Corona Karantän tillsvidare. Ingen idé att gripas av panik! Först och främst.... Jag skriver inte detta inlägget för att jag är en "expert" jag skriver ur mitt perspektiv som en orolig förälder. Jag är inte heller ute efter sympati, utan precis som vanligt så återspeglar bloggen min vardag. Just nu i karantän. Jag ger inte råd. Precis som jag skriver så delar jag endast med mig av MIN oro och MINA tankar. Att man är orolig just nu är ju väldigt naturligt, och jag är ganska säker på att jag inte är ensam om att känna mig orolig. Rådgivning överlämnar jag åt myndigheterna, och jag precis som många andra följer nyhetsuppdateringar och kombinerar det med en dos sunt förnuft! För just nu behövs det VERKLIGEN sunt förnuft! -Vi stoppar inte Corona viruset med panik, vi stoppar det med intelligens! Med handen på hjärtat kan jag säga att jag är MER rädd för "paniken" och för hur folk agerar, än för själva viruset! När jag "bunkrade" så hade jag planerat att spendera helgen hemma, ställt in alla planer och helt enkelt genom att handla undvika att behöva gå ut i onödan... Till nästa vecka beställer jag hem maten online och med hemkörning som lämnas utanför dörren tex. Spenderat natten på akuten Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig... Då vi har spenderat både kväll och natt på akuten? Vi befinner oss i karantän! Vi kom hem tidigt imorse efter att ha spenderat kvällen och natten på sjukhuset. Ludvig blev sjuk igår, Från pigg, till super dålig snabbt. Han var i skolan, spelade pingis, och hade INGA symptom! Jag hade varit och handlat på dagen, och "bunkrat" . INTE för att jag tror att maten ska ta slut.... ( För det är ingen risk!) Utan för att inte behöva lämna hemmet, och istället spendera helgen hemma för att undvika folk i onödan ?? Men det var tyvärr redan försent ? Jag hämtade Lilleman lite tidigare än jag brukar för att jag var klar tidigare. Allt var som vanligt, pigg, glad och han ville ha en play-date med en klasskompis. MEN. Efter en stund hemma med läxor, mellanmål osv så blev han konstig. Han fick dom ”klassiska” symptomen. Febern kom som en blixt från klar himmel, hosta och dålig syresättning. Han fick svårt att andas. Jag blev rädd och ringde Jonas, och en väninna och diskuterade saken. Jag avvaktade en stund till innan jag försökte ringa 1177. Första 2 timmarna så sa man "Vårdguiden har hög belastning just nu, försök lite senare" . Jag testade även 11313, utan resultat. Sedan hamnade jag tillslut i kö på vårdguiden igen. Efter nästan 1 h kom jag fram?? Jag pratade med en person som sakligt förklarade hur jag skulle gå till väga. Jag skulle omedelbart åka in till sjukhuset, då andningen var angripen. Jag fick INTE åka kommunalt. Jag skulle säga till sjukhuspersonalen att han var Corona misstänkt och undvika kontakt och hålla avstånd till alla andra människor. Jag känner mig ganska lugn i hela situationen, men just pga av att hans andning och att den blev sämre och sämre så blev jag uppriktigt rädd! Jag kom in till sjukhuset och gjorde precis så som jag blivit rekommenderad. Vi fick komma in ganska snabbt för en första bedömning. Personalen var väldigt omhändertagande??❤️ Men förklarade att dom kommer att vara på 2-3 meter avstånd, och bad nästan om ursäkt för det. ( självklart fattade vi det ) Istället för att dom undersökte honom så fick jag ta deras utrustning och göra det dom bad mig om, ( ta tempen, sätta syresättnings apparat på lillfinger osv) Han hade feber, han hostade, och syresättningen var dålig och han hade även smärta över bröstet när han på deras intiativ försökte att djupandas ? Vi fick följa "fotspåren" och sjuksköterskorna pekade och visade vänligt vägen, med några meters avstånd. Till ett rum där vi sedan varit helt isolerade från alla andra ?? Sedan kom