BALANS ? Balans är så viktigt, på alla plan. En balans mellan aktivitet och vila. Mellan jobb och privat. En balans i kost och träning är avgörande. För mycket/lite av det ena eller det andra kan skapa obalans. Som jag berättade för någon vecka sedan så är Jag är just nu i obalans. Min kropp är helt av banan…. Som jag skrev i några inlägg bakåt så tar jag en PAUS. ( På mina villkor. ) Då alla träningsevent/resor är inställda pga av covid 19 så har jag också ”lättare” att ta ett kliv tillbaka. Jag älskar mitt jobb, och jag längtar efter att vara ute och resa med mina klienter och följer! Men först måste jag ta hand om mig själv. Jag går i rehabilitering, jag får professionell hjälp. Beteendeförändring och stresshantering. Någonting så enkelt som att att komma ner i varv är svårt för mig. När jag tex tittar på en film, det är lugnt och det finns ingen stress. Då kryper det i kroppen på mig, jag tar lätt upp mobilen och börjat maila/ jobba. Eller reser mig från soffan för att städa tex. Jag har SÅ svårt att ”bara vara” ?♀️ Men, det ska vi fixa nu en gång för alla! ?? Jag får hjälp att skapa en hållbar livsstil och få ordning på mig själv. Inifrån och ut. Att vara utmattad är inte ett tecken på att man är svag utan på att man varit stark för länge. Min kropp är i kemisk obalans. Jag har ett konstant stresspåslag, mitt immunförsvar fungerar inte, min ämnesomsättning är rubbad, Sömnen strular , ångesten ligger där hela tiden, och jag håller på att tappa balansen. När vissa saker händer i livet som tex situationen med Ludvig, alla sjukhusbesök, oron, ovissheten, frustrationen, rädslan och känslan av att vara maktlöst i situation osv ? Det skulle påverka vem som helst, oavsett hur man mår från början . ...För mig slog det undan benen… Jag stålsatte mig och agerade likt en robot, kopplade på ”autopilot”. Jag fungerar galet bra under stress/press. Det är ”min grej” . Men den… när det lugnat ner sig, så reagerar jag. Då kommer det över mig. Att Ludvig insjuknade igen nu. Det blev helt enkelt för mycket! ? ?. Att ännu en gång koppla på ”autopilot”, lägga förtroende i läkarens händer, lyssna, vänta, avvakta, In och ut till sjukan för nya prover. Att göra vad jag kan hemifrån för att hålla honom positiv, hålla nere feber, få i honom vätska…. I tisdags spenderade vi ett dygn på akten. Jag var vaken nästan hela natten. Satt intill hans sjukhussäng. Han var jätte sjuk! ? Självklart fixar jag det ?? Det funkar inte för mig, jag är trött än idag, FEM dagar senare för att jag inte sov. Veckan flyter ihop som likt en dimma och allt blir ”luddigt” . Då kommer vi tillbaka till det där igen, Balans. Sömnen är A & O för mig! Utan sömn kraschar jag helt! . Idag tar jag en lättad suck ?? Ludvig var feberfri igår, och är feberfri idag….. ( Pepper Pepper ✊?) Jag hoppas att detta är ett framsteg och vilar i just det! Vi väntar fortfarande provsvar, och fler läkarbesök är inbokade. Men som sagt, framsteg räknas! En dag i taget ?? Om en vecka flyttar vi till huset ?. En efterlängtad nystart❤️ Men en egen lite trädgård ??❤️?Inte så stor, men ändå en plats att kunna vara på. Leka, busa, grilla, träna... Ja ni fattar ??☺️ Jag har börjat sortera lite hemma. Lång ifrån så mycket som jag borde. Men ändå. Jag inser mina begränsningar, och för första gången i mitt liv så vet jag om hjälp vid flytt. Min pappa brukade hjälpa mig tidigare, att flytta med lastbil. Men då har jag alltid gjort allt annat själv. Packat, städat osv. Nu känner jag att jag inte orkar det. Flera av er här inne skrev att jag skulle anlita hjälp. Så det har jag gjort nu ?? TACK för att ni skrev det!!! Med facit i hand är det sååå självklart! Men samtidigt så var jag påväg att vara dumsnål och spara dess tusenlappar och göra det själv! ?♀️. Jag är inte ”frisk” just nu. Jag måste bli bättre på att be om hjälp och att faktiskt våga släppa efter lite.... Jag jobbat så otroligt hårt med mig själv just nu. Rehab, mindefulness, nya rutiner. Jag är extremt ”fyrkantig” just nu och behöver verkligen följa de rutiner som jag satt upp.... Trots omständigheterna, så känner jag att det går framåt. Inte snabbt, väldigt långsamt faktisk. Men det är fortfarande framsteg ?? Den här lilla prinsessan ger oss sååå mycket kärlek!❤️ Ett litet lyckopiller som inte kunde kommit lämpligare ?? För att ta ett litet exempel: En av mina utmaningar i min beteendeförändring är att bla gå långsamt... Att dra ner tempot så pass mycket att folk går om mig. Det är nästintill omöjligt för mig ? Men med denna lilla sessa så blir det MYCKET lättare. För även om hon vill ut och gå, och busa och leka så går det inte fort... Några meter, sen nosa, stanna upp, utforska osv. Så hon är riktigt, riktigt bra för min rehabilitering ? Att ligga med henne på filten, och ”bara vara”. Var också nästintill omöjligt innan. Jag fick ingenting i kroppen alls... Men med lillan så får jag det ❤️? Så... detta var ett lite längre inägg med min status kring var både jag och Lilleman befinner oss just nu..... Jag på en Filt med Svea och min morgonkaffe ☕️. Lilleman och Jonas sover ☺️ -TACK för att ni finns, för att ni peppar och stöttar oss båda! Det betyder JÄTTE mycket! ??❤️ My Martens
