Att våga erkänna sitt problem är att ta första steget i rätt riktning mot en förändring. Hej! Att våga erkänna sitt problem är första steget till en förändring. Då menar jag inte nödvändigast till allmänheten och sina nära och kära. Jag menar framförallt att erkänna sitt problem för sig själv. DET är den stora utmaningen. Har/är du själv beroende av något? Coca-Cola? Socker? Snus? Cigg? Spel? Droger? Sex? Det behöver nödvändigast inte handla om just rökning. Det kan vara ett annat beroende som alkoholism, droger, sexmissbruk, matmissbruk, spelberoende osv. Jag personligen har "beroende ådran" i mig. Jag fastnar för allt som jag provar på. ALLT! Jag själv är expert på att "dölja" problemet för mig själv. Hitta ursäkter, bortförklaringar som ger en tillfällig sinnesro. För omgivningen också. I ÅR dolde kag min rökning bakom plasthandskar, handkräm, tuggummi, ALLTID en resetandborste i handväskan. M.m När jag tidigare öppet berättade om att jag varit rökare och att jag bestämt mig för att sluta. Så var även DET ett stort steg för mig. För det var minst lika mycket erkännande för mig själv som för dig... Jag var dessutom inte "bara" rökare. Jag var storrökare som kedjerökte oavbrutet. Ca 2 paket dagen. INTE bra! Det är 2016 jag är väl medveten om konsekvenserna. men ändå rökta jag. Fick det mig att må bättre? nej. Tvärt om. MEN, mitt försvar var att jag "stannade upp", att jag andades "rätt" vilket då gav min en kortsiktig stimulans, och hjälpte mig att komma ner i varv. Det var min ursäkt för att kunna ta en paus. Jag firar nu FYRA MÅNADER som rökfri! DET har tidigare inte hänt! Det trodde jag knappt själv. Jag är expert på att peppa och motivera andra. Men rökningen har varit min stora akilleshäl. Det hat varit horribelt svårt att sluta! Vidrigt! Gång, på gång har jag försökt. Men ganska snabbt fallit tillbaka igen.. Att stanna upp en stund. Att ge sig själv ett andrum. En liten återhämtning... DET är en konst i dagens stressade samhället. Iallfall för mig. Jag kunde inte dricka kaffe utan att röka. jag tyckte att hela "grejen" försvann.... Jag kan absolut inte feströka, då skulle jag falla tillbaka direkt! Nu i helgen så hamnade jag ute bland rökarna. Flera gånger. Men jag stod emot. Utan tvekan faktiskt... Jag har gjort en 180 i livet. Bytt branch, bytt stad, STORA förändringar på alla plan. Tagit träningen till en helt ny nivå. Börjat en resa mot mina målning ambitioner! Dom sorger och det motstånd jag mött i år har verkligen fått mig ur spel. Krossat mig tillfälligt! Men också vässat målmedvetenheten och stärkt mig både fysiskt och psykiskt, ENORMT! "What doesen't kill You makes You Stronger" En livsstilsförändring var nödvändig! i över tio år har jag pendlat mellan Öland/kalmar till Amsterdam /Rijnsburg. Fram och tillbaka. Med Lilleman. Singel mamma, med allt vad det innebär. . Sista fyra åren har jag pendlat fram och tillbaka öland/kalmar - Amsterdam/ Rijnsburg -Stockholm. Alltid på resande fot. Alltid påväg. Flera projekt, flera förtag och en h*levetes massa åtaganden. Galet roligt, väldigt utvecklande men också en extrem påfrestning. MEN, nu är butiken My's Blommor i graven. Jag har medvetet och självvalt tagit en paus ifrån grossistverksamheten och jobbet nere i Holland. Jag har både jobb och boende där nere imorgon om jag skulle vilja, men jag har tagit en paus ifrån hela blomsterbranschen. Jag slickar mina sår, och vårdar mig själv. jag landar, bearbetar, fokuserar och laddar om! DÅ mitt i allt detta så får jag för mig att sluta röka. Det har banne mig fungerat! FYRA månader som rökfri n u den 19:e ......... Så j*kla stolt är jag! Så jag säger som jag sagt innan. kan jag så kan du! Skillnaden för mig på just denna gången och ALLA dom tidigare försöken. Det var just att jag vågade erkänna problemet för mig själv. Jag vågade se utmaningen i vitögat! ;) Det var allt för ikväll. tack för att du finns <3 Och ett särskilt TACK till alla er som stöttat mig i att sluta röka. Till alla ni som vågade dela med er av era egna erfarenheter kring detta. TACK <3 /My Martens
