Godmorgon Nu en mysfrukost innan David kommer hem till oss ☺️ våran nya dubbelsäng kom igår, och vi får inte upp den ?? Vi var även på äventyr och åkte hela vägen till Ingarö. För att köpa en Hemnes Dagbädd ( från Ikea ) . Jag tyckte att det var värt att köra 2 h ( tur /retur ) för att spara 3000 :- ? Älskar att hitta fina saker beggade! Vi höll på med detta till mitten på midnatt ? Jag tror att det kommer att bli jätte bra! Ett kontor med möjlighet till att sova över ☺️ Ludvig är hemma ❤️ Jag är sååå glad att han är hemma! Jag har längtat ihjäl mig. Att få se honom springa, leka och att vara FRISK är det enda som är viktigt just nu ?? Han blev så glad när han kom hem, han sprang genom huset, dansade av lycka och kramade mig ❤️ Ni vet på ett sånt där ”jag är lycklig sätt”. ? Vi har fortfarande jätte mycket kvar att göra ?? Men det går framåt ?? och emellanåt så tar vi en paus ?? jag övar aktivt på att låta saker vara och inte frisera allt så som jag brukar göra.... Ludvig bygget ihop legot han fick av sin klasskompis ... - TACK Liv ❤️ Igårkväll åkte vi över till Anna och firade Antonio som fyller 20 ?? Anna bjöd på tacos ? och det var skönt att komma ”bort” från flyttkaoset en stund... Mysigt ❤️??? Nu till den här sängen.... Jag vet inte hur vi ska få in den ??????? Men hoppas på att David ska vara lika kreativ som vanligt och hitta en lösning på det ??? Jag pratar in på min story igår. Jag har fått en hel del påhopp, riktigt elaka saker kring min vikt. Jag vill att ni går in och LYSSNAR på det jag säger ... Jag filmar mig själv ur all vinklar pratar om min kropp, när jag pratade om detta. Ni hittar det på min Instagram story, för att ni ska hinna lyssna innan den försvinner så lägger jag den tillfälligt i ”höjdpunkter” på startsidan. Poängen är att man inte ska vikthetsa! Eller vara elaka mot varandra. Sedan strax INNAN årskiftet så har jag haft sjukstuga. Det var min kropps sätt att säga ifrån. Några infektioner med feber som avlöste varandra. Följa av symptom som. Trötthet, ångest, sömnproblem. Detta känner jag igen sedan innan. Så jag drog i ”nödbromsen” i balanskontot och ställde in allt jag kunde. Sen kom Corona. Ludvig blev så sjuk att jag under en period var rädd att förlora honom. Första tiden var kritisk och jag visste varken ut eller in. Vem jag kunde lita på. Läkarna sa olika saker och ovissheten var nog egentligen värst. Flera månader av total isolering fick mig att tänka om. På många plan. Saker som VAD är egentligen viktigt. VAD betyder något egentligen. Livet. På ett ögonblick kan allt förändras. Samtidigt drabbades två av mina vänner av cancer. Ännu ett kvitto på att livet är orättvist! ( minst sagt! ) och att man ska leva HÄR & NU! Hur klyschigt det än låter. Under dessa månader så låg fokus endast på Ludvig såklart. Jag sov bredvid honom i alla lägen. Hemma, på soffan, på sjukhuset osv. ❤️?? Ludvig fick ett bakslag för 2-3 veckor sedan. Efter coronan som han tillslut fick testas för. Så fick han en bakterie i lungan. En ovanligare form av lunginflammation. Han behandlades för denna och svarade ganska snabbt på antibiotika, sedan blev han ändå sjuk igen.... ??. Då förklarade läkaren att tyvärr så har denna lunginflammation en tendens att ge symtom i FLERA månader efter. Så där är vi nu. Vi bevakar honom som en hök, och försöker att hålla honom frisk ? - Det är han väl ändå värd efter denna vår ❤️?? Tillbaka till mig. Som ni förstår så har jag alltså hamnat i ett bakslag i utmattningen. Jag slog över på rött, och hamnade där igen. Så därför går jag i rehabilitering några månader. Det är därför jag också dragit i nödbromsen och ställt in ca 80 % av allt jag gör... För att laga mig själv och ta tillbaka balansen som jag för tillfället har tappat. Min kropp är stressad. Jag kan inte komma ner i varv. Jag har ångest och svårt att sova. Vaknar av mardrömmar och allt känns ganska dimmigt emellanåt. Men jag vet vad det är, och jag har fått svar som jag sökt väldigt väldigt länge. - Varför jag? Jo, egentligen inte så konstigt. Ganska logiskt. Jag har komplex trauma från min barndom. Sedan ca 16 år av konstant STRESS. Som sedan har lett till detta. Utan att gå in på detaljer mer än jag redan gjort. Så fungerar det som så att även om jag ”slappnar av” , så får hjärnan på högvarv och kämpar som om jag vore på flykt eller kämpade för mitt liv. Jag får inte ner mitt kortisol påslag.... MEN, detta jobbar jag på. Jag har kommit sååå långt och är otroligt medveten idag, gentemot kör jag kraschade 2016/2017. Vikten. 18 kilo. Det är en sak. En sak som du kan se, och ”ta på” . Men hur det känns på insidan.... det är något man inte kan se och därför inte alltid kan förstå. Självklart trivs jag inte i min kropp just nu. Jag känner mig tung och känner inte igen mig själv. Men det är HELT OKAY. För jag VET hur jag ska göra, jag VET att jag kommer tillbaka. Men just nu ”släcker jag bränder” . Och så länge min kropp är stressad så svarar den inte. Mitt immunförsvar är väldigt nedsatt. Min ämnesomsättning påverkas, min matsmältning likaså. Värst av allt. Mitt nervsystem påverkas. Så tyvärr finns det inga Quick fix för detta. FÖRST måste jag få ordning på sömnen. Samtidigt jobbar jag för att komma ner i varv, att gå ner stresspåslaget. ( jag vaknar t.o.m. med hög puls) . Så när sömnen fungerar och jag sakta men säkert får ner stresspåslaget, då kommer kosten. Allting hänger ihop..... Jag har totalt träningsförbud sedan flera månader tillbaka. Istället för jag små, små rehabiliterings övningar för att aktivera som mindre musklerna som också hänger ihop mer nervsystemet. Det är VÄLDIGT frustrerande för mig som älskar att träna. Jag har gråtit och svurit över detta ?️ Tro mig. Krokodil tårar ? Men nu, nästa vecka. Så ska jag få börja träna lugnt, och lyfta vikter igen . Lätta vikter. Back to Basic . Med EN uppgift, att hålla pulsen låg. Se till att den inte skenar.... DET är en utmaning! Jag bli nämligen anfådd av att prata och gå ??. Ja lång historia kort. Poängen är att man ska sluta vikthetsa och absolut inte vara elak mot varandra! Och att dra i nödbromsar låååångt innan jag gjorde! För att vägen tillbaka efter 15-16 år av stress. Den är lååååång ?
