Igår hände det där som inte får hända 💔 Svea hade uppriktig änglavakt 🙏🏻 Min lilla tjej är riktigt rymningsbenägen. När vi bodde i Slottsbyn hände det flera gånger. Vi hade säker inhängnad på baksidan. MEN om någon glömde stänga ytterdörren, så tvekade hon inte en sekund! Hon springer som en galning med ett brett leende med tungan utanför. Svea lever life! Där ute blev jag också livrädd! Maskiner och byggområdet i omgivningen. Vägar , även om man kör sakta på motorvägen. Men, tack vare grannar ( Mest Per ❤️) så lyckades vi ändå fånga in henne. När vi flyttade till Tåby var jag orolig. Vi bör en trappa upp med egen ingång. Vi har en uteplats som till våren skall gängans in, där Svea kan springa runt, och om det kommer hundkompis landbon leka tillsamman. Vi ska ha ett lite utomhus bord och en grillplats där. Det är litet, men kommer att bli jätte bra. Sen vi flyttade in har vi varit jätte noga med att förklara för Ludvig, hans kompisar, mina kompisar och oss själva… Att vi ALLTID måste stänga dörren. Hellre känna efter en gång för mycket. Men idag gjorde inte Jonas det. Stressad och sen som vanligt! Sprang ut genom dörren och missade att stänga den helt 😱 Idag gick det det snett. Samtidigt vädrade jag i sovrummet. Så jag körde trafiken från motorvägen ( tyst om det är stängt) . Därför reflekterade jag inte över att ytterdörren var öppen, då ljuder redan fanns. Men så inser jag att hon är borta 😰 Jag får fullkomlig panik, ropar på henne kollar en gång extra inne. Ringer jonas ( som såklart inte svarar) springer ut samtidigt. Skriker av ren panik. Tittar ut på den smockfulla motorvägen. Hjärtat bister då jag inser att hon har en minimal chans att klara detta. Det dyker upp en golden retriver med sin husse och matte. Svea kommer då i full fart från motorvägen. Hon har alltså lyckats korsa den minst 2 gånger 😰😰 Det känns nästan som om hjärtats ska stanna av ren rädsla 💔 Dom börjar locka på henne… hon får upp intresset för hunden. Hon själv är livrädd från alla bilar från motorvägen tror jag… Hon måste varit helt panikslagen där ute 💔 Efter många om kommer hon över på ”våran sida” men en mindre väg emellan oss. Med hjälp av människorna med golden hunden så lyckas vi mota in henne så att hon hamnar i ett läge där hon tillslut springer till mig. Hon kollapsar , pulsen är skyhög. Där sitter vi kvar. Hon blöder. Jag har svårt att förstå varifrån. Hon är intakt, hon har TACK och LOV 🙏🏻 inte blivit påkörd…. Hon flämtar, och gnyr i min famn… Jag tänker att jag ska ringa djursjukhuset Albano , fråga vad jag ska göra. Sitta kvar, lugna ner henne. Eller Kasta mig i bilen till djurakuten. men inser att jag tappar mobilen på vägen… Vi sitter kvar. Jag vet inte hur länge. Vågar inte släppa yenen. Hennes puls går ner, hon nästan somnar i min famn. Då brister det igen 💔 Jag tror uppriktigt att hon dör. Men samtidigt som jag reser mig för att springa hemåt mot bilen så börjar hon gny. Hon har ont, men är helt med mig. Hon var nog uppriktigt påväg att somna av utmattning. När jag lyckas komma hem, så ser jag att det ”bara” är tassen 🙏🏻 ❤️🩹 Då gråter jag igen… glädje tårar Vi sätter oss på badrumsgolvet jag sköljer tassen för att se hur illa det är… en tå och en klo. Jag fattar dock inte hur mycket en tå kan blöda. Mobilen låg utanför trappan påvägen ner . Jag köade till djursjukhuset som tillslut svarade… Dom lugnad mig, och förklarade att stressen hon utsatts för på motorvägen…. Vi avvaktade en stund till hon somnade i famnen på mig. Senare åkte vi ändå in för att vara på säkra sidan. Hon mår bra ❤️ Tån kommer att läka 🙏🏻 🐾 Vi kan konstatera att Svea hade änglavakt och det är jag evigt tacksam ❤️😭 Tack käre gode gud 🙏🏻 Där ser ni motorvägen på andra sidan vägen… 😱 Här ser ni uteplatsen som jag ska säkra upp och bygga om…. Här ser ni våran trappa upp. Där ska det snarast upp en grind. Just för tillfällen som igår. PLUS en barngrund ( typ Ikeas standard, vid ytterdörren) Nu ska vi förädla samla ihop oss. För idag har vi födelsestad kalas 🥳 och sleepover här hemma ❤️
