Hej fina! Jag somnade igår, sov om en prinsessa! jag var SÅ trött! Mycket nya intryck senaste veckan, inte "bara" pluggandet på SAFE, utan också mycket nya rutiner. Nya bekantskaper osv. Det har varit en väldigt bra vecka. Mitt fokus har legat på skolan, träningen och framtiden. Inte mycket tid för att älta, och grubbla. Vad händer nu, jo klockan 04:30 inatt så vaknar jag Med en sån ångest igen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Smärtan känns så fysisk, fastän jag VET att det är psykiskt. Jag får panik. Jag är ensam hemma, ingen hund, ingen Lilleman.. Jag försöker att ta kontrollen, men får inagn luft. Jag öppnar upp ytterdörren (den ena dörren är precis intill min säng, låter lite konstigt men så är det) Jag får verkligen ingen luft. Vill både skrika, och gråta på samma gång, men får inte ur mig så mycket som ett ljud. Det känns verkligen som om man ska dö. Tillslut släpper det efter. Trycket över brastet lättar, pulsen är fortfarande skyhög, jag är kallsvettig som efter ett grymt fyspass. Jag sätter mig utanför på min trapp, och andas. jag sitter nog där i en timme, fokuserar på andningen och får då tillbaka kontrollen. Detta var ett riktigt bakslag. Detta var ett sånt grymt nederlag för mig själv! Jag trodde att den "fasen" var förbi. Jag var inte beredd. Panikångest är en fruktansvärd känsla. Har man inte själv upplevt det, den "där" känslan, känslan när man på riktigt för stunden tror att man ska dö, för att man inte får någon luft... För att man vill krypa ur sin egen kropp. Då är det svårt att förstå. jag lyckades trots allt att somna om och sov faktisk fram tills klockan ca 09:00. Jag vaknade, kände mig trots allt utvilad. Men ledsen. väldigt ledsen. Besviken på mig själv för att jag torde att jag kommit så mycket längre. Då ringer min mobil, ett nr jag inte känner igen. Av nyfikenhet svarar jag ändå, trots att jag sällan gör det. Det var en kund. En kund som ringde för att beställa en Thuja häck. Hon hade tidigare köpt thuja genom mig och My's Blommor. Hon pratade på utan att jag han stoppa henne, diskuterade om två olika sorter. Thuja brabant eller thuja smaragd. Jag svarar lite oväntat på automatik, utförligt och korrekt på frågorna, för och nackdelar med dom båda. Tills jag kommer på mig själv att shit! Nej, nej, nej. Så jag avbryter våran konversation och säger "tyvärr, butiken finns inte längre" jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa dig mer än att rekommendera dig vidare till en annan butik. Kunden blev nog chockad, dels för att hon tydligen varit stamkund i ca tio år, men också för att hon helt missat detta och för att jag började grina igen. Nattens panikångest attack, och detta samtalet gjorde mig låg igen. Jag valde att trotsa kylan och satte mig utomhus för att ändå avnjuta min lugna frukost som jag längtat efter hela veckan. Jag gjorde min smoothie som jag planerat. Jag läste tidningen och försökte att styra bort alla negativa tankar. Jag förstår verkligen inte hur man kan falla tillbaka så långt, så djupt ner igen. Jag som i veckan känna mig så star, positiv och driven. Nu blev allt mörkt, precis som om någon dragit ner en rullgardin framför ögonen på mig. Jag ringde upp min väninna Annelie, med erfarenheter av precis samma sak. Jag vet inte hur hon egentliga gör. Men bara av att prata med mig en stund så vänder hon mig, hon fångar ixim upp mig igen. TACK<3 Efter vårat samtal pluggade jag,, repeterade och sparkade mig själv i baken för att koman igång! Då ringer alarmet, ja visst ja! Det var ju träning med Hälsokicken i Vasaparken idag. Testa på MMA med Lina (tidigare gladiatorn Lynx) och Nathalie som körde fys =) Jag fick snabbt kooks två ägg, byta om och slänga mig i bilen. Jag åt äggen i fart och en dryg timme senare var vi i full gång. SÅ kul! Men det int konstigt hr ens känslor, kan pendla SÅ mycket upp och ner? jag funkar helt klart mycket bättre när jag har tider att passa, när jag har någonting "viktigt" att göra. När jag är bland folk, får vara fysik och inte behöver bearbeta. Hmm. Jag inser vart mitt problem ligger, jag flyr gärna från det som gör ont, från grund problematiken. Jag skrämma fortfarande av att "bara vara" och umgås med mig själv. Jag lyckades få till en snabb teledejt med min psykolog nu. Jag konstaterade detta själv, bara av att prata med henne. Vi diskuterade framtiden. men framförallt närmaste dagarna och veckorna. Hon gav mig nya nycklar och verktyg att arbeta med tills när vi ses (efter utbildningen) och ska ha skype möten under tiden. Det kändes bra. Jag skäms inte över att medge att jag är ett vandrande vrak som är ganska labilt just nu. MEN jag är MEDEVETEN om det, jag jobbar på det, varje dag, både i vaket och sovande tillstånd. Vilket också gör att jag kommer att klara av det. Jag skriver inte det för att övertyga dig, utan för att övertyga MIG själv. Jag tillåter mig själv att falla tillbak sen stund, sen tar jag en j*vla fart framåt igen! Träningen var galet rolig, och gav mig precis den energi som jag behövde mer än någonsin just idag. NU känns allting mycket bättre igen. Morgonen känns avlägsen och jag har kontrollen igen... Konstigt det där hur både psykisk och fysisk känsla hänger ihop. DET är ju vad jag pluggar just nu i anatomin. Fler bilder från dagens träning i Vasaparken får du senare eller imorgon =) Efter tränings tog jag en lunch och en kaffe med Sandra, en av mina kollegor på Hälsokicken. Hela kryssningen som går iväg nästa helg går ut på att precis som idag. Få testa på olika träningsformer. Att kicka igång hösten med ett dygn till, sjöss, med både föreläsningar, träning och framförallt GRYM energi!!!! Som jag skrivit innan, jag VET att många av er redan har bokat och ska följa med! Men om du INTE har bokat, gör det nu! Detta dygnet komma du att leva på länge, nya kunskaper, nya bekantskaper, en sjukt rolig sammanhållning och galet mycket energi! Läs mer HÄR Nu plugg, och mera plugg.... Ska kanske baka ikväll. Tänkte göra nyttiga chokladbollar att ha med mig till skolan som en bra mellanmål när energinivån går ner på eftermiddagarna. Stor kram & Tack för att DU finns! <3 / My Martens
