Först och främst så vill jag säga TACK❤️ Stort tack till alla er som visat omtanke, kärlek och respekt?? Men också ett stort TACK till alla er som modigt, ärligt och öppet delat mer er av likande situationer som den jag själv befinner mig i. Såå modigt av er ?? Jag har ägnat dagen åt att tänka, analysera. Jag har tillåtligt mig att vara ledsen. Vet inte hur många gånger somnat har gråtit. Tårarna borde tagit slut för längesen.... Men på något konstigt sätt så fylls dom på. Men dagen började bra. Lilleman och jag är själva hemma. ( Jonas är bortrest) . Så vi började med en mysig frukost, tända ljus och lite tv innan jag skjutsade honom till skolan. Sen en kort promenad med Svea. Jobb med mina online klinter ... ( som för övrigt är SÅ grymma ??) . Men sen... När jag avslutat mitt jobb idag, släppt mina ”måsten” . Då kommer det över mig. Som en våg. Idag har det ärligt talat varit lite rörigt i min hjärna ?. Jag har känt mig ganska tom, ledsen men även arg. VARFÖR kan jag inte bara få må bra?! Allt runt omkring mig är ju väldigt bra. Ovanligt lugnt och stabilt. Alla de erfarenheter jag har med mig från förr har jag ju genom år av kbt och delvis proffesionellt hjälp , lämnat bakom mig. Jag är inte bitter över saker som har hänt. Jag är inte ledSen för det jag har varit med om. Jag har förlikat mig med det jag inte kunnat påverka. Förlåtit de människor som gjort mig illa. Sörjt, bearbetat och rest mig igen. Lärt mig av mina egna misstag.... analyserat, utvecklats och gjort om och gjort rätt. Så därför är jag full av frustration över att jag inte kan kontrollera eller påverka HUR jag mår. Jag tar just nu en dag i taget. Eller rättare sagt en STUND i taget ?? Jag fokuserar på Lilleman och familjen först. Sen mitt jobb och det får mig verkligen att må bra ❤️ Om så för en stund, så kommer jag ”upp igen” . Just nu sover jag onormalt mycket. Jag kan sova 14 h men är forfarande trött! ? Helt galet! Förut kunde jag i perioder sova 2-3 h , ändå jobba hur mycket som helst utan att vara det minsta trött! Nu menar jag inte att ”det” är hälsosamt heller. Det var ju just ”det” som körde mig rakt igenom den berömda väggen.... Men skillnaderna är så stora att jag verkligen inte känner igen mig själv..... Men den här lilla tjejen.... hon ger mig SÅ mycket kärlek! ❤️ Om du går in på min Instagram HÄR så kan du lyssna på en story, där jag sitter på mitt köksgolv och pratar lite mer er som vill lyssna... Jag satt där i flera timmar. Tills jag fick träsmak i rumpan. Men ... jag orkade inte att gå upp. Då kom hon där.... Svea, min lilla Boston. Pussade på mig. Fick mig att skratta när hon busade med Sture ( min han - katt), precis intill mig. Sen kröp hon upp i mitt knä och Somnade direkt och började snarkade mig högt i örat ? Världens bästa vän! Alltid❤️ Sture snodde för övrigt kalkon, som dom syskonlikt delade. Jag skulle precis ta ett kort när Sture tittade rakt in i kameran. Då han gick till kalkon attack ? Med mina små djur så känns de svåra stunderna lite lättare ❤️ Det är verkligen så.... Hmm. Nog om det. Jag ville framförallt summera några saker idag. Hur glad och tacksam jag är över att du finns här med mig, i både med och motgång. Idag kom Anna förbi ??❤️ med kärlek och omtanke. Utan att jag ens förklarat eller berätta om min situation för henne... Så satte hon ord på det. Utan att dömma mig över hur jag mår. Utan tvärt om.... TACK Anna för att du är DU! Kolla bilden hon fångade på Sture ??? Det jag ville förmedla genom inlägget igår och min story som jag pratade in till er idag. Jag är inte ensam om att uppleva ångest och depression. DU är inte ensam om att uppleva det heller.... om just du är en av de alla som gör det ?? Våga be om hjälp. Det är inte alltid enkelt att be om hjälp. Men att be om hjälp betyder inte att man är svag. Tvärtom, att våga be om hjälp kräver både mod, styrka och extremt mycket energi. Att be om hjälp innebär att man väljer sig själv. Att man förtjänar bättre.... Det tog mig många år att komma dit. Jag hamnade på sjukhus innan jag blev tvungen att ta emot hjälp. I början stretade jag emot. Förstod inte. Fick inte ihop det... men när jag väl sänkte garden, så blev jag mottaglig. Det var min vändpunkt. MEN. Hade någon DÅ sagt till mig att jag fortfarande skulle kämpa med ångest, depression och en konstant trötthet ( och allt vad det nu innebär ) NU fortfarande 5 år senare... Då hade jag nog inte trott på det . Jag hade aldrig klarat av att i förhand veta vad dess år skulle innebära? Jag har inte förstår varför jag mår som jag gör. Men jag har gjort allt för att MÅ BRA igen. Men nu.... nu är jag inne på en ny utredning. Som pågått i månader. Den tog vid efter att jag avslutat mon stresshantering som också pågick i 4-5 månader. Kanske kan jag hitta ett sätt som hjälper mig?? Ett sätt förutom träningen och mina ”verktyg” av struktur, planering, återhämtning och balansen mellan aktivitet och vila ?? Fram tills dess... En dag i taget. Med fokus på allt som ger energi istället för tvärt om. När Lilleman kom hem så hade han för första gången gått hem. ( det har han väntat länge på att få göra ) men just idag så öppnade himlen sig, och han och hans kompis var genomblöta !! Så.. efter en lång varm dusch så fick han slå sig ner vid köks-ön. För en kort middags dejt med mig... innan han dumpade mig för ”gaming kväll” med sina polare... Wow! Han börjar bli stor nu! På riktigt!!!???❤️ Tack för att du finns ❤️ / My Martens
