om och om igen. Jag har valt att stå över ALLT. Fram tills nu så har ja inte bemött situationen med annat än kärlek och sorg.Kärlek till dom som förtjänar det och sorg över dom som svikit mig och "svalt betet" och vänt mig ryggen. Jag har fokuserat på mig själv, börjat bygga upp en ny vardag efter konkursen och mitt val att utbilda mig. Träfat nya människor, hittat en ny vardag. jag har fått erfara när det stormade som mest, vilka som faktiskt finns där när det väl gäller. Dom är lätträknade, men man vet vart man har varandra. DET betyder mycket. Jag har förstått att när vissa försvann ur mitt liv så försvann även DRAMAT ur mitt liv. Jag har, om man bortser från häxjakten och näthatet fått lugn och ro. PÅ riktigt. Jag har nytt jobb, en massa nya spännande projekt att se fram emot och ser mer än ljust på framtiden. Jag vill verkligen tro att trägen vinner. Med tiden så kommer häxjakten att avta, hoppas jag...... Men att få dessa anmälningar, att se hur dessa "springare" gör ärenden och attackerar. DET skrämmer mig. Jag vet inte många som faktiskt klarat av det jag själv både har gått igenom och delvis fortfarande går igenom. Jag står för rätt och fel, jag står för att jag öppet är HELT emot näthat och mobbning! Jag har det i ryggraden sedan mellanstadiet! Jag säger NEJ TILL MOBBNING OCH NÄTHAT! Jag står inte brevid och ser på när man i grupp sparkar på någon som ligger ner! Jag hade i min vildaste fantasi aldrig kunnat tro att jag i vuxen ålder skulle hamna i denna situation. Jag har hittils inte sagt någonting, jag har svalt och "skyddat" genom min tystnad. Av respekt mot barn och människor jag verkligen bryr mig om. Men puschar man lite till, går man såhär långt och lie till, då trycker man av knappen. Den som trycker av knappen kommer bara att spränga sig själv, av sin egen sanning....... Tål att tänkas på! Nu ska jag försöka att släppa detta IGEN, Lilleman och jag ska vara hemma, städa röja och förbereda för att totalt göra om här hemma. Få bort gamla flytt kartonger och annat som står i vägen. Komma iordning på riktigt. Min pappa komne rop imorgon för att hjälpa mig. Hoppas jag <3 Vi hörs senare... och du, var rädd om dig själv och dina nära<3 Kram & Kärlek / My Martens
