Godkväll! Nytt nr av Hälsa & Fitness finns nu i butik =) Först och främst, måste verkligen tipsa om min vän och Bloggkollega Engla som skrev ett bra lite känsligt och intressant inlägg om kroppsideal, vinkling i sociala medier osv... LÄS HÄR <3 Nu kära du... så kommer sanningens ögonblick. Döm mig om du vill, men såhär ligger det till. NU är jag trött! Söndag kväll... Skola hela helgen. MEN så kul! Jag jobbar, pluggar (både i skolan och hemifrån) 2 träningspass som gör att jag kommer att vakna upp med en sju helvetes träningsvärk! I skolan utbildar vi oss till personliga tränare, då får vi ställa upp som "kunder" för varandra. vi får alltså träna flera gånger om dagen, prova på sådant som vi inte brukar träna osv... Jag försöker samtidigt att vara mamma, Det ÄR en utmaning på ALLA plan! Men väldigt intensiv och utvecklande period, på ett BRA sätt!. Idag på lunchen tog jag tillfället i akt att gå ut, sätta mig med en kaffe i friska luften. Utan cigg. Kanske naturligt för dig (förhoppningsvis) men inte för mig. Jag slutade röka precis när jag började skolan. MEN föll dit igen... Tjurade några dagar, rökte mer än någonsin. Fick ångest över det, mådde ännu sämre och kände mig både misslyckad och som en väldigt liten människa. Jag har försökt att sluta huuur många gånger som helst. "Bestämma mig " Jag vet inte hur många gånger jag sagt NU, Nu på måndag, då börja mitt rökfria liv. Nu, efter nyår, då börjar mitt rökfria liv... Osv. Sen står jag där och smygröker, för grannarna, för folk på gator, för kollegor, för min egen son, kryper in i "dörrhål" längst med gatorna, börjar planera min tid för att "hinna med" att röka innan möten osv. Började överkonsumera tuggummi engångshandskar, munspray och parfym... FÖR att dölja lukten. Jag blev som manisk, som besatt! Eller "jag ska bara fest röka" Eller, "jag ska bara röka efter maten", "jag ska bara röka när jag dricker kaffe" osv. Jag var expert på att hitta den perfekt ursäkten för mig själv, för att tillåta mig själv att köpa och tända ciggen, igen. Jag försökte inte bara dölja det för dig, och alla andra. jag försökte förneka det för mig själv. Varför? Jag VET att det är farligt, jag vet att det påverkar både mig själv och folk i min omgivning, jag VET att det är skadligt för min kropp både ytligt och invärtes. Jag VET att det dessutom är sjukt dyrt, Jag vet, jag vet och jag vet. Ändå fortsätter jag, om och om igen. Nu har jag grottat ännu mer på djupet, jag har använt vissa metoder som jag genom PT utbildningen på Safe Education, fått lära mig. HUR man bryter ett beteende, hur man hittar orsakerna och anledningarna till att man kompenserar osv. För nån j*kla anledning måste det ju finnas till att jag röker. jag är ju generellt sett en väldigt hälsomedveten, stark och driven person. Här ser du en bild på mig, tagen för drygt 1 år sedan.... -Vad tycker du om bilden? Ärligt? Jag mår illa! Sjukt illa när jag ser den! FINN FEM FEL! Jag befann mig på en träningsresa, Jag stod och blev plåtad för ett Hälso Magasin, jag gjorde en intervju. Flera i "teamet" rökte med mig. Jag tog denna bilden mmsade min väninna. För att jag tycket det var komiskt hur fel det såg ut. Men herregud! Vad trött jag blir på mig själv när jag ser detta ur, för mig ett nytt perspektiv! Det SER inte bara fel ut, det ÄR fruktansvärt! Jag ÄR dessutom ett ansikte utåt, jag står för träning och hälsa. Jag är mamma till min Lilleman 5år. Jag har själv gjort en viktresa ner ifrån drygt 100 kg. jag brinner för att peppa, inspirera och motivera andra. -HUR kan jag gå emot alla mina egna värderingar? Allt som jag i stort sett står för? Jo, men en hel del självinsikt och en hård rannsakan av mig själv, så kom jag fram till det. Det kändes som en riktig "wake up" käft smäll när jag insåg varför, och vart felet ligger. Varför jag misslyckas om och om igen. Svaret är enkelt, Jag var svag, jag blundade för min egen problematik. Jag erkände inte problematiken för mig själv. Jag ljög för mig själv. Ciggen blev en falsk trygghet i en extremt utsatt livstil då detta dämpade min stress. (trodde jag) NÄR jag nu erkände problematiken, på riktigt. Ungefär som när en alkoholist går in på ett AA-möte räcker upp handen och säger "hej jag heter, ****** och jag är alkoholist" DÅ som först kan man på riktigt göra någonting åt saken, när man erkänt problemet och lögnen för sig själv, då som först kan man börja jobba på det. TÄNK att det tog mig så så många år att komma på?! Samma sak gäller alla beroenden som man skapat sig. Alla missbruk handlar om ett invant dåligt beteende matmissbruk, alkohol, tobak, droger, socker osv.... För det du vad, det är ingen annan än jag själv som skapat just mitt beroende. Det är inte heller någon annan än jag själv som kan göra någonting åt det. Oavsett vad nära och kära säger, så måste man förstå sin egen del i det och bestämma sig av rätt anledning. Jag bär ansvaret. Ingen annan. Det har jag gjort nu. Erkänt problemet, börjat jobba med mig själv och bestämt mig! Jag tvivlar inte en sekund på mig själv denna gång. jag har slutat röka, för gott. Jag har fimpat för sista gången. Någon frågade "vad är skillnaden nu, mot alla andra gånger" Kort och gott, Självinsikten! DET betyder inte att jag net behöver kämpa, eller att det inte är tufft emellanåt. Men det spelar ingen roll, med rätt självinsikt så blir jag tillräckligt stark för att bryta mitt invanda dåliga beteende och klara av att hålla min förändring mot en bättre hehets-hälsa! Det min vän är en underbar känsla! Vet du vad, Som jag brukar säga -"Kan jag, så kan du" Det är så sant! Om DU vill fimpa för gott, så får du absolut lämna kommentarer här inne så ska jag göra mitt bästa för att stötta dig i det...... Jag vill leva som jag lär! Det kommer tiden att utvisa. 20 dagar som rökfri nu. Jag tänker fortsätta hålla nollan! Det var allt för ikväll.... Stor kram /My Martens
