Hej fina! För lite drygt ett år sedan så skrev jag ett personligt och för mig ett väldigt "naket inlägg" . Jag satt i flera timmar och kall-svettades av ångest innan jag tillslut vågade trycka publicera. Jag var så rädd för vad "alla" skulle tycka. Och att man skulle förknippa mig med en "ytlig" fåfäng tjej. Jag hade efter flera år utav ångest, dålig självkänsla tagit till alla medel för att få ordning på min mage. Jag hade gjort en viktresa ner från 101kg. Att väga 101kg är inte bara jobbigt för självkänslan. Det påverkade hela mitt liv. jag var en nyförlöst trött ensamstående mamma. Jag sov dåligt på nätterna, jag hade ont i min rygg. Jag fick kraftiga blodsockerfall och led utav konstant huvudvärk. Jag var även deprimerad i perioder och väldigt orkeslös. Så det påverkade mig negativt både fysiskt och psykiskt. Många utav er frågar "Hur gjorde du för att gå ner i vikt?" Vilket såklart är en längre historia som kräver sitt egna inlägg. Men först på egen hand, långa promenader, gymträning osv. Jag slet som ett djur. Nyseparerad ensamstående småbarnsmamma, som ändå var målmedveten och villig att göra en drastisk livsförändring. Jag tog även mod till mig att skaffa en PT och då började mitt stora träning och hälsa intresse att växa fram. Jag började att förstå helheten, hur allting faktiskt hänger ihop. För att förstå vad jag skriver om så kan du läsa mitt gamla inlägg HÄR. Jag bestämde mig för att göra BUKPLASTIKEN, Jag förespråkar inte plastikoperationer, MEN jag tycker att det är upp till var och en. För min del så har det betytt JÄTTE mycket, och jag ångrar det inte en sekund! Inte bara för "utseendet" utan även för bukmuskulaturen. Min bukmuskulatur var sprucken 7.5 cm. Det GÅR inte att träna bort, det enda man kan göra för att "laga" den är att operera. Jag får dagligen mail ifrån kvinnor/mammor som gjort samma sak eller funderar på att göra samma sak. TUSENTALS kvinnor hör av sig till mig angående detta. DET var huvudanledningen till att jag efter flera år av velande bestämde mig för att operera mig. Rehab och träning har varit min huvudsyssla sedan op. Det har gått upp och ner. Nu här ner i Portugal har jag för första gången på FEM år lyckats att göra "riktiga" sit-ups! Jag hoppade upp mitt under crossfit passet och skrek av lycka! WOW, jag klarade det!!!! Mina magmuskler har äntligen 100% kontakt. Alla tittade på mig jätte konstigt, ingen förstod riktigt vad jag menade.... men det gör inget! Jag är så j*vla glad!!! Jag grät av lycka, samtidigt som jag skrattade, och skämdes lite över min spontana reaktion. Återigen INGEN förstod någonting.. Men nu j*klar kan jag ta träningen till den nivå som jag vill =) "Plötsligt händer det" Här ser du före och efter bilder... Jag hade inte haft modet eller självkänslan att visa mig i bikini på många år.... Det är en underbar känsla att ha fått tillbaka självkänslan igen! Men framförallt styrkan att kunna använda magmusklerna i träningen! Det är JÄTTE vanligt att magmusklerna spricker vid graviditet. Jag är långt ifrån ensam om detta. Men det har varit så mycket "hysch hysch" kring dessa typer utav operationer. INGEN skriver eller pratar om det, så när jag själv sökte information innan jag själv bestämde mig, så hittade jag ingenting. Därför väljer jag att dela med mig utav detta här på bloggen. Självklart får man både ris & ros gällande detta (som med allt annat) Men jag skiter fullständigt i vad andra tycker. Detta har hjälpt mig inifrån och ut, jag har lovat dig en ärlig blogg och det ska du få! Om jag dessutom kan hjälpa andra i denna frågan så är jag mer än glad för det! Vi ska peppa, stötta och lyfta fram varandra! En glad osminkad och LYCKLIG tjej med fungerande magmuskler igen!!!!!! Foto: Marie Therese Karlberg Bikini Love By Lola Soliga hälsningar! Kramar / My Martens
