Hej fina! Mycket händer i mitt liv just nu. Jag går med stadiga steg framåt, åt rätt håll. Självklart har jag mina bakslag och sämre dagar emellanåt..... Men så länge det får framåt, så för det ingenting. Två-tre steg fram och ett steg bak. Men det är ändå framsteg! Jag går i kbt hos psykolog, skiiiiiit jobbigt emellanåt, men SÅ värt det! Stora förändringar, på alla plan i mitt liv! En Känslomässig resa, likt en bergodalbana. Många års kamp. I både med och motgång. Erfarenheter på både gott och ont. En oförglömlig resa med My's Blommor som den 4 juli i år fick ett slut. 10 år av mitt 28 åriga liv ör en ganska lång stund. "Vem är jag utan My's Blommor?" Ett beslut som höll på att knäcka mig totalt. Att inse att trots att man gav allt och lite till, så räckte det inte ända fram. Att förmedla fetta till Mia anställda, till mitt dreamteam ( <3 ) ingen lätt uppgift! Det blev en kamp in i det sista för att inte lämna leverantörs skulder och skatteskulder bakom mig. Jag lyckades. På skakandes ben gick jag in på tingsätten och begärde mig själv i konkurs måndagen den 4:e. Det gjorde ont. Men jag avslutade med "flaggan i topp". Men inte känslomässigt..... Adrenalinet som varit nästan omänskligt maxat under en längre period började lägga sig. Vad händer när man stannar upp. Jo? Man faller ihop. Jag föll ihop, handlöst. Hårt, utan minsta chans att ta emot mig. Slog i backen så jag trodde jag skulle dö på kuppen! Samtidigt så kliver "någon" fram, börjar sprida rykten, jag blir "anonymt" anmäld, misstänkt för skattebrott, ifrågasatt som mamma, ifrågasatt som matte, ifrågasatt som person, ännu en utredning drar igång (nerlagd nu), sexlistor om mig börjar cirkulera på nätet. Jag har enligt listan legat med alla mina väninnors män och X-män. Det och en massa rykten eskalerar. man sparkade på mig när jag redan låg ner. Inte en gång, utan om och om igen.... Hoten lät följande: "Ensam mamma My skulle inte glömma vart hon kom ifrån" "ingen skulle vija vara med henne" "My du kommer be på dina vara knän att du aldrig flyttat upp hit" m.m Rykten helt utan substans, tokiga påhitt, det ena värre än det andra. Nästan lite skrattretande! Vad händer, jo, mina alra närmaste, sväljer betet med hull och hår (inte sexlistan) och skapar en häxjakt jag aldrig kunnat drömma om. Nu snackat vi brutal jävla vuxen mobbningen! Människor visar verkligen sina rätta jag. Jag såg snabbt vilka som fanns där när det stormade som mest. Och vilka som fortfarande lyser med sin frånvaro. Samt dessa människor som inte "vågar" ta ställning eller förknippas med mig pga av visa av dom drivande i "häxjakten" - Intressant, mycket intressant. Det fanns också dom som klev fram, människor jag minst räknade med klev fram och sträckte ut en hand. Människor som synade häxjakten för längesen... Mina "änglar" i en mycket svår stund. Den svåra stunden handlade inte så mycket om häxjakten, utan om allt annat som en konkurs och känslor man stängt ute under 15år. Jag har stått på egna ben sedan 13 års ålder. Jag har varit med om en hel del trots mina 28år. Saker jag inte önskar min värsta ovän. Jag har levt med ångest till och från sedan väldigt bra är. Panikångesten som slog till innan konkursen var helt ny för mig. Ångest har mänga olika ansikten. Ångest är skitjobbigt! Men jag skäms inte över att berätta om det, det är SÅ mycket vanligare än vad man tror! Min sämsta sida är separationsångest. När jag väl släppt någon nära så har jag jätte svårt att ta farväl... <3 Jag kan vända ut och in på mig själv, på bekostnad av mig själv... för att inte behöva ta farväl. En sak har jag lärt mig nu. Det är ingen idé att lägga energi på det man inte kan påverka. Vuxen mobbning, näthat, avundsjuka, häxjakt. Ingen idé att försvara sig, jag vet inte ens om jag har hört hälften av all påståenden.. Det är tur att det ör 2016, annars hade jag nog blivit bränd på bål! Hehe! Skämt osido.... det är typiskt mig att stanna kvar i ett destruktivt förhållande, i en destruktiv relation... Oavsett relation! Det är ett invant beteende. Det ör någonting jag vuxit upp med. Det får vara slut på det nu! Jag är inte felfri, jag är inte perfekt! Jag står för det jag säger och gör. Jag har sagt förlåt om jag sårat. Förlåt om jag gjort någon ledsen. Jag har sträckt ut en öppen hand. Bett om en förklaring för att Kunna förstå vad jag har gjort..... Jag har inte ens fått en chans att få veta vad jag är anklagad för. Det är aldrig ens fel att två träter.... Jag har gjort vad jag kan för att reda ut, det som finns att reda ut. Mer än så kan jag inte göra... Allt är baserat på att "någon sa, att han sa, att hon trodde" osv... Skrämmande men sant! Jag skyddar någon/några. Av respekt mot familjer och nära och kära. -Varför gör jag det? Precis som jag skriver, Av respekt och kärlek. -Vad får jag tillbaka för det? Ingenting, inte ett skit! MEN, jag VET att jag har rent mjöl i påsen, jag kan gå med rak rygg och möta vilken blick jag än möter! Jag VET. Det räcker för mig! Människor som är utstuderat elaka, som medvetet försöker för att förstöra, jävlas och trycka ner någon. Sådan människor vill jag inte ha i mitt liv... Sanningen min Vän, sanningen kommer alltid fram! Förr elle senare.... Så nu tar jag sikte på framtiden ljusare tider och jag är både mer mottaglig och öppen för vad den har att erbjuda. Mer klarsynt än såhär, har jag aldrig varit! -Tack för att du finns! <3 Nu sprider vi glädje, kärlek och pepp istället för tvärt om! Nu mot skolan..... Fullt fokus på mig själv, min och Lilleman framtid! <3 Önskar dig en skön dag!
