Bromma flygplats Min Lilleman kliver på planet ✈️ . ( ni ser honom, längst upp på stegen ??❣️) .Han år 9 år nu. Pendlar själv.... ( Med assistans såklart) Han har pendlat sedan han fyllde 5 år och fick åka med assistans ?? -Jag är SÅ stolt över denna lilla kille! ❤️ I 4 år har jag bitit ihop, ”hålla god min” och kämpat emot tårarna tills han gått iväg... Just för att han inte skulle behöva känna ännu mera separationsångest..... Ibland har han velat åka, andra gånger inte. En evig kamp med att försöka göra det så naturligt som möjligt..... ❤️ Idag lämnar han glatt, åker ner till sin pappa några dagar och det var smärtfritt och en gladLudvig som vinkade från flygplanet ?? Jag blev ensam med Ludvig när han var ca 3 månader. Det har inte alltid varit enkelt. Tvärt om faktiskt, MEN, en sak vi alltid gjort är att sätta honom först, försökt lägga våra egna känslor åt sidan och fokuserat på hans bästa ?? just nu, där vi befinner oss idag.... Med boende, relationsmässigt osv... Så är vi nog på den ”bästa platsen” någons ?? Allt fungerar riktigt bra... Flytten till Stockholm. Nya skolan.... jag och hans pappa. Osv.... Ett ord som beskriver detta, -TACKSAM ??❤️ Jag är fortfarande feberfri ( tack och lov) Men trött och matt. Så nu när jag lämnat Ludvig på flyget så varjag krupit ner i soffan igen... tända ljus, Netflix och pyjamas. Imorgon har jag ett möte inbokat, och ska förbi studion en sväng... Ska ta det lugnt denna veckan. För att smygstartar och komma "tillbaka". Jag släpper tex inte på några klienter i studion förrän nästa vecka.... och det mina vänner...Det längtar jag till! -Ha en fin kväll! / My Martens