huvudläktaren in. Även läkaren iklädd skyddsutrustning. Det var en väldigt trevlig och lugnande läkare. Läkaren satte sig in i situationen, undersökte honom och kunde snabbt konstatera att symptomen lutade mot Corona, men att det ändå kunde vara en "vanlig" influensa. Läkaren berättade att de nya direktiven gör att man inte längre får ta Corona test, då dom behöver spara på resurserna på labbet. Läkaren förklarade sedan att dom nu kommer att ta alla andra prover för övriga virus för att se om det kan vara något av dom, eller kunna utesluta dom. OM något av dessa skulle visa positivt så vet man vad det är och skulle då också kunna utesluta Corona? Men om testerna inte visar någonting så är sannolikheten väldigt stor att han fått just Corona. Man tog de prover som behövdes ta. Men fick alltså INTE ta Corona testet. Man följde han syresättning som blev bättre, med hjälp av inhalator. Vi fick lämna sjukhuset tidigt imorse, och åka hem..... SKÖNT! För är det någonstans man inte vill vara just nu, så är det just på sjukhus ? Han har fått astmamedicin utskrivet och vi blev ombedda att stanna i karantän. Vid lunch idag så ringde läkaren och sa att provsvaren kommit. Tyvärr så blev det som dom befarade..... ? Man kunde bekräfta att det inte var dom andra virusen. Sedan berättade läkaren att det med ”stor sannolikhet är just Corona” ! Men jag fick ingen panik för jag känner mig lugn i allt som dom gått igenom på sjukhuset. Läkaren underströk också, att även om man tror att det är Corona, så har man inte kunnat ”konsterna” det, då man enligt regeringens nya beslut inte får ta prover på Corona. ( Det innebär att han INTE räknas in i statistiken som smittad !?) Övriga instruktioner. OM andningen förvärras ytterligare så ska han naturligtvis komma in igen. Då finns allt i journalen och dom har stenkoll ?? Annars ska jag behandla honom som när han är sjuk som i vilken "influensa" som helst. Mycket vila, sömn och vatten. Febernedsättande och nu astmamedicin för att hans andning är väldigt tung, och han då och då får svårt att andas. i journalen så finns natten, och provtagningen med. Så blir det akut så har dom koll. Han står som en Corona patient, men med tillägg att man INTE fått genomföra provtagningen och kunnat konstatera det..... MEN.... min följdfråga är ju då, HUR MÅNGA andra har fått samma besked?? Nu när man inte längre får ta Corona prover, så som man gjort tidigare? Detta direktiv har ju gällt i 3-4 dagar så som jag förstått det. Så här sitter vi. Hemma i karantän! Med information så som att han sannolikt har Corona. Jag som generellt har svårt för ovisshet har tagit denna ovisshet med ro, trots allt. I denna situationen kan jag inte påverka så mycket. Jag gör mitt bästa för att inte smittas själv ?? Jag har INTE några symptom, och mår för tillfället bra. Sedan får jag helt enkelt följa utvecklingen och ta en dag i taget. Jag håller koll på hans andning, och har ett "vakande öga". Annars försöker jag att göra våran karantän, och Lilleman sjukstuga till något "mysigt" . Netflix, film, nys och lugn och ro ☺️?? Jag har även smugit ut på innergården ( handskar på och inte tagit på något i trapphuset) Där ute körde jag mitt träningspass ???? För nånstans mitt i denna obehagliga situation så är det också viktigt att inte sätta livet på paus! Ja.... då vet ni vart vi befinner oss just nu ??♀️??♀️ 2020 har VERKLIGEN inte börjat bra för våran del! Iallafall inte sjukdomsmässigt! ? Jonas har varit ett stöd hela tiden. Via telefonen. Vi har tagit ett beslut att ta karantän situation på allvar och ska därför inte ses. Han kan såklart göra ärenden och tex lämna av mat eller annat utanför dörren osv. Men vi ska inte ses. Känns jobbigt! För just precis nu så vill jag verkligen ha honom hemma ❤️ / My Martens
