Nej till näthat! Nu ryter jag ifrån som både PT kr Coach!

Detta är jag. Med en bikini . På min kropp! Jag är 32 år gammal. Jag har en son på nästan 10 år. Jag har vandrat ”livets hårda skola”. Ärrats, läkt. Utvecklats, levt. Skrattat, gråtit, vandrat genom både sorg och lycka…. Den har burit mig genom ALLT ?? Jag och min kurvig kropp som jag är STOLT över! ??

Senaste dagarna har jag fått ta emot ENORM mycket näthat! Fått höra att jag är fet, ful, tjock, misslyckad! Att jag har en Bull-f tta och att jag inte är trovärdig i min yrkesroll pga av hur jag SER ut! .

Jag sätter ner foten här! Detta inlägget handlar inte om att få sympati! Det handlar om att dra en gräns på vad som är okay, och inte okay! Min son ska INTE växa upp och tro att detta är okay! . . Bara för att jag är offentlig genom sociala medier, så ger det inte någon rätten att säga dessa saker till mig ?? Här måste vi sätta stopp! ? Man kan inte ”bara” ignorera! . . .

Jag är licensierad PT och kostrådgivare. Men jag är också människa. Jag har valt att vara ganska öppen gällande vissa saker. Att jag för 4-5 år sedan brakade in väggen. Totat. Att jag kämpar mot ångest, post traumatisk stress, och komplex trauma. I våras fick ett bakslag efter att Ludvig blev extremt sjuk i Corona. Noll immunförsvar, skyhögt stresspåslag, stresssymptom osv. Min största utmaning…. Obalans i nervsystemet, där kropp och ? inte fungerar optimalt! . . .

-Har jag gett upp? Har jag kastat in handsken? NEJ! ?? Att jag gått upp x-antal kilo i vikt, tappat hår, haft stressutslag och dragit mig undan… Det är HELT normalt när man passerat väggen på det sätt som jag gjort. Jag har kortare avstånd till samma vägg-j vel igen!

MEN! Jag har också utvecklats. Lärt känna mina gränser. Fortsatt inom vårdens alla cykler av rehab/stresshantering. Jag ser skillnad. Jag gör framsteg! TROTS mina diagnoser, och mitt INTE friska utgångsläge, Så kör jag på. Jag stannar upp. Analyserar och justerar! Vad mår MIN kropp bra utav? Vad får ner stresspåslaget?

Efter MÅNADER av träningsförbud ( alltså EFTER redan månader av total isolering ) så kan jag nu sedan några veckor träna igen! Lyfta tungt! Vågar utman mig själv! = LYCKA???

Vad tror ni att dessa erfarenheter gör med mig som coach?!??Gott eller ont

/My Martens